Följ vår helt nya YouTube-kanal!

Intervjuer

Suzanne M. Fairchild – intervju med hästkonstnär

· The Equinest

Namn
Suzanne M. Fairchild

Webbplats och var du hittar mina verk på nätet
www.rsfairchild.com, fairchildfarmgirl.blogspot.com och även hos Midwest Mercantile i Keystone i South Dakota

Var jag bor
Utanför Canby i Minnesota, på en gård där vi göder nötkreatur på uppdrag och föder upp grisar, höns, ankor, gäss och får på ett hållbart sätt. Vi har också en fruktodling, en vingård och ett pumpaland, och så snickrar vi skåp och inredning på beställning. OCH när allt det är gjort är jag konstnär.

Berätta lite om dig själv – vilken bakgrund har du och var kommer du ifrån?
Jag växte upp på en mjölkgård och var så glad när vi flyttade in till stan – men redan nästa dag saknade jag gårdslivet! =) Jag gick på en yrkeshögskola och tog en tvåårig examen utan att ha en aning om vad jag skulle bli. Jag gifte mig, fick ett barn och blev deltidsbonde igen genom att mjölka kor åt någon annan. Äktenskapet tog slut, och jag gick tillbaka till skolan för att läsa husdjursproduktion, flyttade ut på landet (här ute vid gränsen mellan Minnesota och South Dakota) och vidareutbildade mig i Brookings i South Dakota, men gjorde aldrig klart utbildningen. Jag träffade en bonde, gifte mig, fick fem barn till och adopterade hans två. Puh!

Faith

MEN det enda som inte har förändrats genom allt detta är att jag alltid har målat. Ibland var det målandet som betalade räkningarna, satte mat på bordet åt mig och min dotter och höll bensin i pickupen. Det kommer alltid att vara mitt sätt att varva ner!

När började du teckna och måla?
Så länge jag kan minnas! Jag växte upp i en syskonskara på sex barn. Vi hade en mjölkgård och aldrig särskilt mycket pengar, så det var något vi gjorde för att ha roligt (vi hade också några rätt häftiga kobajskrig … jag längtar till släktträffen i sommar!). Vi hade inga målarböcker och fick sällan en ask kritor (vi använde våra tills de bara var små stumpar!). Så när vi fick nya pennor behandlade vi dem som guld. Sedan tog vi all reklam som kom till våra föräldrar och ritade på den. Vi tog till och med försiktigt isär kuvert bara för att kunna rita något på insidan.

Än i dag ser jag mina barn strunta i målarboken och gå direkt på kopieringspappret, och det gör mig lite glad att se att de också har en stor fantasi. Min man säger att han hade gillat det mer om de höll sig till pappret och inte till väggarna – med alla teckningar här inne ser det ut som om vi bor i en klottrad tågvagn.

Pair O’ Herefords

Du målar många olika djur, bland annat hästar. Vilket är ditt favoritmotiv?
Om jag måste välja ett djur får det bli nötkreatur. Jag tror att det beror på att jag arbetar med dem hela tiden. Jag ser dem varje dag, och eftersom vi göder utslagsdjur och ungdjur får vi in allt möjligt. När jag målar älskar jag att lista ut de invecklade hårmönstren i deras vinterpäls, och NÅGRA har ett fint lugn i blicken (inte alla, eftersom vi göder utslagskor … de kan ha rejäla attitydproblem!). Jag älskar att försöka förstå deras personlighet och fånga den i en målning och så vidare.

Ännu viktigare är att jag älskar att måla livsstilen och landskapet. Jordbruk och boskapsskötsel är ett fantastiskt yrke, och om jag kan fånga den känslan i en målning är det helt underbart.

Turtle Shell - Pony Express

Dina verk görs också på många olika underlag, bland annat hudar, kranier och sköldpaddsskal. Vad fick dig att byta ut den traditionella duken mot så ovanliga föremål?
Pengar, eller snarare bristen på dem. =) Jag hade målat på två dukar på high school och märkte att jag inte var särskilt förtjust i det. Sedan tittade jag aldrig mer åt dem och fick aldrig veta om alla möjligheter som duken ger, som galleriinspänning och så vidare.

Jag har alltid gillat ”annorlunda” saker, så när jag började måla efter high school behövde jag en billig ”duk”. Först började jag måla på gås- och strutsägg, sedan gick jag över till gamla staketbräder och därefter till hudar. När jag flyttade hit ut var jag fortfarande inte särskilt förtjust i duk, eller åtminstone inte i prislappen på en fin galleriinspänd duk. Rons pappa kom över med ett skulderblad och sa att jag borde måla på det. Ja, det behövde han inte säga två gånger! På det första skulderbladet målade jag en kungsörn. Det blev fantastiskt. Så sedan dess har jag använt sådana. Jag gillar också att måla på kranier. Min pappa ägnade sig vid sidan om åt att återskapa gamla pälsjägarträffar (rendezvous), och en gång bad han mig måla på en björnskalle åt honom – och då var jag fast!

Wary

Vilka är dina viktigaste konstnärliga förebilder?
Det här är min favoritfråga, men det finns så många! Carrie Ballantyne, Wayne Wolfe, Ryan Skidmore, Kirby Sattler. För att bara nämna några. Kan jag också säga att delstaten South Dakota är en av dem? Titta på slätterna, de böljande kullarna, Badlands och Black Hills, så rika på historia … det får mig att vilja gå ut och måla på en gång!

Har du (eller hade du) ett djur som är musan bakom dina verk?
Jag vill inte vara tråkig, men jag måste svara nej. Däremot har jag två följeslagare när jag går runt på gården och tar bilder till mina målningar: min frigående miniatyråsna och min newfoundlandshund. Sparky och Fluffy Bear, allra bästa vänner. Vi kallar dem köpcentrumvakterna … de utforskar gården tillsammans med stor säkerhetsmedvetenhet; de jagar bort prärievargar och skyddar barnen från det de tror är faror, men för det mesta är det bara varandra. =) De följer gärna med när jag fotograferar korna. De står vid grindarna och låter korna slicka dem, och det ger mig några fina närbilder.

House

Har du några hemliga ritualer som hjälper dig att komma in i rätt stämning för ditt skapande?
Tyvärr har jag inte mycket tid över för att måla med allt vi har för oss, oftast bara en timme eller två efter att barnen har gått och lagt sig. Så när jag har stoppat om den sista lilla knytten – de är åtta, så det är ett jobb i sig – rusar jag runt och snyggar till på nedervåningen, slänger in den sista tvättomgången i maskinen, tittar till djuren om det behövs och så vidare. Sedan tar jag på mig mina sköna kläder och ahhhh … letar fram hörlurarna och dagens favoritskiva (just nu Jason Boland and the Stragglers live i Colorado Springs, och min andra favorit är Reckless Kelly, Somewhere in Time) – och så är det dags att måla!

Jag har inget eget rum att måla i, så för tillfället målar jag i vardagsrummet där ljuset är bäst, och på så sätt kan jag säga att jag umgås med Ron (min man), som somnar framför tv:n efter en hård arbetsdag. Jag försvinner in i det jag gör, och det är underbart – jag ser verkligen fram emot det varje dag.

Turkeys

Finns det någon särskild plats som ger dig inspiration?
Okej, jag antar att det är här South Dakota kommer in i bilden. Den vackra landsbygden, gemenskapen mellan människorna, historien, historien, historien, de fantastiska amerikanska urfolken och så vidare.

Min största kärlek är Black Hills och Custer State Park. Om du bara åker till ett enda ställe i hela ditt liv, åk dit.

Vilken inverkan tror du att internet kommer att få på konsten i framtiden? Har det påverkat din?
Jag tycker att det gör ett jättebra jobb redan nu! Jag älskar att jag kan hitta vilken konstnär jag vill eller titta på ett verk på nätet med ett musklick. Det är fantastiskt. Ärligt talat kan jag inte minnas livet utan internet och mejl. När jag till exempel arbetar på en målning skickar jag den till folk medan jag håller på, så att de kan ge kritik. Det hjälper mig verkligen.

Moonlit Sonata

Vilket verk är din personliga favorit?
Det är svårt att välja – antingen ”Moonlit Sonata”, som är målad på en gammal höskulledörr, eller ”Wary”, som är gjord på wapitihud.

Skulle du någonsin sälja dem?
Ja, men du kanske får slåss med min man om målningen av black angus-korna. Eftersom den är målad efter våra egna utfodringsfållor säger han att den aldrig kommer att lämna matsalen. Jag kanske måste hålla med honom, eftersom den hänger bakom två av mina kladdigaste ätare och jag såg några havregrynsstänk på den i morse. =) PS. De finns på min webbplats.

Vad mer brinner du för?
Vad roligt att du frågar! Det hänger faktiskt ihop med mitt målande. Farm Rescue Organization. Jag har bestämt mig för att göra en stor serie målningar och skänka en del av intäkterna till organisationen. Jag hoppas att bli klar med dem till nästa höst.

Bronc Rider

Jordbruk och boskapsskötsel är, som alla vi som håller på med det vet, ett hårt liv med mycket arbete. Men vi gör det alla av en anledning: vi älskar det. Vi älskar att låta våra barn växa upp med den här livsstilen och är stolta över att producera mat åt många människor. Med det sagt finns det många gårdar som inte har klarat sig på grund av skador, ekonomiska svårigheter och så vidare. Organisationen går in och hjälper till med fältarbetet och liknande. Det är fantastiskt.

Mina målningar görs inom en radie på 30 engelska mil från vår gård. Mitt tema är gamla platser, redskap och liknande. Varje målning kommer att kretsa kring ett gammalt hus, en lada, en traktor och så vidare och ha något gömt i sig, som ett djur eller en eller flera människor.

Min första, ”Old Haunts”, föreställer ett gammalt hus (som man måste gå för att komma fram till) med sex hjortar framför – fyra hindar och två bockar – men gjorda av trädgrenar. Den blev riktigt fin. Jag funderar på att auktionera ut dem i en liten stad nära oss, Gary i South Dakota, på Buffalo Ridge, en renoverad blindskola som har blivit hotell. Och tro det eller ej: alla är på galleriinspänd duk!

Brother, Friend

Arbetar du på något nytt?
Ja, jag målar ännu ett gammalt förfallet hus uppe på en kulle, och jag funderar på att ha med några kor i den. Vi får se! Säg till om du vill följa hur den växer fram!

Mer kommer

Tack till Suzanne för att hon ställde upp på intervjun och berättade mer om sitt arbete. Glöm inte att titta in på hennes konstsajt då och då för nyheter om hennes senaste verk.

Håll också utkik efter fler intervjuer med hästkonstnärer och fotografer.

Är du själv hästkonstnär, eller känner du en hästkonstnär som du skulle vilja se här? Skriv ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka ett meddelande till oss för att vara med.

Översatt från engelska. Läs originalet