Intervjuer
Phyllis Waltman – intervju med hästkonstnär och författare
Namn Phyllis Waltman
Webbplats och var du hittar mig på nätet
Webbplats: www.artforthehorselover.com
www.Michaelsonmain.com
www.Christiancowgirl.net
www.Reindeer-ranch.com
www.Codycountryartleague.com
www.Murphsranchmarket.com
Var jag finns
Canon City, Colorado
Berätta lite om dig själv, vad har du för bakgrund och var kommer du ifrån?
Jag är född och uppvuxen på en gård/ranch i västra Colorado, omgiven av djur, och det djur som fångade mitt intresse mest var hästen.
Så fort jag kunde klättra upp på en häst, via sluttningar, staket, stänkskärmar och diken, red jag. Tecknandet kom ungefär samtidigt.
Senare, efter att ha läst konst som huvudämne vid Colorado State University i Fort Collins, Colorado, gick jag till slut över till fri konst och fastnade naturligt nog för hästen som motiv. Jag arbetade med blyerts i flera år och gick senare över till akryl, så att färgen kom in på paletten.

Vad kom först, fotograferandet, skrivandet och konsten eller hästarna?
Det var ett tag sedan, men jag tror att det var hästen, tätt följd av tecknandet. Som barn var mitt främsta tidsfördriv att teckna och rida. Ungefär mitt i livet, när jag hade varit ute ur skolan i ett antal år, arbetade jag på ett kontor och bestämde mig för att ta reda på vad jag verkligen skulle vilja göra. Bara två saker dök upp i huvudet: att arbeta med hästar eller med konst. Vi flyttade till Arizona, och jag tillbringade ett underbart år med att arbeta på en ranch som födde upp araber, men till slut valde jag konsten. Jag försökte göra båda, men att arbeta deltid på ranchen innebar minst 5 dagar i veckan, och egentligen behövde de någon som kunde ställa upp 6 ½ dag i veckan.
Vad inspirerade dig att skapa Sunny Boy and Little Sunny?
Sunny Boy and Little Sunny kom till under en utflykt för att samla material till kommande målningar. Jim och jag stannade under en resa i Cody, Wyoming, och hittade några broschyrer om saker att göra i trakten. En av broschyrerna gällde en tur till det närbelägna Wild Mustang Reserve. Den möjligheten kunde jag bara inte låta gå mig ur händerna, så vi gav oss av med kamerorna i hand för att se de vilda hästarna.

Hur gick det till när du tog bilderna till din bok, och var det svårt?
Vi stötte på en grupp och tillbringade lång tid med att fotografera. Till slut sa Ken, vår guide, att han hade sett en annan grupp lite längre bort och ville ta oss dit. Mycket motvilligt lämnade vi den första gruppen. När vi nådde nästa flock kom tre lastbilar genom området och skrämde den första flocken. Vi kunde se den komma över krönet. Upprymda över att få se så många hästar springa gjorde vi oss redo att ta så många bilder som möjligt. Samtidigt var guiden också upprymd och pekade ut ett nyfött föl i flocken. Han hade varit där dagen innan, och då hade det inte funnits där. När den första flocken kom in i den andra gruppen satte alla av i full fart. Även jag hade blicken på fölet, det var så gulligt, bara ben, och det hade aldrig behövt springa förut.
Guiden Ken pekade ut vilken häst han trodde var fadern, och familjens historia vecklades ut mitt framför ögonen på oss! Jag lät kameran gå så fort den bara kunde.
Den blev bokstavligen varm och mot slutet började den lägga av. Om jag lät kameran vila en stund tog den några bilder till och lade sedan av igen, men med lite bön startade den igen. Vi följde flockarna så gott vi kunde till fots, tills guiden inte lät oss gå längre. Jag hade förstås kunnat hålla på hela dagen! Fölet var helt enkelt så underbart. Det var inte förrän jag gick igenom bilderna som jag förstod hela historien.

Håller du fortfarande koll på dina djur?
Det här hände i september 2009. Vi återvände i juli 2010 för att se om vi kunde hitta hästarna. De lever på 110 000 acres mark som förvaltas av BLM. Vi hittade fadern, Sunny Boy, den gången. I september 2010 återvände vi till Cody för en konstfestival och pratade med Ken igen. När vi var på väg ut ur Cody ringde han och sa att han hade sett Little Sunny, nu förstås ett år äldre. Vi missade honom, men vi planerar att åka tillbaka igen i år.
Du är också hästkonstnär. Hur länge har du målat?
Jag har tecknat och målat yrkesmässigt i ungefär 25 år. I själva verket ända sedan tidig barndom.
Vilka var dina största influenser, både litterära och konstnärliga?
Jag började med blyerts, och Robert ”Shoofly” Shufelt var någon vars verk jag verkligen beundrade.
The Black Stallion av Walter Farley var min favorit som barn, och på senare tid har jag inspirerats på så många sätt av berättelserna om Seabiscuit, Secretariat och Hidalgo. Jag är mer av en filmmänniska.
Och framför allt Rosa Bonheur, en fransk målare på 1800-talet som gjorde otroliga hästmålningar. En gång när jag besökte Metropolitan Museum i New York gick jag in i ett rum, och där på väggen hängde hennes enorma målning på 8 x 16 fot, Hästmarknaden. Det tog bokstavligen andan ur mig, och jag satt där och bara insöp alltihop!

Har du (eller hade du) ett särskilt djur som är musan bakom ditt arbete?
I många år har min man sagt att han ville skriva en bok. Det intresserade aldrig mig, men när det här hände och vi hade turen att få bevittna det kände jag bara att vi behövde dela det med andra.
Finns det någon särskild plats som ger dig inspiration?
Jim och jag tycker om att resa, och när vi är ute är jag ständigt på jakt efter det jag kallar ”hästlandskap”. Det får mig alltid att vilja måla. Och alla slags hästevenemang är fulla av möjliga målningar.
Vilken effekt tror du att internet kommer att ha på konst och litteratur?
Jag tror att internet har och kommer att få en enorm effekt på hur marknadsföring går till. Det har potential att nå människor över hela världen.
Har det påverkat ditt eget arbete?
Jim har till exempel sett att boken finns att köpa i Nya Zeeland. Internet gör det möjligt för oss att nå människor över hela landet och runt om i världen.

Vad brinner du mer för?
Design, som förstås är en del av måleriet, och när vi tog fram boken märkte vi att designen var en enorm del av att få den att fungera.
Jag bor nu på högslätten i Colorados ökenlandskap, och varje vår älskar jag att planera och planera om mina trädgårdar – de blir en annan sorts ”duk” för mig!
Dessutom brinner jag för att lära mig att vandra med och ha en personlig relation till Herren Jesus och treenigheten. Det är därifrån min talang kommer, och min passion för båda vill jag dela genom min kärlek till hästar.
Arbetar du på något nytt?
Just nu arbetar jag på en målning av en av de andra hingstarna i Sunny Boys flock. När vi åkte tillbaka i somras för att se hur det var med Sunny Boy och Little Sunny iakttog vi en grupp. En av hingstarna hade ett par ston och ett föl. Vid ett tillfälle började fölet springa fram och tillbaka och skutta omkring och ha jättekul.
Till slut tröttnade fadern, som det såg ut för mig, på alltihop och började låta fölet förstå att det var dags att lugna ner sig. Han jagade efter fölet, och med kameran fick jag en bild där hans man stod rakt upp i luften. Jag har gjort en annan målning, Free Spirit, av en hingst när han närmade sig en rivaliserande hingst och manen stod upp på samma sätt. Det verkade nästan vara med flit. Det blåste inte den dagen.

Om du skulle sammanfatta vad du känner för hästar i en enkel mening, hur skulle den lyda?
Man säger att kärlek är handling, och det var precis vad hela händelsen med Sunny Boy och Little Sunny handlade om: faderns kärlek, när han riskerade att förlora sin flock av ston för att skydda sitt enda sto och föl mot inkräktare. Det fick mig att bli ännu mer förälskad i hästar.
Mer på gång
Tack till Phyllis för att hon ställde upp på intervjun och delade med sig av sitt arbete. Titta gärna in på hennes konstwebbplats då och då för att se hennes senaste verk.
Håll också utkik efter fler intervjuer med hästförfattare och konstnärer.
Är du hästförfattare, eller känner du en hästförfattare som du skulle vilja se presenterad här? Skriv ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka ett meddelande till oss för att vara med.
Översatt från engelska. Läs originalet