Hästkonst
A Horse’s Tale, kapitel 7 – Soldier Boy och Shekels

Från mannen som gav oss Huckleberry Finn: Mark Twains berättelse om Buffalo Bills häst skrevs för att väcka uppmärksamhet kring hur meningslös tjurfäktningen är.
Del I
Kapitel VII Soldier Boy och Shekels
”Gjorde du som jag sa? Letade du upp den mexikanska kraken?”
”Ja, jag gjorde hans bekantskap innan det blev natt och vann hans vänskap.”
”Jag tyckte om honom. Gjorde du?”
”Inte till en början. Han tog mig för en reptil, och det bekymrade mig, för jag visste inte om det var en komplimang eller inte. Jag kunde inte fråga honom, för det skulle se okunnigt ut. Så jag sa ingenting, och snart tyckte jag riktigt bra om honom. Var det en komplimang, tror du?”
”Ja, det var just vad det var. De är mycket sällsynta, reptilerna; det finns väldigt få kvar nu för tiden.”
”Är det sant? Vad är en reptil?”
”Det är en plantigrad cirkumflex vertebrerad bakterie som inte har några vingar och är osäker.”
”Ja, det – det låter fint, det gör det verkligen.”
”Och det är fint. Du kan vara tacksam att du är en.”
”Det är jag. Det verkar underbart storslaget och elegant för en person som är så ringa som jag; men jag är tacksam, det är jag verkligen, och jag ska försöka leva upp till det. Det är svårt att komma ihåg. Kan du säga det igen, är du snäll, och säga det långsamt?”
”Plantigrad cirkumflex vertebrerad bakterie som inte har några vingar och är osäker.”
”Det är vackert, det måste vem som helst medge; vackert, och med en ädel klang. Jag hoppas att det inte gör mig stolt och mallig – det skulle jag inte vilja bli. Det är mycket förnämare och hedervärdare att vara en reptil än en hund, tycker du inte, Soldier?”
”Det går inte ens att jämföra. Det är förskräckligt aristokratiskt. Ofta kallas en hertig för reptil; det står så, i historien.”
”Är inte det storslaget! Potter har aldrig velat umgås med mig, men jag tror han blir glad att göra det när han får reda på vad jag är.”
”Det kan du lita på.”
”Jag ska tacka Mongrel för det här. Han är en mycket hygglig typ, för att vara en mexikansk krake. Tycker inte du det?”
”Det är min åsikt om honom; och vad hans börd beträffar kan han inte hjälpa den. Vi kan inte alla vara reptiler, vi kan inte alla vara fossil; vi får ta det som kommer och vara tacksamma att det inte är värre. Det är den sanna filosofin.”
”För de andra?”
”Håll dig till ämnet, är du snäll. Visade det sig att mina misstankar stämde?”
”Ja, alldeles. Mongrel har hört dem smida planer. De är ute efter BB:s liv, för att han jagade bort dem från Medicine Bow och tog ifrån dem deras stulna hästar.”
”Ja, de får honom till slut, det är säkert.”
”Inte om han håller ögonen öppna.”
”Han hålla ögonen öppna! Det gör han aldrig; han föraktar dem, och hela deras sort. Hans liv hotas jämt, så det har blivit enformigt.”
”Vet han att de är här?”
”Å ja, det vet han. Han är alltid den förste att veta vem som kommer och vem som går. Men han bryr sig inte om dem och deras hot; han bara skrattar när folk varnar honom. De skjuter honom bakom ett träd innan han vet ordet av. Berättade Mongrel om deras planer?”
”Ja. De har fått reda på att han ger sig av till Fort Clayton i övermorgon, med en av sina spanare; så de ska ge sig av i morgon och låtsas rida söderut, men de svänger runt norrut i god tid.”
”Shekels, jag tycker inte om det här.”
Översatt från engelska. Läs originalet