Följ vår helt nya YouTube-kanal!

Intervjuer

Lynda Sappington – intervju med hästkonstnär

· The Equinest

Namn
Lynda Sappington

Webbplats och var du hittar mina verk på nätet
Webbplatser: www.thesculptedhorse.com och www.LyndaSappington.com
Equine Art Guild: Lynda Sappington

Var jag bor
Nära Dayton, Ohio

Berätta lite om dig själv – vilken bakgrund har du och var kommer du ifrån?
Jag växte upp på en liten gård i Virginia och red hunters som tonåring. Jag har alltid tänkt i tre dimensioner. När de andra i klassen gjorde skålar i lera gjorde jag hästar och katter. På college hade jag musik som huvudämne men försökte läsa konst som biämne. Den första obligatoriska konstkursen var Teckning och design, och jag såg fram emot att lära mig teckna bättre. Jag hade alltid haft svårt med proportioner. En dag sa min lärare inför hela klassen: ”Du kan inte teckna!” Det uttalandet gav mig en mental spärr mot att teckna som finns kvar än i dag.

Min mans jobb förde oss till Ohio 1973. Jag höll på med hantverk för att tillfredsställa mitt behov av konst medan våra två barn växte upp. Sedan upptäckte jag glasmåleri och fann en verklig kärlek till det. Ett galleri ungefär 15 engelska mil hemifrån gick med på att sälja mina verk. De höll också kurser. Jag tog med min son dit på en lerkurs, och läraren, Sue Bordenkircher från Lewisburg i Ohio, bjöd in mig att ”stanna och leka”. Sue är keramiker, dockmakare och skulptör, och den första konstlärare jag någonsin haft som tänkte i tre dimensioner. Hon visade mig hur man gör armaturer och hur man skulpterar i vattenbaserad lera.

Hästarna satt väl i händerna efter alla år av ryktande, antar jag, men till en början hade jag inte självförtroendet att göra hästar. Mina första verk var drakungar i serietidningsstil.

Presence

När insåg du att konsten var ditt kall?
Jag har varit en kreativ människa hela livet. Jag ritade hästar och katter på allt så fort jag kunde hålla i en krita – inte för att de var bra, men jag hade roligt när jag ritade dem. På varje konstlektion i skolan där vi arbetade med lera gjorde jag tredimensionella saker, mest hästar och katter, medan de andra gjorde krukor eller plattor med reliefer. Jag började inte skulptera på allvar förrän jag var 43, och sedan tog jag ett års paus när jag var 44, eftersom barnen höll mig för upptagen för att göra någon konst alls. Vid 45 började jag satsa på allvar, och vid 46 års ålder, 1996, var jag tvungen att bli professionell eftersom jag ville gjuta i brons, och det är helt enkelt för dyrt att göra som hobby.

Du skapar i en rad olika material – vilket är din favorit?
Jag föredrar plastilin, en oljebaserad lera som inte hårdnar eller torkar ut. Jag har haft verk på gång i bokstavligen flera år. De läggs åt sidan när beställningar kommer in, så det är tur att plastilin är så förlåtande. Mitt favoritmärke är Classic Clay, som är doftfritt (perfekt för min astma, som vissa lerdofter utlöser) och behagligt att arbeta med. Man kan frysa den eller smälta den eller mjuka upp den med händerna eller en glödlampa – det är en mycket trevlig lera.

Vilka är dina främsta influenser?
Sådant tänker jag inte så mycket på. Jag gör bara den häst som finns i mitt huvud eller framför mig på referensfoton. Jag strävar väl mest efter att bli lika bra som Karen Kasper eller Frederick Hart (en figurativ skulptör), även om det är att lägga ribban riktigt högt! Men jag arbetar bättre när jag står inför en utmaning, så att ha deras skicklighet som inspiration är ett bra sätt att utmana mig själv.

Captivating

Har du (eller hade du) ett djur som är musan bakom dina verk?
Inget enskilt djur. Jag har haft massor av husdjur genom livet och många hästar.

Min dotters karriär som dressyrryttare och tränare har påverkat mig mycket. Den har fått mig att skulptera många dressyrhästar och till slut börja rida dressyr själv (förra året).

Du har också alltid varit en hästmänniska – vilken disciplin identifierar du dig med?
Jag älskar westernridning men tröttnade på den sortens tävlande. Jag är ingen turridare – jag tycker om att arbeta mot mål, och tävlingar ger mig bra mål att arbeta mot. Förr hoppade jag och jag älskar att titta på hoppning, och jag har kört lite fritidskörning och älskar att titta på tävlingskörning. Men den disciplin jag identifierar mig mest med, både personligen och i mitt arbete, är dressyr. Vår dotter är dressyrryttare och tränare på internationell nivå (Jennifer Truett på Dancing Horse Farm), och jag älskar hur en välutbildad dressyrhäst ser ut. Dressyrens elegans tilltalar mig och passar mitt arbete, som har en elegant stil, så jag har gjort många varmblod, och nu äger jag ett själv. Jag har ridit dressyr i ungefär ett och ett halvt år och har ägt en valack som är till hälften andalusier i ett år.

Har du några hemliga ritualer som hjälper dig att komma i rätt stämning för att skapa?
Haha! Nej! Vad roligt. Det närmaste en ritual jag kommer är att spela vissa sorters musik när jag är inne i arbetet. Om jag gör intensivt kreativt arbete spelar jag Enya eller Josh Groban eller Il Divo – eller allihop! – i min bergsprängare. Om jag håller på med det första pålägget av lera (vilket är det roligaste för mig – jag älskar att se motivets form växa fram ur rör, ståltråd och lera!) spelar jag Sandi Patty och sjunger med.

När jag gör efterarbetet, detaljerar det nästan färdiga verket, gjuter en relief eller gör finputsningen på en avgjutning lyssnar jag på pratradio, eftersom det är slitgöra som inte kräver att mitt sinne och min själ är fria.

Feather – pågående arbete

Finns det någon särskild plats som ger dig inspiration?
Inte direkt. Jag får idéer när jag mockar boxar, när jag rider, när jag slumrar. Jag älskar Kentucky Horse Park och önskar att jag kunde måla några av de scener jag ser där, och jag älskar särskilt dressyrtävlingar, men jag behöver inte så mycket inspiration för att göra en bra skulptur. Jag behöver bara bra foton av en vacker häst som gör något intressant.

Vilken effekt tror du att internet kommer att ha på konsten i allmänhet, och har det påverkat din?
Jag gör många försäljningar via internet – jag gjorde en i dag. Jag får också beställningar och uppdrag på priser och troféer via min webbplats. Min webbplats har sålt fler av mina verk än något galleri, så jag älskar internet. När det gäller konsten i allmänhet tror jag att vi exponeras för ett bredare utbud av konst på nätet än vi annars skulle. Jag tror också att det finns en fara på nätet, särskilt för 2D-konstnärer, på grund av alla samvetslösa eller okunniga människor som tar bilder de ser och gör korsstygnsmönster, affischer, t-shirtar och så vidare av konst som de inte har betalat för.

Jag har hört talas om många sådana fall. Som tur är händer sådant inte med skulpturer, men det finns människor i två länder, Kina och Mexiko, som kopierar amerikanska skulpturer, gjuter dem i billig brons och säljer dem till ett mycket lägre pris än konstnären kan. Det finns en bevakningsgrupp både för 2D-konstnärer och för bronskonstnärer, men vi kan ändå inte komma åt varje sådan stöld. Det vore skönt om folk bara var ärliga, men väldigt många bryr sig helt enkelt inte om att vara hederliga, och det är synd.

Elegance

Vilket är ditt personliga favoritverk?
Åh, det är svårt. Oftast det senaste, men överlag skulle jag säga att ”Maestoso”, ”Captivating” och ”Presence” är mina favoritverk. Jag tycker att de är mina bästa verk, i alla fall. Jag är särskilt stolt över ”Elegance”, som inte bara innehåller en av mina bästa hästskulpturer någonsin, utan också en vagn och en kusk. Vagnen blev så bra, jag är mycket nöjd med det verket.

Skulle du någonsin sälja det?
Självklart! Jag gör bara upplagor, så jag säljer så många exemplar som jag kan. Jag behåller konstnärsexemplaret (AP) så länge som möjligt, men jag har också sålt några sådana (för ett mycket högre pris än det vanliga). Om någon vill att jag ska göra ett unikt verk får de betala mig mycket mer, eftersom jag tjänar mer per verk genom att sälja upplagor.

Vad mer brinner du för?
Att skriva.

Jag älskar att skriva och har fått en roman utgiven, liksom min handbok i skulptering, Sculpting 101: A Primer for the Self-taught Artist, som nu finns i sin andra upplaga.

Båda mina böcker finns att få via Whimsyhill eller på Amazon.com. Just nu reviderar jag en andra fantasyroman och arbetar på två noveller och ytterligare en Harry Potter-fanfiction. (Jag brinner också för Harry Potter – jag heter ”Abraxan” på flera fanfictionsajter.)

Elegance – detalj

Arbetar du på något nytt?
Jag har en beställning på den största helfigurshäst jag har gjort, en islandshäst med ryttare. Den blir i 1/4 av naturlig storlek, vilket betyder att den blir över 20 tum hög med ryttaren, ungefär 25 tum lång och kommer att väga 60–80 pund. Min skulptur av en andalusisk hingst, ”Feather”, är klar att skickas till gjuteriet – jag har bara inte haft tid att lämna den till speditören. ”Horseplay” ligger fortfarande och väntar mellan beställningarna, men jag hoppas kunna göra klart den under vintern tillsammans med islandshästen.

Mer kommer

Tack till Lynda för att hon ställde upp på intervjun och delade med sig av sina verk. Glöm inte att titta in på hennes konstwebbplats då och då för nyheter om hennes senaste verk.

Håll också utkik efter fler intervjuer med hästkonstnärer och fotografer.

Är du själv hästkonstnär, eller känner du en hästkonstnär som du skulle vilja se här? Skriv ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka ett meddelande till oss för att vara med.

Översatt från engelska. Läs originalet