Följ vår helt nya YouTube-kanal!

Träns

Tränset är huvudlaget som ryttaren styr och stoppar med. Det är en uppsättning remmar som håller ett bett i hästens mun (eller, på en bettlös modell, en nosgrimma över nosen) och för tyglarna tillbaka till ryttarens händer. Varje ridtradition har sin egen variant, men delarna är i stort sett desamma.

Brun häst i engelskt träns med kombinerad nosgrimma

Tränsets delar

  • Nackstycke: remmen som går över huvudet strax bakom öronen, i nacken. Allt annat hänger i den.
  • Pannband: går över pannan nedanför öronen och hindrar nackstycket från att glida bakåt ner på halsen.
  • Sluthalsrem: en smal rem från nackstycket under strupen. Den hindrar tränset från att skavas eller dras av över öronen och ska aldrig sitta hårt.
  • Kindstycken: löper ner längs var sida av huvudet till bettet, så de avgör hur högt bettet sitter.
  • Nosgrimma: går runt nosen. På ett engelskt träns hänger den i ett eget smalt nackstycke. Se nosgrimmor.
  • Bett: delen som sitter i munnen. Det vilar på lanerna, den tandlösa luckan mellan framtänderna och kindtänderna. Se bett.
  • Tyglar: går från bettet till ryttarens händer. Se tyglar.

Ett stångbett har dessutom en kindkedja eller kindrem som ligger i hakgropen. Vår äldre guide till tränsets delar och begrepp namnger samma delar.

Engelska träns och westernträns

Ett engelskt träns har ett bett, ett par tyglar som är ihopsatta i ändarna och nästan alltid en nosgrimma. Det är vardagstränset för plattridning, hoppning, fälttävlan och det mesta av dressyren.

Ett westernträns, oftast kallat headstall (huvudlag), är enklare. De flesta saknar nosgrimma, och många saknar pannband också: ett one-ear-huvudlag (split-ear eller slip-ear) hålls i stället på plats av en ögla runt ena örat. Vissa tävlingshuvudlag saknar också sluthalsrem. Westerntyglar är delade tyglar (split reins) eller romaltyglar, och en färdigriden westernhäst rids oftast med en hand på stångbett.

Fux i ett westernhuvudlag med pannband av mörkt läder och lädertyglar

Kandaren

Kandaren, eller Weymouth-tränset, har två bett i munnen samtidigt: ett tränsbett med små ringar som kallas bridong, upphängt i ett eget nackstycke, och ett stångbett, Weymouth-bettet, med kindkedja. Bridongen sitter ovanför stångbettet. Varje bett har sina egna tyglar, så ryttaren håller fyra. Kandaren är avsedd för en välutbildad häst och en ryttare med stadiga, oberoende händer, och du ser den i dressyr på högre nivå, i brittiska och australiska visningsringar och i saddle seat-ridning.

Dressyrhäst på kandar, med två bett och två par tyglar till ryttarens händer

Under årtionden var kandar obligatoriskt i internationell Grand Prix-dressyr. Sedan januari 2026 låter FEI, sportens internationella förbund, ryttarna välja ett vanligt tränsbett i stället på tävlingar upp till trestjärnig nivå, och debatten om den högsta nivån fortsätter.

De vanligaste typerna

Typ Vad den används till
Engelskt träns Ett bett, ett par tyglar: vardagsridning, hoppning, det mesta av dressyren
Kandar Bridong och stångbett, fyra tyglar: avancerad dressyr och visning
Pelhamträns Ett bett med tränsringar och stångringar, två par tyglar: visning och polo
Westernhuvudlag Med pannband eller one-ear, oftast utan nosgrimma: westernridning och ranscharbete
Hackamore Inget bett; en bosal eller en annan nosgrimma gör jobbet: inridning av unghästar, westerntradition
Bettlöst träns Inget bett; tryck på nos, haka och nacke: ryttare som föredrar att inte använda bett
Körträns Oftast med skygglappar: hästar i sele

Så ska ett träns sitta

Nackstycket ska ligga bakom öronen utan att trycka mot öronens bas, och pannbandet ska vara så långt att det inte drar nackstycket framåt mot dem. När sluthalsremmen är fastspänd ska du kunna föra in ungefär en handsbredd (tre eller fyra fingrar) mellan den och kinden. Bettet ska ligga tätt an i mungiporna: engelska ryttare brukar vilja se ett eller två mjuka veck, medan westernryttare på lång tygel ofta låter det precis nudda mungiporna. Ett bett som hänger för lågt kan slå mot tänderna; ett som är uppdraget för högt sträcker ut läpparna.

Varningstecken är skavda eller kala fläckar, en häst som kastar med huvudet eller blir svår att tränsa, och ständigt tuggande och fipplande med bettet. Passform handlar om mer än rätt hål. En studie från 2015 av 19 dressyrhästar fann de högsta trycken under nackstycket strax bakom öronen och under nosgrimman; ett träns som var format för att undvika de punkterna fördelade belastningen jämnare, och hästarna rörde sig med mer böjning i knän och hasor. Om du är osäker, be din instruktör eller en utbildad sadelmakare kontrollera. Vår video om hur ett träns ska sitta går igenom grunderna, och Tränsa och avtränsa din häst visar hur du sätter på och tar av det.

Säkerhet och skötsel

Bind upp en häst i grimma (headcollar på brittisk engelska) och grimskaft, aldrig i tränset eller tyglarna: om hästen drar bakåt kan bettet skada munnen och lädret gå sönder. Kontrollera sömmar och spännen ofta, särskilt där kindstyckena och tyglarna fästs i bettet, eftersom ett trasigt kindstycke lämnar bettet hängande löst. Skölj bettet och torka av lädret efter ridningen, och rengör och smörj det sedan regelbundet så att det håller sig smidigt (se så rengör du utrustningen).

Relaterad utrustning

Ett träns samverkar med bettet och tyglarna det bär och nosgrimman som fullbordar det. För att rida utan bett, se hackamores och bettlösa träns; en martingal fästs ofta i tyglarna eller nosgrimman.

Utrustning

Toppbild från kallerna under licensen CC BY-SA 3.0

Bild från Dawn Beattie under licensen CC BY 2.0

Bild från Olaf Kosinsky under licensen CC BY-SA 3.0

Översatt från engelska. Läs originalet