Följ vår helt nya YouTube-kanal!

Sadlar

En sadel är den sits ryttaren sitter på, och den hålls fast på hästens rygg med en gjord. Den sprider ryttarens vikt över de breda musklerna på båda sidor om ryggraden, håller vikten borta från själva ryggraden och ger ryttaren en säker, balanserad plats att sitta på och något att hänga stigbyglarna i.

Gulbrun häst med westernsadel, uppbunden vid en slå i skogskanten

Vad en sadel gör

Rider du barbacka trycker din vikt ner genom två sittben på en liten del av ryggen. En bra sadel förvandlar det till en bred, jämn belastning på de långa musklerna bredvid ryggraden och håller ryttaren borta från manken (den beniga kammen där halsen möter ryggen) och ryggraden, som båda lätt får blåmärken.

Sadelns delar

Nästan alla ridsadlar är byggda på samma sätt undertill.

  • Sadelträd: den styva ramen inuti, traditionellt av trä, numera ofta av laminerat trä förstärkt med stål, eller av syntetmaterial. Dess två bars (sidobalkar) vilar på hästen, en på varje sida om ryggraden, och deras form avgör hur sadeln passar.
  • Kanal: den öppna rännan mellan sidobalkarna som håller sadeln borta från manken och ryggraden.
  • Sits, framvalv och bakvalv: du sitter i sitsen; framvalvet är den upphöjda framdelen och bakvalvet den upphöjda bakdelen. På en westernsadel kallas framdelen fork eller swells, och den bär hornet.
  • Bärytor eller skirts: en engelsk sadel vilar på två dynor, så kallade bärytor (panels), stoppade med ull, skumplast eller luft. En westernsadel har breda läderskirts fodrade med fårskinn.
  • Sadelblad eller fenders: lädret mellan ryttarens ben och hästen.
  • Beslag: stigläderfästen eller fenderremmar för stigbyglarna, och gjordstroppar eller latigos för gjorden.

Undersidan av ett westernsadelträd i trä, med de två sidobalkarna som vilar på hästens rygg och kanalen mellan dem

De stora familjerna

Typ Vad den används till
Engelska sadlar Lätta, platta och nära hästen; används till dressyr, hoppning, fälttävlan, jaktridning och fritidsridning
Westernsadlar Större och tyngre, med ett horn; gjorda för ranscharbete och används nu på ridleder, i rodeo och på tävlingar
Damsadlar För ridning med båda benen på samma sida av hästen, hålls på plats av två horn
Stocksadlar Arbetssadlarna i andra boskapsländer, som den australiska stocksadeln, som oftast saknar horn
Galopp- och distanssadlar Galoppsadlar är pyttesmå och mycket lätta; distanssadlar sprider belastningen under många timmar på leden
Trädlösa sadlar Flexibla sadlar utan styv ram; de bär kanske inte upp ryttarens vikt lika bra som ett sadelträd, så underlägget spelar mycket stor roll

Hur en sadel ska passa

En sadel måste passa två kroppar på en gång. För hästen är sadelträdets bredd viktigast. Med gjorden spänd och ryttaren i sadeln ska du kunna skjuta in två eller tre fingrar mellan manken och framvalvet, och kanalen ska hålla fritt från ryggraden hela vägen bakåt. Sidobalkarna eller bärytorna ska ligga an jämnt mot ryggen framifrån och bakåt; en sadel som bara ligger an i ändarna, med ett mellanrum i mitten, ”bryggar” (bridging) och trycker ner i båda ändar. Den ska ligga bakom skulderbladet, så att bogen kan röra sig, och sluta före det sista revbenet.

Tecken på dålig passform är bland annat torra fläckar under sadeln när resten av ryggen är svettig, vita hår som växer ut över manken eller ryggen, skavsår och sår, en häst som rycker till när ryggen borstas, eller en häst som lägger öronen bakåt, sänker ryggen eller bockar när den sadlas eller rids. Ett tjockare underlägg botar inte en sadel med fel form, och under en smal sadel gör det klämningen värre. Hästar ändrar form med ålder, kondition, vikt och årstid, så British Horse Society råder dig att låta en utbildad sadelutprovare kontrollera sadeln var sjätte månad. Vår guide om att prova ut en sadel går igenom de första kontrollerna, och kalkylatorn för ryttarvikt ger en fingervisning om hur mycket en häst bekvämt kan bära.

Daglig skötsel

Torka bort svett och lera efter varje ridtur, och rengör och smörj lädret så att det håller sig smidigt; sprucket läder kan gå av. Kontrollera sömmarna på gjordstroppar, latigos och stigläder varje gång du sadlar. Förvara sadeln på en sadelbock formad som en hästrygg, i ett torrt rum, under ett skydd. Det finns mer att läsa i skötsel av sadlar och rengöring av utrustningen.

Lite historia

De första ryttarna satt troligen på ett tyg eller en dyna som var fastspänd runt hästen. Assyriskt kavalleri omkring 700 f.Kr. använde sadeltäcken med fransar som hölls på plats med en gjord, en bröstrem och en svansrem. Den äldsta sadel som hittills har daterats, en stoppad lädersadel från en kvinnas grav i Yanghai i västra Kina, tillverkades mellan omkring 727 och 396 f.Kr. Sadlar byggda på en fast ram kom senare. Romerskt kavalleri red på en sadel med ett horn i varje hörn som höll ryttaren stadigt utan stigbyglar; den har rekonstruerats utifrån bevarade läderöverdrag. Stigbyglarna kom från Asien, och det tidigaste säkra beviset för ett par kommer från en kinesisk grav daterad till år 322 e.Kr. Läs mer om stigbyglarnas historia och om antika sadlar.

Rekonstruktion av en romersk kavallerisadel med ett stoppat horn i vart och ett av de fyra hörnen

Relaterad utrustning

Under varje sadel ligger ett schabrak eller en pad; en gjord håller den på plats, stigbyglarna hänger i den, och en bröstrem eller svansrem hindrar den från att glida bakåt eller framåt.

Utrustning

Toppbild från Karl Thomas Moore under licensen CC BY-SA 4.0

Bild från Montanabw under licensen CC BY-SA 4.0

Bild från MatthiasKabel under licensen CC BY 2.5

Översatt från engelska. Läs originalet