Följ vår helt nya YouTube-kanal!

Intervjuer

Rose Miller – intervju med en hästförfattare

· The Equinest

Bild från Connie Kleiman

Namn
Rose Miller

Webbplats och ställen där du hittar mig på nätet
Webbplats: www.rosemiller.net
Blogg: rosemillerbooks.blogspot.com
Hennes bok: The Horse That Wouldn’t Trot

Var jag finns
Jag bor i Goshen-trakten i norra Indiana, nära Notre Dame, på en hästgård på 75 acre.

Berätta lite om dig själv – vilken bakgrund har du och var kommer du ifrån?
Jag växte upp på en gård i de norra centrala delarna av Pennsylvania, granne med den stora, vackra Tioga State Forest, och gick i en liten byskola med bara ett klassrum från årskurs 3 till 8.

Min syster och jag fick våra hästar när jag var 15 och hon var 10. Vi strövade omkring i de där skogarna och trodde att vi var i himmelriket.

Jag gifte mig med min man Hal när jag var 19. Vi flyttade till Indiana och jag arbetade med honom på hans kiropraktormottagning. Under de första åren bodde vi på en pittoresk liten gård i Middlebury i Indiana, men en tornado förstörde den 1965. Många år senare flyttade vi till gården där vi bor nu, och där förverkligade jag min barndomsdröm om att föda upp hästar. Vi fostrade fyra barn, en son och 3 döttrar, men förlorade vår äldsta dotter, Sharon, i bröstcancer 2004. Nu har vi två små barnbarn som älskar hästarna och alla våra djur. Jag är 70 år ung och tycker om att skriva om alla mina många djurvänner.

The Horse That Wouldn’t Trot
När började du skriva om hästar?
1993 skrev jag en artikel för Voice Magazine, den officiella tidningen för Tennessee Walking Horse, om exteriören hos Tennessee Walking Horse och hur den skiljer sig från travande hästar. Sedan dess har jag skrivit flera artiklar för flera tidningar om walking horses, och sedan kom det stora bokprojektet.

Berätta om din nya bok The Horse That Wouldn’t Trot.
Den handlar om min 30 år långa resa mot att bli en riktig hästkvinna: glädjen, besvikelserna, de krossade illusionerna och framgångarna med att äga och älska hästar. Den är en sorts memoarer, men det finns mycket att lära när jag berättar om mina erfarenheter.

Jag följer också delar av Tennessee Walking Horse-rasens historia och avslöjar en ful hemlighet som vissa tränare av utställningshästar använder för att få hästarna att gå med en extrem gångstil, så kallad ”soring”.

Jag hoppas att när fler häst- och djurälskare får höra talas om den här misshandeln kommer de att klaga hos sina kongressledamöter så att USDA genomför fler inspektioner på hästutställningar. En del av all min försäljning skänks till NWHA och FOSH, två aktiva organisationer som bekämpar soring.

Varför just Tennessee Walkers?
Jag började verkligen inte med att vilja ha den här fantastiska rasen. Jag hade älskat araber sedan jag var barn, men när jag skaffade mina första araber upptäckte jag till min stora förtvivlan att jag inte kunde rida dem! Deras livliga trav tog död på min rygg.

Det var min man som berättade för mig om ”hästen som inte travade”, Tennessee Walking Horse, och som bestämt tyckte att jag borde undersöka saken.

Rose och Praise Hallelujah

Bild från David Pruett

Du har också skrivit artiklar för olika tidningar. Tycker du mer om den långa processen med en bok eller om att artiklar går snabbare?
Ärligt talat tycker jag om båda. Jag tycker om att snabbt kunna dela med mig av min kunskap i artiklar, men boken har varit en underbar och till och med andlig upplevelse. Jag blev mycket mer uppslukad av boken. Den blev en läkande process som hjälpte mig att hantera förlusten av min dotter och av några av mina älskade hästar.

Vilka är dina viktigaste litterära influenser?
Jag strävade aldrig efter att bli författare, det bara blev så. De böcker jag tycker mest om är facklitteratur om djur av alla slag. Men Mark Rashid är hästtränare, kursledare och författare till många hästböcker, och hans tidiga böcker var skrivna i en lättsam, berättande ton men tog upp alla möjliga händelser och lärdomar med hästar. Jag lärde mig mycket av hans böcker, särskilt ”Horses Never Lie”. Han menar att hästar föredrar passivt ledarskap framför alfaledarskap. När jag började skriva mina berättelser upptäckte jag att jag återgav mina erfarenheter ungefär som Mark hade gjort: berättande. Som barn älskade jag Walter Farleys böcker om Svarta hingsten. Jag läste allihop, och det är därför min första häst var en araber.

Har du (eller hade du) ett djur som är musan bakom dina verk?
Ja, konstigt nog är det en jerseyko som vi hade på gården där jag växte upp.

Hon hette Buttercup, och av alla djur i mitt liv, inklusive fantastiska hundar och underbara hästar, är det henne jag kommer att springa fram och hälsa på när jag går över till den stora gröna betesmarken i himlen.

Hon fyllde ett stort behov som förtrogen för ett litet barn, en tonåring och en ung hustru. Jag kommer alltid att älska Buttercup.

Rose, Black Cashmier och Final Praise

Bild från Terry Young

Finns det någon särskild plats som ger dig inspiration?
För tre år sedan byggde vi om det stora sovrummet. Det sträcker sig nu över hela husets gavel och omges på tre sidor av stora träd. Att sitta där är som att vara i en trädkoja. Jag kan lämna livets oväsen och stress bakom mig genom att stänga dörren och gå in i min fristad.

Vilken effekt tror du att internet har haft på skrivandet i allmänhet?
Jag tycker att det är ett utmärkt sätt att dela böcker med andra författare och djurälskare genom nätverkande. Det har gjort research så mycket enklare. Jag tror att det uppmuntrar folk att försöka sig på att skriva en bok.

Har det påverkat ditt eget skrivande?
Utan internet hade jag aldrig ens funderat på att skriva, ge ut och marknadsföra en bok själv. Jag har träffat många hjälpsamma människor på internet, bland annat Equinest!

Vad mer brinner du för?
Det är en stillsam men bestående passion, men hela mitt liv har jag brunnit för att hitta den riktning Gud vill att jag ska gå. Jag försöker se de öppningar Han ger mig och gå igenom dörrarna. Den här boken är ett bra exempel, och vår familj kanske flyttar till Arizona, ett land med mycket mer sol än det dystra norra Indiana. Om Han fortsätter att bana den vägen kommer vi att flytta vår familj av människor och djur västerut. Efter att ha överlevt en dödlig tornado är Hal och jag övertygade om att det finns en gudomlig plan för våra liv.

Kan du ge oss en tjuvtitt på din nästa bok?
Efter 30 år av avel, träning och utställning av mina hästar gick jag i pension och köpte ridmulor med extra gångarter!

Rose och Charlie

Min nästa bok, Broomtails and Longears: The Adventures and Misadventures of a New Mule Owner, förklarar sig ganska mycket själv, men det slutade med att jag blev handlöst förälskad i mulor.

The Horse That Wouldn’t Trot kommer i tid till julhandeln. När räknar du med att den finns att köpa?
Den 1 december. Information om hur du köper den kommer att finnas på min webbplats.

Sista frågan: om du bara hade en mening på dig att övertyga någon som är rädd för hästar att sitta upp, vad skulle du säga?
Jag tror inte att jag skulle göra det. Jag såg mitt lilla barnbarn på 2 år vägra att sitta i sadeln med sin mamma. Jag blev väldigt besviken, men genom att ge henne tid ville hon ett år senare göra det, efter att ha sett en kusin rida. Jag tror att det kan vara en inre kontakt och drivkraft. Alla behöver inte bli ryttare. Om man älskar hästar finns det mycket annat man kan göra med dem eller för dem än att rida.

Mer på gång

Tack till Rose för att hon ställde upp på intervjun och delade med sig av sitt arbete. Glöm inte att titta in på hennes webbplats och hennes blogg för den senaste informationen om hennes bok.

Håll också utkik efter fler intervjuer med hästförfattare och konstnärer.

Är du själv hästförfattare, eller känner du en författare som skriver om hästar som du skulle vilja se presenterad här? Skriv ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka ett meddelande till oss för att vara med.

Översatt från engelska. Läs originalet