Följ vår helt nya YouTube-kanal!

Hästkul

When Horses Are Saddled For Love

· The Equinest

Häst med en praktfullt utsmyckad sadel

Dagens hästpoesi är en ganska vågad dikt, skriven 1898 av William Ogilvie, en skotsk balladpoet och hästälskare.

When Horses Are Saddled For Love

Vi är Kärlekens sadelslavar
som sitter upp i sol och måne,
och vilken årstid det än är
spelar ingen roll, bara det blir snart!

Det gyllene och det grå ljuset
har sett sadelgjordarna dras åt
för Kärleken som härskar över dagen,
över mörker, skymning och gryning.

Vilka hovslag mot gruset!
Vilken brådska att få vara hos Kärleken!
Vilket ryckande i tränset!
Vilket slitande, från huvud till knä!

Nu fortare, ännu fortare!
Den vita Månen skrattar där ovan:
hon vet att vi ingen herre har
utom Kärlekens Herre.

Den låga vägen följer floden,
den höga vägen går runt kullen —
ingen väg är så kort att vi inte alltid
hittar en som är ännu kortare;

Och om flodvågorna rusar blint fram
där det är Kärleken, inte Livet, som står på spel,
är Fru Fortuna god mot oss
och håller oss i handen hela vägen över.

Bushvinden blåser oss till mötes
som om hon förstod;
humlebusken sträcker fram till hälsning
hundra gripande händer;

Det finns inte en fågel som inte sjunger
ett välkommen till oss i lunden:
de vet att det är Kärleken som för oss hit —
och hela världen älskar Kärleken!

Må himlen lysa eller vara blygrå,
de långa milen ångrar vi aldrig.
Och om de vita sporrarna rodnar
glömmer våra hästar snart:

Så hoppa över bommarna, min skönhet!
Och vispa tyglarna vita av lödder;
det är tio månskensmil till plikten.
Och tio gryningsmil till hem!

Ljus glimmar på verandan;
lampor blinkar över gräsmattan;
men mjuka är skuggorna där borta
där tyglarna hålls hårt åtdragna.

Där ute glittrar daggen;
löven rör sig knappt,
så noga lyssnar Nattvinden
till varje viskat ord!

Månen sjunker mot morgonen;
lamporna brinner lågt,
vår sena kärlek struntar i tiden . . .
”En kyss innan jag går!”

Nu långsamt genom stjärnljuset . . .
Sakta, sakta, bort i drömmar . . .
tills det fjärran ljuset glimmar i öster
och leder in den gryende Dagen.

Nästan sexig

För någon som ofta skriver ganska dyster poesi om döden har de här rimmade verserna en klart frivol touch. Kanske är ridningen en metafor för något annat? Om du gillade den här kanske du också tycker om The Man From Snowy River.

Hästar i poesin

Översatt från engelska. Läs originalet