Intervjuer
Intervju med hästkonstnären R. Anthony Harrison
Namn
R. Anthony Harrison
Webbplats och ställen där du hittar mina verk på nätet
Webbplats: www.rahstudio.com
ebay: Rahstudio
Var jag finns
Vancouver, BC Kanada
Berätta lite om dig själv, vilken bakgrund har du och var kommer du ifrån?
Jag är en självlärd konstnär och konstälskare som måste skapa. Det är inget jag tänker på.
Jag arrangerar sushin på tallriken innan jag äter den. Ibland tar jag en bild med mobilen först.
Efter gymnasiet var min bakgrund klassisk teater. Tre år på teaterskola på heltid ledde till ett par år på scenen i och runt Vancouver. Jag var trött på ketchupmackor och behövde ett jobb för att kunna försörja mitt arbete på teatern, så jag började satsa mer på film och tv. Det blev mitt vanliga jobb.

När började du måla?
Jag började måla som barn med vattenfärger och tuschpennor, men på allvar började jag uttrycka mig först i mitten av 20-årsåldern. Stora, djärva akrylverk. Massor av stora former och starka, starka färger. De var rena ögongodiset för mig. Jag var lycklig över att ha skapat dem och behövde aldrig visa dem för någon annan än familj och vänner.
Du målar mer än bara hästar, vilket är ditt favoritmotiv?
Jag älskar att måla människoansikten. De är överlägset den största utmaningen. Att fånga en människas väsen på duken är en otrolig känsla.

Att utforska djupet i hud och ben på duken är fascinerande. Det finns så många element och tekniker som ingår i ett experiment som ständigt utvecklas.
Du designar också tatueringar, skulpterar och skriver, vilket är ditt favoritsätt att uttrycka dig konstnärligt?
Det finns inget sätt att uttrycka mig som jag föredrar framför något annat. Oftast beror det på hur jag känner mig och vad jag vill uttrycka. Det kanske låter oblygt, men det är svårt för mig att stanna på ett ställe konstnärligt, eftersom jag oftast känner att jag har bemästrat ett uttrycksmedel ganska snart efter att jag har börjat.
Jag inser nu att tatueringar definitivt är ett sätt att släppa ut en del av de mer frustrerande och inte så trevliga känslor som hör till att vara konstnär.

Att skulptera är väldigt fysiskt och taktilt, och det är oerhört tillfredsställande att hålla i ett föremål som finns i ett tredimensionellt rum och veta att det är du som har gett det liv. Min dröm är att en dag resa till Italien och studera klassiska skulpturtekniker.
Vilka är dina största influenser?
När jag var ung älskade jag teckningarna av M. C. Escher och målningarna av Salvador Dali. Jag tyckte verkligen om att göra mycket detaljerade surrealistiska blyertsskisser. Att med realism kombinera de mest absurda motiv.
Senare, när jag började intressera mig för oljemåleri, var det det dramatiska ljuset och djupet hos Caravaggio och det filmiska, absurda berättandet hos Hieronymus Bosch.
Under några år studerade jag de amerikanska karusellsnidarna från början av 1900-talet, där Looff och Dentzel var mina favoriter.

Har du (eller hade du) ett djur som är musan bakom dina verk?
Utan tvekan är hästen det djur som inspirerar mig mest i livet. Jag kan inte riktigt förklara varför. Det finns en oförklarlig koppling där.
På teaterskolan spelade jag den ledande hästen Nugget i Peter Shaffers pjäs ”Equus”. När jag började umgås med hästarna kände jag en samhörighet som gick tillbaka till när jag var kanske sex eller sju år och gick bland hästarna under en skolutflykt. Jag tror att jag var det enda barnet som inte ville rida dem den dagen, men jag ledde dem runt medan de andra barnen red.
Känslan av att gå bredvid dem och se in i deras ögon var oförglömlig.

Har du några hemliga ritualer som hjälper dig att komma in i rätt stämning för din konst?
Motivet jag målar är det enda som får mig att komma in i den stämningen när jag arbetar.
Den stämningen är ett tillstånd där jag hela tiden föreställer mig hur det är att vara den här varelsen och uppleva det ögonblick som växer fram på duken.
Vilken effekt tror du att internet kommer att ha på konsten i allmänhet?
Internet är den enskilt mest fantastiska fördel som alla konstnärer i dag har jämfört med alla konstnärer som någonsin har levt. Jag har tyckt om att dela min konst med samlare från hela världen. Människor som annars aldrig skulle ha sett mina verk.
Att träffa samlare och bli vän med några av dem har varit en enorm upplevelse, särskilt eftersom det för det mesta är ett så ensamt äventyr att skapa konst.

Vilket verk är din personliga favorit? Jag har en personlig favoritmålning som jag lade ner mycket mer tid på än någon förnuftig människa någonsin skulle lägga på ett enda verk. Jag visste att jag skulle behålla den från det ögonblick bilden väcktes till liv i en skiss.
Det är en häst, förstås, och allt med den bara föll på plats. Jag är inte säker på att foton någonsin kommer att visa dess magi. Den är min trygghetsmålning nu. Jag känner mig hemma när jag har den omkring mig.
Varje gång jag har rest bort för att jobba med en film- eller tv-inspelning har jag tagit den med mig, som en snuttefilt eller något. En gång kom den bort och jag var traumatiserad i några dagar tills jag hittade den igen. Den hade stoppats undan på ett ”säkert ställe” medan ett rum renoverades.
Målningen heter ”Olympus”. Den är mitt högsta berg.

Skulle du någonsin sälja den?
Jag skulle aldrig sälja den. Det har jag sagt om andra verk också, och sedan har jag ändå lämnat över dem till människor som gav bud jag inte kunde tacka nej till. Det här är inte ett av de verken. Fram till nu har jag aldrig ens pratat om den.
Vad mer brinner du för?
Det finns ett ”hemligt” projekt som jag hoppas att min bror, som också är konstnärlig, en dag ska hjälpa mig att förverkliga.
Tyvärr kan jag inte säga mer, men jag tror att det kommer att förändra hur människor ser på sin värld. Det är mer av ett teaterevenemang som innefattar konst. Det är allt jag kan säga.

Jobbar du på något nytt?
Just nu funderar jag på att ta emot några elever för första gången och dela med mig av några tekniker för att måla hästar i olja.
Det mesta av min energi går till tatuering just nu. Jag har gjort ett par stycken och det är en märklig upplevelse att se någon bära ens konst på huden.
Jag har inte satt en häst på någon än, men det dröjer nog inte länge.
Mer på gång
Tack till Anthony för att han svarade på intervjun och delade med sig av sin konst. Titta gärna in på hans konstwebbplats då och då för nyheter om hans senaste verk.
Håll också utkik efter fler intervjuer med hästkonstnärer och fotografer.
Är du hästkonstnär eller känner du en hästkonstnär som du skulle vilja se presenterad här? Lägg till ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka ett meddelande för att vara med.
Översatt från engelska. Läs originalet