Hästkul
Underliga anfall av lidelse har jag känt

Dagens bit häst i poesin skrevs av William Wordsworth 1798. Dikten handlar inte om hästar, men de spelar en roll i berättelsen han väver.
Underliga anfall av lidelse har jag känt
Underliga anfall av lidelse har jag känt:
och jag vågar berätta,
men bara i den älskandes öra,
vad som en gång hände mig.
När hon jag älskade varje dag såg ut
frisk som en ros i juni,
styrde jag kosan mot hennes stuga,
under en aftonmåne.
På månen fäste jag min blick,
över den vida ängen;
med allt snabbare steg närmade sig min häst
de stigar som var mig så kära.
Och nu nådde vi fruktträdgården;
och medan vi red uppför backen,
kom den sjunkande månen Lucys stuga
nära, och ännu närmare.
I en av dessa ljuva drömmar sov jag,
den milda Naturens ömmaste gåva!
Och hela tiden höll jag blicken
på den sjunkande månen.
Min häst gick vidare; hov efter hov
lyfte han, och stannade aldrig:
då, ner bakom stugans tak,
föll plötsligt den klara månen.
Vilka ömma och nyckfulla tankar kan inte glida
in i en älskandes huvud!
”Herre Gud!” ropade jag för mig själv,
”tänk om Lucy skulle vara död!”
Rimmande hästar
Det handlar inte bara om rim, poesi behöver inte vara sjungande och klämkäck för att vara bra. Om du vill ha något lite mer upplyftande kan du prova ett arabiskt hästordspråk.
Översatt från engelska. Läs originalet