Engelska sadlar
En engelsk sadel är den lätta, platta sadeln utan horn som används för dressyr, hoppning, fälttävlan, jakt och vardagsridning; det är sadeln i alla olympiska ridsporter. Den sitter nära hästen, så att ryttaren kan känna ryggen röra sig och ge tydliga signaler med sits och ben.

Den engelska sadelns delar
- Sadelträd: ramen inuti, oftast av laminerat trä förstärkt med stål, eller av syntetmaterial. I ett fjäderträd löper band av fjäderstål framifrån och bakåt, så att ramen ger efter lite under ryttaren.
- Sits, framvalv och bakvalv: sitsen är den lägsta punkten, framvalvet den upphöjda framdelen och bakvalvet den upphöjda bakdelen. Midjan (twist) är den smala delen strax framför sitsen; hur bred den är betyder mycket för ryttarens komfort.
- Bärytor: två dynor under sitsen, stoppade med ullstoppning, skumplast eller luft, som vilar på hästen på var sida om kanalen, rännan som håller sadeln borta från ryggraden. En sadelmakare kan lägga till eller ta bort ullstoppning för att finjustera passformen.
- Sadelblad: det stora sadelbladet ligger under ryttarens ben; ett mindre svettblad under det ligger mellan gjordspännena och hästens sida. Knärullar eller knäpuffar är stoppning som stadgar benet.
- Gjordstroppar: oftast tre remmar under sadelbladet, som gjorden spänns fast i.
- Stigläderfästen: metallkrokar på sadelträdet som håller stiglädren. Varje fäste har en liten säkerhetsspärr i änden. Rid med den nedfälld, eller öppen, så att stiglädret kan glida av fästet i stället för att släpa med dig om du faller med foten fast i stigbygeln.
- D-ringar: små ringar framtill för en bröstplatta eller en rem att hålla i.

Olika slags engelska sadlar
| Typ | Vad den används till |
|---|---|
| Allroundsadel | En kompromiss för plattarbete, små hopp och uteritter (ridning ute för nöjes skull); en vanlig första sadel |
| Hoppsadel (close contact) | Plattare sits och sadelblad som är skurna långt fram, för de kortare stigläder som används över hinder |
| Dressyrsadel | Djup sits, långa raka sadelblad och långa gjordstroppar, så att ryttarens ben kan hänga långt och nära hästen |
| Saddle seat (cutback) | En lång, platt sits med urskuret framvalv; rids med mycket långa stigläder på högt trampande raser i Nordamerika, som American Saddlebred och morganhäst |
| Visningssadel | Rakt skuret sadelblad och lite stoppning, så att domaren kan se linjen i hästens bog |
| Galoppsadel | Mycket liten och extremt lätt, för jockeyer som rider med mycket korta stigläder |
| Polosadel | Platt sits och lite stoppning vid knät, så att ryttaren fritt kan luta sig och svinga klubban |
| Distanssadel | En bredare bäryta, en stoppad sits och gott om ringar för att bära utrustning långa sträckor |

Passform för häst och ryttare
För hästen är sadelträdets bredd viktigast. Ett träd som är för smalt nyper vid manken, den beniga kammen vid halsens bas; ett som är för brett sjunker ner på den. Med dig i sadeln ska det finnas två eller tre fingrars utrymme mellan manken och framvalvet, och kanalen ska gå fri från ryggraden hela vägen framifrån och bakåt. Bärytorna ska ligga jämnt längs ryggen utan att gunga eller bilda brygga (bara ligga an framtill och baktill). Sadeln ska ligga strax bakom skulderbladet och sluta före det sista revbenet. En sadel som trycker på fel ställen kan lämna torra fläckar i svetten, vita hår, ömma ryggar och förtvinade muskler bakom manken.
För ryttaren mäts sitsstorleken från spikhuvudet, den lilla niten bredvid framvalvet, till mitten av bakvalvet. Standardstorlekar för vuxna går från 16½ till 18 tum. Sadelbladets längd och vinkel betyder lika mycket som sitsen: knät ska vila mot sadeln, inte glida förbi sadelbladets framkant. Låt en utbildad sadelutprovare kontrollera sadeln på din häst minst två gånger om året, och tidigare om hästen ändrar form. Se också vår guide om att prova ut en sadel och ordlistan för engelsk utrustning.
Säkerhet och skötsel
Kontrollera före varje ridpass sömmarna på gjordstroppar och stigläder, och att säkerhetsspärrarna på stigläderfästena är nedfällda. Torka av svetten efter ridningen, och rengör och smörj lädret regelbundet så att det håller sig smidigt. Ullstoppade bärytor packas ihop och blir knöliga med tiden, så be en sadelmakare stoppa om dem när de inte längre känns jämna. Förvara sadeln på en sadelhängare på en torr plats. Se så rengör du utrustningen och skötsel av sadlar.
Bra att veta
Den engelska sadeln växte fram på jaktfältet. När rävjakten tog fart i England efter inbördeskriget på 1640-talet ville ryttarna ha en låg, platt sadel som lät dem galoppera och hoppa häckar, i stället för ridskolornas sadlar med högt framvalv. I början av 1900-talet lärde den italienske kavalleriinstruktören Federico Caprilli ryttarna att korta stiglädren och luta sig framåt över hindren. Sadelmakarna svarade med framåtskurna sadelblad, knärullar och försänkta stigläderfästen: den moderna hoppsadeln.
Relaterad utrustning
En engelsk sadel behöver ett schabrak, en gjord och stigbyglar; om hur alla sadlar fungerar, se sadlar.
Toppbild från fallingdominos under licensen CC BY 2.0
Bild från Fvanhoof under licensen CC BY-SA 4.0
Bild från ThatPeskyCommoner under licensen CC BY 3.0
Översatt från engelska. Läs originalet