Tyglar
Tyglarna är de långa remmarna som går från bettet, eller från nosgrimman på ett bettlöst träns, bakåt till ryttarens händer. De är ryttarens viktigaste förbindelse med hästens huvud: genom dem ber ryttaren hästen svänga, sakta ner, stanna eller backa, och känner i gengäld vad hästen gör.

Engelska tyglar
Engelska tyglar är slutna: de två sidorna är fastspända eller hopsydda, så att ryttaren inte kan tappa den ena om den glider ur fingrarna. De fästs i bettet med spännen, krokknappar eller sömmar och finns i storlekarna ponny, cob och full, med exakta längder som varierar mellan tillverkare. Skillnaden mellan dem gäller mest greppet:
- Släta lädertyglar är eleganta och traditionella, men hala när de är blöta.
- Snörade och flätade tyglar ger fingrarna något att hålla i.
- Gummiklädda tyglar greppar även i regn och svett, och därför är de vanliga i hoppning, fälttävlan och galopp.
- Bandtyglar av bomulls- eller nylonband har ofta små läderstopp, så kallade handstopp, längs hela längden.
Ett kandarträns eller ett pelhambett kräver två par. Trenstygeln (bridongtygeln) är oftast den bredare av de två, stångtygeln smalare och slät, så att ryttaren kan skilja dem åt med känseln.
I engelsk ridning håller varje hand en tygel. Den kommer oftast in mellan ringfingret och lillfingret, går över handflatan och ut över pekfingret, och tummen sluter sig ovanpå som ett tak. På så sätt kan fingrarna ge efter eller sluta sig utan att hela armen rör sig.
Westerntyglar
Split reins är två separata långa tyglar vars ändar inte sitter ihop. Om ryttaren tappar dem eller sitter av finns det ingen ögla som hästen kan fastna med en fot i. I många westernklasser på tävling rids en häst med tränsbett eller bosal med två händer, medan en äldre häst med stångbett rids med en hand, och bara ett finger får ligga mellan tyglarna.

Romal reins kommer från vaquerotraditionen i det spanska Kalifornien. De är slutna tyglar, ofta av flätad råhud, med en lång avsmalnande förlängning, romalen, fäst där de möts. Ryttaren håller tyglarna i ena handen utan några fingrar emellan och bär romalen i den andra; tävlingsreglerna kräver minst 16 tum (40 cm) tygel mellan de två händerna. Romalen är till för att driva boskap, inte för att slå hästen.

Roping reins är en enda kort, sluten tygel som inte kan tappas medan ryttaren är upptagen med lassot, och mecaten är ett enda långt rep, traditionellt av tagel, som knyts till en bosal och blir både en tygel med ögla och ett ledrep (se hackamores).
De vanligaste typerna
| Typ | Vad den används till |
|---|---|
| Slutna engelska tyglar | En ögla, fastspänd eller hopsydd: engelsk ridning av alla slag |
| Dubbla tyglar | Två par, för kandarträns eller pelhambett |
| Split reins | Två lösa ändar: westernridning, särskilt utbildning och pleasure |
| Romal reins | Slutna råhudstyglar med en romal: bridle horses och tävlingar i vaquerostil |
| Roping reins | En kort, sluten tygel: roping och grenar på tid |
| Mecate | Lång tygel av rep och ledrep knutna till en bosal |
| Inspänningstyglar | Från bettet till sadeln eller longergjorden, hålls inte av någon: longering |
| Glidtyglar | Från gjorden genom bettringarna till handen: ett hjälpmedel vid utbildning med kraftig hävstångsverkan |
| Körtömmar | Mycket långa tyglar som går genom selen: körning |
Passform och säkerhet
Tyglarna ska vara så långa att hästen kan sträcka ut halsen helt på lång tygel, utan att lämna en ögla så lång att den kan fastna i ryttarens fot. Glidtyglar mångdubblar ryttarens kraft och kan tvinga hästens huvud på plats i stället för att lära hästen, så de hör bara hemma i erfarna händer, helst under en instruktörs uppsikt.
Kontrollera tyglarna varje gång du sadlar och tränsar. Sömmarna och spännena där de fästs i bettet slits mest; gummigrepp spricker med åldern, och en löpande martingal ska alltid användas med tygelstopp, små stopp av läder eller gummi som hindrar ringarna från att glida ner till bettets fästen. Bind aldrig upp en häst i tyglarna: om den drar bakåt kan den skada munnen eller slita av tyglarna. Rengör och smörj lädertyglar regelbundet (se hur du rengör utrustningen); bandtyglar kan oftast tvättas.
Bra att veta
Att ge fria tyglar (”give free rein”) betyder att släppa efter på tyglarna och låta hästen gå som den vill. På engelska felstavas uttrycket ofta ”free reign”, men det kommer från ridningen, inte från kungligheter.
Relaterad utrustning
Tyglarna är en del av tränset och verkar via bettet. För tyglar av rep på en bosal, se hackamores; för en körhästs tömmar, se seldon.
Toppbild från Olaf Kosinsky under licensen CC BY-SA 3.0
Bild från Montanabw, allmän egendom
Bild från Montanabw under licensen CC BY-SA 4.0
Översatt från engelska. Läs originalet