Följ vår helt nya YouTube-kanal!

Hästkul

Canterburysägner – Munken

· The Equinest

Gammal målning av en munk till häst
Det här är kanske en av de äldsta hästdikterna jag har visat här: ett avsnitt ur Chaucers Canterburysägner (skrivna i slutet av 1300-talet) med titeln Munken.

Canterburysägner – Munken

En munk där fanns, som skapad att befalla,
en ryttare som jakten höll högst av alla;
en karlakarl, att vara abbot värdig.
I stallet stod mång fullblodshäst, sadlad och färdig:
och när han red, då hördes betslet klinga
i vinande vind, så klart som bjällror ringa,
ja, lika högt som klockan i det kapell
där denne käcke munk var herre i sin cell.
Den regel Maurus och Sankt Benedikt gav,
som gammal var och sträng i sina krav,
lät munken sakta gå sin egen väg
och följde nya seder steg för steg.
Han gav ej en plockad höna för det ord
som säger att jägare ej är heliga på jord;
ej heller att en munk, när han är klosterlös,
är lik en fisk som ligger vattenlös;
det vill säga, en munk som är ur klostret.
Men den texten höll han inte värd ett ostron;
och jag sa att hans åsikt var helt riktig.
Vad? Skulle han som en galning sitta flitig
vid boken i sin klostercell? Eller ändå
gå och slita med händerna och svettas så,
som Augustinus bjuder? Vem ska världen tjäna?
Låt Augustinus få sitt slit för sig allena.
Därför red han både natt och dag;
vinthundar hade han, snabba som fågelns vingslag.
Att rida och att jaga hare var
hans enda kärlek – ingen kostnad han spar.
Jag såg hans ärmar bräddade vid hand
med gråverk, det finaste i allt land;
och för att fästa huvan under hakan väl
bar han en sällsam nål av guld, smidd med själ:
en kärleksknut i större änden fanns.
Hans skalle var kal och sken med glasets glans,
hans ansikte var som smort med olja, slätt.
Fet var den herren, i gott hull och mätt.
Hans utstående ögon rullade, och en glöd
brann i dem som eld under en gryta, het och röd;
hans stövlar mjuka, hästen var av rang.
Förvisso var han en prelat av ädel klang:
han var ej blek som någon vålnad, tunn och vek.
En fet svan var hans käraste av all stek.
Hans gångare var brun som något bär.

Mer Chaucer

Jag har ett stycke till ur Canterburysägner till nästa vecka … även om inget av det egentligen handlar om hästar, så heter den ju Canterburysägner (canter betyder galopp på engelska), eller hur?

Hästar i poesin

Översatt från engelska. Läs originalet