Följ vår helt nya YouTube-kanal!

Hästkul

Läs Black Beauty online – Kapitel 36. Söndagsdroskan

· The Equinest

Svart häst i en grön hage

Kapitel 36. Söndagsdroskan

En morgon, när Jerry just hade spänt mig mellan skaklarna och höll på att fästa dragremmarna, kom en herre in på gården. ”Er tjänare, min herre”, sade Jerry.

”God morgon, herr Barker”, sade herrn. ”Jag skulle gärna vilja komma överens med er om att regelbundet köra fru Briggs till kyrkan på söndagsförmiddagarna. Vi går till Nya kyrkan nu, och det är lite längre än hon orkar gå.”

”Tack, min herre”, sade Jerry, ”men jag har bara löst en licens för sex dagar,* och därför kan jag inte ta en körning på en söndag; det vore inte lagligt.”

—
* För några år sedan sänktes den årliga avgiften för drosklicenser kraftigt, och skillnaden mellan droskor för sex och sju dagar avskaffades.
—

”Jaså!” sade den andre, ”jag visste inte att er droska bara fick köra sex dagar; men det vore förstås mycket lätt att ändra er licens. Jag skulle se till att ni inte förlorade på det; saken är den att fru Briggs mycket hellre vill att ni kör henne.”

”Jag skulle gärna göra damen till viljes, min herre, men jag hade en gång en licens för sju dagar, och arbetet var för hårt för mig och för hårt för mina hästar. År ut och år in, inte en dags vila, och aldrig en söndag med min fru och mina barn; och aldrig möjlighet att gå till gudstjänst, vilket jag alltid hade varit van vid innan jag satte mig på kuskbocken. Så de senaste fem åren har jag bara löst en licens för sex dagar, och jag tycker att det är bättre på alla sätt.”

”Ja, förstås”, svarade herr Briggs, ”det är mycket riktigt att alla människor ska få vila och kunna gå i kyrkan på söndagarna, men jag hade trott att ni inte skulle ha något emot en så kort sträcka för hästen, och bara en gång om dagen; ni skulle ha hela eftermiddagen och kvällen för er själv, och vi är ju mycket goda kunder, som ni vet.”

”Ja, min herre, det är sant, och jag är tacksam för all välvilja, det kan ni lita på; och allt jag kunde göra för att vara er eller damen till lags skulle jag vara stolt och glad över att göra; men jag kan inte ge upp mina söndagar, min herre, det kan jag verkligen inte. Jag har läst att Gud skapade människan, och han skapade hästarna och alla andra djur, och så fort Han hade skapat dem skapade Han en vilodag och befallde att alla skulle vila en dag av sju; och jag tror, min herre, att Han måste ha vetat vad som var bra för dem, och jag vet att det är bra för mig; jag är starkare och friskare på alla sätt nu när jag har en vilodag; hästarna är också pigga och slits inte alls lika fort. Alla sexdagarskuskar säger samma sak till mig, och jag har satt in mer pengar på sparbanken än jag någonsin gjorde förut; och vad gäller frun och barnen, min herre, du milde! De skulle inte gå tillbaka till de sju dagarna för allt i världen.”

”Jaha, mycket väl”, sade herrn. ”Besvära er inte mer, herr Barker. Jag ska höra mig för någon annanstans”, och så gick han.

”Ja ja”, säger Jerry till mig, ”vi kan inte hjälpa det, Jack, gamle gosse; vi måste ha våra söndagar.”

”Polly!” ropade han, ”Polly! Kom hit.”

Hon var där på ett ögonblick.

”Vad är det frågan om, Jerry?”

”Jo, min kära, herr Briggs vill att jag ska köra fru Briggs till kyrkan varje söndagsförmiddag. Jag säger att jag bara har en licens för sex dagar. Han säger: ’Skaffa en licens för sju dagar, så ska jag se till att det lönar sig för er;’ och du vet, Polly, att de är mycket goda kunder hos oss. Fru Briggs åker ofta ut och handlar i timmar, eller gör visiter, och sedan betalar hon rättvist och hederligt som en riktig dam; hon prutar aldrig eller gör tre timmar till två och en halv, som en del gör; och det är lätt arbete för hästarna; inte som att rusa i väg för att hinna med tåg åt människor som alltid är en kvart för sena; och om jag inte gör henne till viljes i den här saken är det mycket troligt att vi förlorar dem helt och hållet. Vad säger du, lilla gumman?”

”Jag säger, Jerry”, säger hon och talar mycket långsamt, ”jag säger att även om fru Briggs gav dig en sovereign varje söndagsmorgon skulle jag inte vilja att du blev sjudagarskusk igen. Vi har fått veta hur det är att inte ha några söndagar, och nu vet vi hur det är att kunna kalla dem våra egna. Gudskelov tjänar du tillräckligt för att försörja oss, fast det ibland är knappt att betala för all havre och allt hö, licensen och hyran därtill; men Harry kommer snart att tjäna lite, och jag vill hellre slita ännu hårdare än vi gör än gå tillbaka till de där hemska tiderna, när du knappt hade en minut att titta på dina egna barn och vi aldrig kunde gå till gudstjänst tillsammans eller ha en lycklig, lugn dag. Gud förbjude att vi någonsin går tillbaka till de tiderna; det är vad jag säger, Jerry.”

”Och det är precis vad jag sade till herr Briggs, min kära”, sade Jerry, ”och det tänker jag hålla fast vid. Så gå inte och gräm dig, Polly” (för hon hade börjat gråta); ”jag skulle inte gå tillbaka till de gamla tiderna om jag så tjänade dubbelt så mycket, så det är avgjort, lilla gumman. Upp med hakan nu, så ger jag mig av till droskstationen.”

Tre veckor hade gått efter det här samtalet, och ingen beställning hade kommit från fru Briggs; så det blev bara körningar från droskstationen. Jerry tog det ganska hårt, för arbetet var förstås tyngre för både häst och människa. Men Polly muntrade alltid upp honom och sade: ”Bry dig inte om det, pappa, bry dig inte om det.

”’Gör ditt bästa, du,
och lämna resten nu;
en dag eller natt
så ordnar sig allt.’”
Det blev snart känt att Jerry hade förlorat sin bästa kund, och av vilken anledning. De flesta av männen sade att han var en dumbom, men två eller tre tog hans parti.

”Om arbetare inte håller fast vid sin söndag”, sade Truman, ”kommer de snart inte att ha någon kvar; det är varje människas rätt och varje djurs rätt. Enligt Guds lag har vi en vilodag, och enligt Englands lag har vi en vilodag; och jag säger att vi borde hålla fast vid de rättigheter som de här lagarna ger oss och bevara dem åt våra barn.”

”Det är lätt för er fromma typer att prata så”, sade Larry; ”men jag tjänar en shilling när jag kan. Jag tror inte på religion, för jag kan inte se att era fromma människor är det minsta bättre än alla andra.”

”Om de inte är bättre”, inföll Jerry, ”så är det för att de inte är verkligt fromma. Du kunde lika gärna säga att vårt lands lagar inte är bra för att en del människor bryter mot dem. Om en man ger efter för sitt humör och talar illa om sin nästa och inte betalar sina skulder, så är han inte from, hur mycket han än går i kyrkan. Om en del människor är skenheliga och bluffmakare gör inte det religionen osann. Sann religion är det bästa och sannaste som finns i världen, och det enda som kan göra en människa verkligt lycklig eller göra världen vi lever i det minsta bättre.”

”Om religionen dög till något”, sade Jones, ”skulle den hindra era fromma människor från att låta oss arbeta på söndagarna, som du vet att många av dem gör, och därför säger jag att religionen bara är humbug; för om det inte vore för kyrkfolket och frikyrkofolket skulle det knappast löna sig för oss att köra ut på en söndag. Men de har sina privilegier, som de kallar dem, och jag får klara mig utan. Jag kommer att begära att de står till svars för min själ, om jag inte får en chans att rädda den.”

Flera av männen applåderade detta, tills Jerry sade:

”Det kan låta bra, men det håller inte; var och en måste ta hand om sin egen själ; du kan inte lägga den utanför en annan mans dörr som ett hittebarn och vänta dig att han ska ta hand om den; och förstår du inte att om du alltid sitter på kuskbocken och väntar på en körning, så säger de: ’Om inte vi tar honom gör någon annan det, och han bryr sig inte om någon söndag.’ De går förstås inte till botten med saken, för då skulle de se att om de aldrig kom för att ta en droska skulle det inte vara någon idé för dig att stå där; men folk vill inte alltid gå till botten med saker; det kanske inte passar dem; men om alla ni söndagskuskar gick i strejk för en vilodag skulle saken vara klar.”

”Och vad skulle alla de goda människorna göra om de inte kunde komma till sina favoritpredikanter?” sade Larry.

”Det är inte min sak att göra upp planer åt andra människor”, sade Jerry, ”men om de inte kan gå så långt kan de gå till det som ligger närmare; och om det skulle regna kan de ta på sig regnrockarna som de gör en vardag. Om något är rätt kan det göras, och om det är fel kan man klara sig utan det; och en god människa hittar en utväg. Och det gäller lika mycket för oss droskkuskar som för kyrkfolket.”

Alla kapitel

Översatt från engelska. Läs originalet