Följ vår helt nya YouTube-kanal!

Intervjuer

Intervju med hästkonstnären och fotografen Donna Ridgway

· The Equinest

Namn
Donna Ridgway

Webbplats och var du hittar mina verk på nätet
Webbplats: www.montanahorsegallery.com
Bloggar: donnaallen.blogspot.com
artistreferencephotos.blogspot.com
gravelroadsmontana.blogspot.com/
Flickr: Donna Ridgeway
Redbubble: Donna Ridgeway
Följ Donna på Twitter: @donnaridgway
På Facebook hittar du mig som Donna Ridgway.

Var jag finns
Vaughn, Mt

Häst och ryttare

Berätta lite om dig själv, vad har du för bakgrund och var kommer du ifrån?
Jag föddes in i en familj som hade tagit upp ett nybygge längs Rocky Mountain Front, nära Dupuyer i Montana. Vi bodde på en ranch med boskap och spannmål, gjorde sysslor före och efter skolan och tillbringade somrarna på maskinerna med höbärgning och sommarträda.

Som det brukar vara med människor som älskar djur, och särskilt hästar, märks den kärleken tidigt. Så fort jag kunde prata tjatade jag på mina föräldrar om en häst

Mina farföräldrar kom till min räddning när jag var 8 år. De köpte en häst åt mig som hette Lucky, och han var också 8 år. Jag hade Lucky tills vi båda var 32. Mina barn lärde sig att älska honom lika mycket som jag.

Medan jag drev ranch och jordbruk hade jag inte mycket tid för min konst, men saker förändras. Efter en skilsmässa träffade jag min man Robert! Han är cowboypoet, och vi kan kombinera vårt arbete.

Ibland när jag skapar en målning kan han skriva en dikt just till den målningen. Det var på Roberts inrådan som vi köpte vår första kamera, en Canon 10D. Han är en klok man! 🙂

Nu är vi pensionärer och bor på två acres med vår åsna Pedro och våra två katter, Sing Song och Scarlet.

Här kommer jag

Du är både fotograf och konstnär. Vilket kom först?
När jag växte upp var arbetet allt. Det fanns lite tid för något annat. Det var ont om pengar. Jag tror inte att mina föräldrar ägde någon kamera – de enda fotona av min bror, min syster och mig från uppväxten togs nämligen av min farfar!

Han hade en 35 mm-kamera som han dokumenterade julfesterna i kyrkan och skolan och våra skolavslutningar med. Jag vet att om jag hade haft tillgång till någon sorts kamera hade jag varit fotograf från början.

Det är svårt att tro i dagens överflöd, men mitt första konstmaterial var skänkt av kvinnorna i grannskapet. Jag tiggde av dem den vita kartongen som låg i förpackningarna till deras strumpbyxor, så att jag skulle ha något att rita på.

Än en gång kom farfar till min räddning – han gav mig sin gamla snickarpenna. Den hade ett brett stift, och jag kunde variera linjer och struktur! Jag har fortfarande kvar det som återstår av den pennan. Jag måste ha gått i trean när jag gjorde en bok till farfar. Den var gjord av skolpapper och full av mina hästteckningar. Jag använde en penna för att sticka tre hål längs kanten på papperet och knöt ihop boken med ett rött band.

Titeln på framsidan lyder: ”Till världens bästa farfar”. När farfar hade gått bort gav farmor tillbaka boken till mig – de hade sparat den i alla år!

Jag gick på high school när mina farföräldrar gav mig mina första oljefärger och material. Jag var i himlen! Riktig färg, riktiga dukar och penslar och en sprayburk fernissa för att försegla de färdiga målningarna. Farmor hade tänkt på allt!

En kväll när mina kusiner var på besök och vi gjorde oss i ordning för en skoldans tog min kusin Mary sprayfernissan och sprayade håret med den, i tron att det var hårspray. Hon och jag skrattar åt det än i dag.

Solskensmulan

Om du var tvungen att välja en, vilken skulle det bli?
Om jag var tvungen att välja skulle kameran vinna.

Det finns en sådan äventyrskänsla i mitt sökande efter bilder. Ibland tar vi husbilen till bergen och tillbringar en vecka med att utforska alla fotomöjligheter i ett område.

Jag vaknar tidigt och går ut med kameran, för det är då de vilda djuren är i rörelse och ljuset är mjukt och varmt.

Jag går till fots om jag tänker hålla mig någorlunda nära lägret, och jag tar fyrhjulingen om jag känner för att ströva längre bort. Jag vet aldrig vilka vilda djur jag kommer att se eller vilka effekter vädret kommer att skapa. Det är en riktig skattjakt!

Under en sådan fotografering låg jag på magen i 2 timmar och fotograferade en grön gräshoppa. Varje gång jag var redo att trycka av flyttade den sig runt sin växtstjälk, och jag fick lägga mig till rätta på nytt. Till slut fick jag ett fantastiskt foto av gräshoppan när den kikade fram runt kanten på stjälken.

De häst- och mulhjordar vi upptäcker är mina favoritmotiv. Vi har lärt känna flera hjordar, som verkar känna igen oss när vi dyker upp. En sådan dag, när vi var ute och strövade, stötte vi på en hjord med hästar och mulor. Många av dem var skadade, kanske efter att en björn hade jagat dem genom ett stängsel, och några hade stött på ett piggsvin och hade taggar i mulen.

Vi avbröt resan och åkte hem. Robert sa åt mig att ringa varje nummer i telefonkatalogen för Augusta tills vi fick reda på vem som ägde djuren. Efter flera samtal hittade vi någon som kände ägaren till hästarna! Sedan var det lätt att kontakta ägaren och berätta vad som hade hänt med hjorden.

Han agerade direkt. En häst fick tillbringa en månad hos veterinären, och jag tror att han hade dött om vi inte hade hittat honom just då. Vi fick ett fint tackkort och rapporter om hur hästarna och mulorna återhämtade sig.

Äventyren som kameran bjuder på är helt enkelt för lockande!

Veneetah

Vilken sorts kamera använder du?
Min första kamera var en Canon 10D, och vi håller den renoverad och i gång. Vår nyare kamera är en Nikon D300. Jag tycker om att använda ett 300 mm-objektiv, men jag använder också vidvinkelobjektiv.

Jag håller på att lära mig fotografera – det finns så mycket jag inte kan. I början av 90-talet arbetade jag på en tidning och lärde mig använda en 35 mm-filmkamera, och det jag lärde mig då kommer sakta tillbaka.

Vilka är dina viktigaste förebilder?
Mina målningar liknar inte Charlie Russells verk, men han är den konstnär som har påverkat mig mest. Jag älskar det spontana i hans verk. Man kan nästan tro att det som händer utspelade sig medan han målade.

En gång trodde jag att konstnärer föddes ”begåvade”. Alltså att de antingen kunde måla när de föddes eller inte! Det var när jag såg Charlie Russells första målningar som jag insåg att det är något man lär sig att bli en bra konstnär. Precis som med ridning kan man lära sig så länge man lever och ändå inte kunna allt!

Krigarens vision

Har du någon favoritras?
Min favorithäst är Missouri Fox Trotter. Bekväma att rida, människovänliga, och de verkar ha bra humor också!

Jag har haft nöjet att rida tre verkligt fantastiska hästar i mitt liv. En var Lucky. Han var en blandning av arbetshäst, Saddlebred och Quarter Horse.

Nästa fantastiska häst jag red var ett engelskt fullblod som hette Moss Bar. Han tillhörde en granne som lät mig ha honom under en period när jag var utan häst. Moss Bar var den där ”enmanshästen” som vi drömmer om att ha. Han fattade tycke för mig och jag för honom. Att rida honom var som att rida ett lyhört godståg! Så mycket kraft, så mycket fart, så mycket mildhet!

Sedan var det min Sadie, fox trottern som jag förlorade i skilsmässan. Jag kan inte prata om henne än i dag.

Har du (eller hade du) ett djur som är musan bakom ditt arbete?
Jag såg en gång en målning där en cowboy satt på sin häst och såg en aldrig sinande ström av boskap flyta förbi. När jag såg den målningen var jag cowboyen, som såg djuren jag har känt i mitt liv passera förbi…

När jag målar en svart labrador är det till minne av min hund Nike. När jag målar en fux med bläs är det till minne av min häst Lucky. Bordercollierna påminner mig om Peppy. När jag målar en ko med högburet huvud och vild blick påminner hon mig om kon som var så svår att få in i fållan… eller den som fnös snor i nacken på mig när jag satte ett öronmärke på hennes kalv. Målar jag en gris påminner den mig om Henry. Listan över musor fortsätter som en livets flod.

Bockande häst

Har du några hemliga ritualer som hjälper dig att komma i rätt stämning för att skapa?
Att stryka gesso på duk eller hård skiva får mig att vilja måla. Medan jag breder ut gesson med penseln börjar jag fundera: ”Vilket motiv skulle passa på den här duken…?” ”Vilken färg ska den här hästen ha, eller tänk om jag kan göra en realistisk häst i rött och grönt?” Bara det enkla i att börja leder mig vidare till slutet…

Jag tycker också om att lyssna på countrymusik. John Anderson med Just a Swingin’ och Dwight Yoakum med A Thousand Miles from Nowhere är två av mina favoriter.

Var har du känt dig mest inspirerad men saknat kamera?
För många år sedan hjälpte jag grannarna när de samlade ihop eller flyttade boskap. Om någon behövde en ryttare ringde de mig – de visste att jag gärna hjälpte till. Jag älskade att rida i ny terräng, och jag hade en häst som alltid var redo att ge sig av. Så många fototillfällen, men ingen kamera! Jag kunde ha dokumenterat allt arbete på ranchen i verkligheten, inga iscensatta uppvisningar – det här var på riktigt.

Arbetshäst i svart konstantskimmel

Vilken effekt tror du att internet kommer att få på konsten och fotografin i allmänhet?
Tre saker kommer jag på direkt: utbildning, inköp och räckvidd.
Utbildning:
Via internet kan jag googla fram den information jag behöver. Jag söker efter guider om konst och fotografi. Jag lär mig hela tiden utan att gå på universitetet! Jag kan också undersöka produkter jag kan behöva köpa, vare sig det är en ny kamera, ett objektiv eller färg och konstnärsmaterial.

Inköp:
Eftersom vi bor i Vaughn har vi 20 miles till närmaste butik av något slag. Så jag kan spara pengar genom att handla på nätet!

Räckvidd:
Tack vare internet når mina verk länder över hela världen. Det gör mig alltid lika glad, eftersom jag lever ett ganska isolerat liv här i Montana.

Har det påverkat ditt arbete?
Det har det. Via internet kan jag gå med i konstnärsgillen och hänga på fotosajter. Gemenskapen med människor som har liknande intressen har varit underbar. Och som jag nämnde tidigare har internet gett mina verk en global publik.

Rope Horse

Vilken bild eller vilket verk är din personliga favorit?
Just nu är jag lite förälskad i min bild Rope Horse. Jag gillar intensiteten jag fångade i hästens ansikte när han ger allt för att få sin ryttare nära en stut.

En annan målning jag tycker om heter Sienna. Båda finns på startsidan på min webbplats.

Vad mer brinner du för?
Inom mig finns en nästan vansinnig längtan efter att vara ensam i bergen. Vare sig jag åker fyrhjuling, går eller rider är jag lycklig om jag får vara ensam på berget. Tiden i bergen ger mig ny kraft.

Sienna

Arbetar du med något nytt?
Jag har arbetat med en ny fotoblogg om att resa på Montanas småvägar. Jag går igenom bilder, sorterar, redigerar och laddar upp hela fotograferingar (i den ordning bilderna togs). Man får ett annat perspektiv när man ser bilderna i den ordning de togs, jämfört med att se en enda bild för sig själv på en webbplats.

Robert och jag pratade en dag om hur så många av bilderna bara ligger här på min dator utan att någon ser dem. Vi ville komma på sätt att dela bilderna, och kanske lite av det äventyr vi känner när vi fångar dem.

På S:t Patricks dag målade jag en grön häst och en grön lama, bara för skojs skull!

Mer på väg

Tack till Donna för att hon ställde upp på intervjun och delade med sig av sin konst. Prenumerera gärna på hennes blogg för att få höra om hennes senaste verk och fotografier.

Håll också utkik efter fler intervjuer med hästkonstnärer och fotografer.

Är du hästkonstnär, eller känner du en konstnär som skildrar hästar som du skulle vilja se presenterad här? Skriv ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka ett meddelande till mig för att vara med.

Översatt från engelska. Läs originalet