Intervjuer
Intervju med hästkonstnären Debbie Flood
Namn
Debbie Flood
Webbplats och var du hittar mina verk på nätet
Webbplatser: www.debfloodart.com & www.paintingachildaday.com
Blogg: debbieflood.blogspot.com
Följ Debbie på Twitter: @debflood
Var jag finns
Belfast, Maine, USA
Berätta lite om dig själv, vad har du för bakgrund och var kommer du ifrån?
Jag är född i Maine och bor fortfarande i samma trakt.
Jag växte upp på en hästgård. Vi födde upp appaloosor, ställde ut dem, avlade på dem och red dem. Många i släkten hade hästar av olika raser, och det var det jag växte upp med, hästlivet.
Jag kommer från en lång rad konstnärer på både mammas och pappas sida. Jag började tidigt måla och teckna våra hästar. Som tonåring började jag sälja verk och ta beställningar på grannarnas djur och gårdar. Jag har alltid haft föräldrar som stöttat mig, och de har uppmuntrat mitt konstnärskap hela livet.
När jag gick ut gymnasiet gick jag olika konstkurser. En var en korrespondenskurs via en högskola, The Kachina School of Art i Arizona. Jag fick diplom i landskapsmåleri i olja och i figur- och anatomimåleri i olja. Sedan gick jag akvarellworkshoppar på Farnsworth Art Museum i Rockland, Maine, för en (i Maine) välkänd marinmålare, Carol Seabold, och flera andra konstnärer. För det mesta är jag självlärd. Hästar har alltid varit min stora kärlek, och att skildra dem tillsammans med barn har väckt liv i min kärlek till dem och mina minnen av dem.

När började du teckna och måla?
Jag började väldigt tidigt. Så långt tillbaka jag kan minnas, så fort jag kunde hålla i pennan och kritorna. Mina föräldrar och mina mor- och farmödrar såg alltid till att jag hade gott om material att arbeta med. Jag hade akvarell- och oljefärger redan som mycket liten. Jag älskade också måla-efter-nummer-satser och målarböcker. Det spelade ingen roll vad det var, bara jag fick vara kreativ.
Jag visste att jag var konstnär, och jag visste att det, vad som än hände, var mitt yrkesmål. Det var och är fortfarande en passion. Eftersom vi födde upp appaloosor prenumererade min mamma på tidningen Appaloosa Journal. I den fanns alltid en ”kids corral” där unga läsare kunde skicka in sina konstverk. Mina verk hamnade där flera gånger. Alla de där små stegen gav näring åt min brinnande lust att skapa konst som skildrar hästen.
Du målar många olika motiv. Vilket tycker du bäst om att fånga?
Oj, det är svårt att peka ut.
Jag tror att min favorit är att måla barn med djur, särskilt barn med sina hästar. Jag känner den passion som de känner för sin häst. Jag känner till känslorna och den andliga kontakten. Det märks alltid i mitt arbete.
Jag älskar också att arbeta med serien om Belfasts förflutna. Med den serien vill jag väcka intresse för min stads förflutna och för hur man levde och arbetade här. När jag gräver i historien gräver jag också i min egen släkthistoria. Mina förfäder slog sig ner i staden och i orterna runt omkring. Jag känner att jag håller deras berättelse vid liv. Jag skänker också en del av intäkterna från den här serien till Belfast Historical Society Museum. Där finns mycket som har koppling till mig, och jag vill hjälpa till att hålla museet vid liv, hur litet bidraget än är.
Du har också en blogg där du målar ett barn om dagen. Det är ett rejält åtagande – kan du berätta lite om projektet?
Under vintern 2008–2009 gav jag ut en bok på eget förlag med mina akvareller av barn och hästar. Den heter Children & their 4-legged friends, en serie akvareller och dikter.
När boken kom ut väckte den stort intresse hos folk i världen kring illustrerade barnböcker. Jag har alltid älskat barnböcker, och jag tycker om att skriva poesi och sådant som passar i bilderböcker. Efter en knuff från några konstnärsvänner gick jag med i Society of Children’s Book Writers and Illustrators.

Jag har läst allt jag har kommit över om branschen och träffat nya konstnärer som illustrerar och skriver barnböcker. Ju mer jag lärde mig, desto mer insåg jag att jag behövde slipa mina färdigheter och bli bättre på att skapa kreativa verk av hög kvalitet inom givna deadlines. Vilket bättre sätt än att lova att måla ett barn om dagen i ett år och lägga upp det på en blogg och i en Google-grupp, så att jag håller igång?
Om jag inte tyckte om att måla barn hade det här aldrig fungerat för mig. Då hade det mer blivit ett ”jobb” och slit. Jag startade projektet i april 2009, och det har redan fått ett eget liv. Det har gjort fler uppmärksamma på min konst och gett fler intervjuer, och samtidigt har jag blivit bättre på att måla och på att hålla deadlines. Det har varit, och är fortfarande, ett underbart äventyr.
Vilka är dina viktigaste förebilder?
När jag var ung var min stora kärlek (och är fortfarande) viltmåleri. Jag älskar verkligen Robert Batemans verk. När det gäller hästkonst drogs jag alltid till målningar av till exempel Bev Doolittle och konstnärer i den stilen. Det var konstnärer som jag kunde se, eftersom de var populära eller berömda på den tiden och fanns med i tidningar som jag läste.
Jag älskade också konstnärerna på gratulationskort, till exempel verk som The Leanin’ Tree gav ut. Det var den enda tillgång jag hade till bra konst.
Ibland tog min mormor med mig till lokala gallerier, och då stod vi och dreglade över målningarna och plockade isär dem (tyst).
Senare i livet fick jag möjlighet att besöka Boston Museum of Art. Där fick jag se de stora mästarna på nära håll. John Singer Sargent och andra. De där porträtten av människor liksom hoppade ut ur duken.
Här i Maine har vi Farnsworth Art Museum i Rockland, Maine. Museet har en stor samling verk av familjen Wyeth. N.C Wyeth, som illustrerade böcker för unga läsare, har många stora originalmålningar i ett rum som är helt hans eget. I ett annat rum finns en stor samling av Andrew Wyeths verk.
Jag älskar också Mary Cassatt, med hennes målningar av barn och deras mammor. Jag har flera böcker om henne.
En annan konstnär är min kusin Percy Sanborn, som var en välkänd konstnär här i Belfast. Många av hans marinmålningar och djurmålningar hänger på Belfast Historical Museum. Jag går dit för att beundra hans oljemålningar och akvareller. Jag påverkades också av de fantastiskt detaljerade fartygsporträtt som min mormor målade i olja på duk när jag var barn.

Har du (eller hade du) ett djur som är musan bakom ditt arbete?
Ja. Han var en appaloosa som föddes på vår gård när jag var kanske 5 år, Snooper’s raindrop. Han hade en sådan utstrålning och personlighet. Pappa ställde ut honom, red in honom och så vidare. När jag blev tonåring red jag honom mycket. Han fanns alltid med i mina teckningar och målningar. Jag hade en mycket nära andlig och känslomässig kontakt med honom. Det hade hela familjen, tror jag.
Han var en sådan häst man bara möter ”en gång i livet”. Han dog plötsligt och oväntat, på ett sätt som ingen kunde ha förutsett. Efter hans död slutade jag i stort sett att måla hästar.
Jag behöll till och med hans sadel och träns i ungefär 20 år efter hans död. Det var ungefär då, när jag till slut sålde sadeln, som jag hittade en fantastisk grupp hästkonstnärer, Equine Art Guild. Jag hade målat hästar då och då, men utan någon större passion, tills jag hittade EAG och blev medlem 2003.
Du hittar en hyllnings- och minnesmålning av ”Snoopy” med pappa på ryggen på panel nummer 3 i muralmosaiken Le Cadeau Du Cheval, Hästens gåva. Den hästen kommer alltid att finnas med mig.
Har du några hemliga ritualer som hjälper dig att komma i rätt stämning för att skapa?
Tja, om det är en hemlighet så är det en hemlighet för mig också. Jag antar att det är mina foton. Jag tar så många fotografier, och i stunden när jag tog dem tänkte jag att de skulle bli en fin målning eller en bra referensbild till en målning.
När jag bläddrar bland mina foton blir jag alltid inspirerad. Jag försöker hålla ordning på mina dagar. Jag har vissa tider på dagen för datorarbete, marknadsföring och chattande, och jag har tid för att måla och tid för hushållsarbete och ärenden. Jag delar upp sysslorna i block under veckan och håller schemat så gott det går. Det finns alltid utrymme för sådant som dyker upp oväntat. Jag är bra på att organisera, göra flera saker samtidigt och arbeta mot deadlines.

Finns det någon särskild plats som inspirerar dig?
Min omgivning inspirerar mig. Bara när jag kör in till stan ser jag något som fångar min blick. Jag går ofta på lokala hästtävlingar och hittar så mycket där, med barnen och hästarna.
Jag älskar att paddla kanot och vandra här i trakten. Jag kan sitta i en stol utanför mitt hus i solen, i lugn och ro, blunda, och så kommer saker till mig. Naturen inspirerar mig, och att få leva och njuta av den. Jag känner mig så välsignad varje dag över att få vara en del av den här världen.
Vilken effekt tror du att internet kommer att få på konsten i allmänhet?
Internet har redan haft stor effekt på konst av alla slag! Det hjälper konstnärer att göra sitt namn och sin konst kända. Webbplatser, bloggar och sociala medier är så bra för dagens konstnärer.
Man kan numera anmäla sig till konstutställningar på nätet, konstgrupper bildas, och det är lättare att hålla kontakten med gallerier. Det är också lättare för andra att lyfta och stjäla våra bilder, något vi måste vara försiktiga med. Men vi bör vara försiktiga med allt.
Har det påverkat din konst?
Min karriär har vuxit enormt tack vare internet. Jag har nu konstnärsvänner som jag aldrig hade kunnat drömma om att få lära känna.
Människor som jag beundrade i tidningar och på gratulationskort mejlar nu med mig. Det är helt otroligt vilka dörrar som har öppnats tack vare internet.
Jag har också kunnat sälja verk över hela världen. Jag har många original som hänger i Australien och Europa, och det hade aldrig hänt utan datorn. Jag har träffat fantastiska kunder som också har blivit goda vänner.

Vilket är ditt personliga favoritverk?
Jag tror att det är verket jag inte har skapat än. Mina favoriter byts ut hela tiden, för varje ny målning jag gör är bättre än den förra, och då älskar jag den. Jag har en av min yngste son där han sitter på den steniga stranden, med ryggen mot oss, och grubblar. Den hänger på väggen framför mitt datorbord. Jag tycker mycket om den, men jag ser fortfarande saker i den som jag förmodligen skulle kunna göra bättre.
Skulle du någonsin sälja den?
Jag har gjort giclée-reproduktioner av den, så jag kan sälja motivet på det sättet. Jag tänkte sälja den och tror att det står ett pris på den på min webbplats. Men på sistone har jag funderat på att behålla den och bara sälja giclée-trycken. Jag har sålt originalmålningar av mina barn, och jag vet hur det känns att lämna över dem till någon annan, men det är oftast någon som berörs djupt av målningen och älskar den så mycket … hur kan jag neka dem de känslorna och målningen?
Det är därför jag målar. För att få kontakt med andra och hjälpa dem att se och känna passionen.
Vad mer brinner du för?
Min familj, min man, mina barn och vår hund. Jag älskar trädgårdsarbete och matlagning. Trädgård och matlagning är också former av kreativitet. Min stads och min släkts historia är också stora intressen.
Arbetar du med något nytt?
Jag har ett par oljemålningar på staffliet som har stått ett tag. Jag har haft lite svårt med en vit häst som skyggar med en ung cowgirl på ryggen. Det är den vita hästens färg som jag har brottats med. Resten av målningen är bra. Den andra är en oljemålning av min son som sover med leksakshästar och en gosehäst.
Det som tar mest av min tid är projektet ett barn om dagen, eftersom det blir en ny målning varje dag, måndag till fredag.
Jag har också några idéer på gång till bilderböcker, och jag håller på att sammanställa en eller flera böcker om ett-barn-om-dagen-projektet.
Ett annat projekt som jag har arbetat med heter ”TrayChic” och är till en auktion för Maine’s Childrens Discovery Museum. Det är ett avlastningsbord med en matchande serveringsbricka. Jag har skapat ett mustangtema på bordsskivan och på brickan. Borden ska auktioneras ut i november 2009 i Bangor, Maine.
Jag är med på många konstfestivaler utomhus på sommaren, så just nu går min tid åt till utställningar där jag står i egen monter.

Mer på väg
Tack till Debbie för att hon ställde upp på intervjun och delade med sig av sitt arbete. Besök gärna hennes konstwebbplats då och då för att få höra om hennes senaste verk.
Håll också utkik efter fler intervjuer med hästkonstnärer och fotografer.
Är du hästkonstnär, eller känner du en konstnär som skildrar hästar som du skulle vilja se presenterad här? Skriv ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka ett meddelande till oss för att vara med.
Översatt från engelska. Läs originalet