Hackamores
En hackamore är ett träns utan bett. I stället för att verka på munnen verkar den på nosen, käken och ibland nacken. Tre ganska olika sorters utrustning delar namnet: de spanska och kaliforniska ryttarnas traditionella bosal, den mekaniska hackamoren med sina metallskänklar och sidepullen, en modern modell som verkar med enkelt direkt tryck.

Bosalen
Den klassiska eller ”äkta” hackamoren är en bosal, en styv nosgrimma av flätad råhud med en tung knut, hälknuten (heel knot), under käken. Den hänger i ett lätt huvudlag som kallas hanger. Unga, oerfarna hästar bär ofta också en fiador, en tunn sluthalsrem av rep som stadgar bosalen. Tygeln är en mecate, ett enda långt rep, traditionellt av tagel och omkring 20 till 25 fot långt, som lindas runt hälknuten för att justera passformen och knyts så att det blir både en tygel i ögla och ett långt ledrep.
En bosal ligger stilla tills ryttaren lyfter en tygel. Då trycker den på sidan av nosen och under käken, och så snart hästen ger efter blir den slak igen. Den rids med två händer, en tygel i taget, med korta tag och eftergifter; ett jämnt drag i båda tyglarna lär bara hästen att luta sig mot den.
Inom vaquerotraditionen börjar en unghäst i en tjock bosal och går över till tunnare, lättare bosaler allteftersom den lär sig. Senare läggs ett spadbett till under en blyertstunn bosalito (”two rein”-stadiet), och till sist går hästen på enbart bettet som en färdig ”bridle horse”. Gjort ordentligt tar det flera år. Tävlingar i reined cow horse har fortfarande separata klasser för Hackamore, Two Rein och Bridle, och många westerntävlingar låter yngre hästar visas i bosal, ridna med två händer.
En bosal ska följa nosens form nära, utan glipor som låter den gunga och skava, och sitta nära nedre änden av nosbenet. I vila ska den hänga stilla utan att nudda under käken, och tävlingsreglerna tillåter inget styvt material där. En erfaren hackamoretränare kan kontrollera passformen.
Den mekaniska hackamoren

En mekanisk hackamore (även kallad hackamorebett eller engelsk hackamore) har en nosgrimma, två metallskänklar och en kindkedja eller kindrem under hakan. När ryttaren drar svänger skänklarna bakåt och bänder nosgrimman nedåt mot nosen, kedjan uppåt i hakgropen och huvudlaget ner mot nacken, precis som ett stångbett gör. Längre skänklar ger mer hävstång. Den stoppar bra men vänder dåligt, och eftersom lite tygel ger mycket kraft kräver den lätta, lugna händer. Nosgrimman hör hemma på nosbenet, en bra bit ovanför näsborrarna; sitter den för lågt hamnar hävstångskraften på det ömtåliga brosket.
Trots namnet räknas den inte som en äkta hackamore. Den är vanlig på tur- och distanshästar och i tidtagna grenar som barrel race, men många westerntävlingsklasser förbjuder den. I internationell hoppning tillåter FEI:s regler hackamore.
Sidepullen

En sidepull är en nosgrimma av rep, läder eller råhud med en ring på var sida för tyglarna. Det finns ingen hävstång: ett tag i ena tygeln drar nosen åt det hållet. Det gör den lätt att förstå för både häst och ryttare, och den används ofta vid inridning av unghästar. Den engelska varianten, hoppnosgrimman (jumping cavesson) eller hopphackamoren, har en kraftig nosgrimma av läder, ofta med en vajer inuti. Hur skarp en sidepull är beror på hur hård och smal nosgrimman är.
De vanligaste typerna
| Typ | Vad den används till |
|---|---|
| Bosal | Inridning och färdigutbildning av hästar i vaquerotraditionen; hackamoreklasser i westernridning |
| Mekanisk hackamore | Hävstång utan bett: turridning, distansritt, snabbhetsgrenar, viss hoppning |
| Sidepull | Direkt tryck, ingen hävstång: inridning av unghästar, ryttare som vill gå ifrån bettet |
| Hoppnosgrimma (jumping cavesson) | En engelsk sidepull, som ibland syns i hoppning |
Säkerhet
Ingen hackamore är skonsam av naturen. Hårda händer, dålig passform eller en för hårt spänd nosgrimma kan ge blåmärken på nos och käke, och en mekanisk hackamore som används hårdhänt kan skada nosen. En bosal är ett subtilt redskap som kan förvirra en häst i oerfarna händer, så lär dig använda den av en erfaren tränare. Titta efter skav eller svullnad efter varje ridpass, och när du första gången byter till hackamore på en häst, rid på ett inhägnat område tills du är säker på bromsarna.
Skötseln är enkel: rengör lädret (se så rengör du utrustningen) och kontrollera råhuden efter sprickor eller trasig flätning, och skänklar, nitar och kindkedja på en mekanisk hackamore efter slitage.
Bra att veta
”Hackamore” är en amerikaniserad form av spanskans jáquima, ett huvudlag eller en grimma, ett ord som kom in i spanskan från arabiskan. Det fanns i tryck på engelska omkring 1850.
Relaterad utrustning
För andra sätt att rida utan bett, se bettlösa träns. Hackamores delar huvudlag med vanliga träns, och bosalens långa rep tas upp tillsammans med andra tyglar. En nosgrimma på ett träns med bett är återigen något helt annat.
Toppbild från Montanabw under licensen CC BY-SA 3.0
Bild från Jean under licensen CC BY 2.0
Bild från Montanabw, allmän egendom
Översatt från engelska. Läs originalet