Följ vår helt nya YouTube-kanal!

Intervjuer

Ainslie Gilles – intervju med hästkonstnär och fotograf

· The Equinest

1. Ditt namn och var du bor
Ainslie Gilles. Genom min konst och mina fotografier är jag också känd som ”AinslieG”.

Jag är född och bor fortfarande i Sydney i Australien, i en lugn och grönskande förort med nära till det mesta som har med hästar och konst att göra i och strax utanför Sydney.

2. Webbplats och var man hittar mina verk
Mina officiella webbplatser är: www.ainsliegartistry.webs.com och www.ainsliegphotography.webs.com
Både min konst och mina fotografier finns på en hel del ställen på internet, bland annat:
FineArtAmerica: Ainslie Gilles
Red Bubble: AinslieG
Webshots: AinslieG
Fotocommunity: AinslieG
iDrawandPaint: Ainslie Gilles
Wetcanvas med flera.

3. Berätta lite om dig själv – vilken bakgrund har du?
Gärna! Som barn älskade jag att teckna och vara kreativ – det gör de flesta barn – men när jag var 12–13 år mötte jag arabhästen och vid 14 Tammy (se fråga 11), och de två väckte till synes konstnären i mig. Redan i den späda åldern bestämde jag mig för att ägna mig åt min konst – att ha det fokus, den drivkraft och den ambition som krävs för att bli den bästa konstnär jag kan bli.

Jag är till största delen självlärd, men jag välkomnar kritik: jag lär mig och utvecklas hela tiden!

Jag har haft otrolig tur, eftersom min familj genom alla år har stöttat och uppmuntrat mina passioner (inklusive egna hästar). Bokstavligen ända sedan jag var bebis har jag dessutom varit omgiven av de vackraste och mest speciella djur (familjens hundar, katter, kaniner med flera, varav en del var räddade). Jag har en djup kärlek till och respekt för alla djur.

Jag är av naturen väldigt kreativ, äventyrlig och nyfiken och har därför rest runt i världen. Jag har prövat på många saker, alltid pressat mig själv att bli bättre, och jag slutar aldrig att förundras över och känna vördnad inför Moder Natur!

Reach For The Star

4. Hur gammal är du, och hur länge har du varit konstnär?
Jag är 29 och har skapat konst på allvar sedan jag var 14, så det har blivit femton år nu – och vilket privilegium det är! Jag kommer aldrig att sluta skapa.

5. Är du hobbykonstnär eller professionell konstnär?
Jag ser mig som professionell konstnär, eftersom jag har sålt och fortfarande säljer min konst, och dessutom tar jag emot beställningar. Jag är inte bara en nationell konstnär i Australien, utan numera också en internationell konstnär.

6. När började du teckna hästar?
Väldigt tidigt: jag har några hästteckningar från grundskolans tidiga år (låg- och mellanstadiet) som mina föräldrar har sparat – från när jag var sex, åtta, tio och så vidare.

Att ha varit omgiven av hästar ända från att man var bebis och under hela uppväxten påverkar nog vad man tecknar!

7. Finns det en ras som du helst avbildar?
Ja! Arabhästen är mitt liv och min kärlek, min passion och min besatthet! Jag tror förstås inte på att begränsa mig till bara den här rasen, men araberna är verkligen min drivkraft här i livet.

Jag har gjort en pastell av en haflinger (en ras jag älskar!) och har gjort verk åt Shetland Society, liksom engelska fullblod och en Australian Riding Pony. Jag har ännu inte tecknat någon frieser eller andalusier – två raser som jag beundrar och som absolut står på listan för framtida verk – men ärligt talat: när jag tittar på en araber får jag en kreativ känsla som ingen annan!

Into The Light

8. Hur blev arabhästen så viktig för dig och din konst?
Som barn följde jag och läste på om alla världens hästraser i de otaliga hästböcker jag fick i födelsedags- och julklapp, så jag har alltid känt till arabhästen. På högstadiet fick jag möta en arab i verkligheten, och det blev en sådan där ”en blick och jag var fast”-grej!

Året jag började högstadiet lärde jag känna en tjej vars storasyster hade ett angloarabiskt sto, som jag som 12–13-åring tyckte var bland det vackraste jag någonsin hade sett! Jag var på Australian Arabian Championships 1993, och att gå runt på området och se halvaraber och renrasiga araber var det avgörande ögonblicket för mig: jag visste att araben var ”min ras” – med hjärta och själ. Och så började det – jag lärde mig allt jag kunde om dem: deras historia, blodslinjer och familjer, vad man avlade fram i olika länder och så vidare. Sedan, 1995, träffade jag Tammy (se återigen fråga 11), och bokstavligen samtidigt inledde jag min resa med en underbar renrasig arabvalack som hette Zenith! Jag var i himmelriket – jag lärde mig inte bara allt om araben och tecknade dem, nu hade jag dessutom förmånen att vara med Zen varje dag, efter skolan och på helger och lov! Han lärde mig mycket om rasen och om varför så många av oss förälskar oss i dem.

9. Vilken är din huvudsakliga stil som konstnär?
Jag kallar min konst ”samtida realistiska tolkningar”, i den meningen att jag strävar efter en korrekt hästanatomi men är friare i stil och teknik med de material jag har valt.

Jag känner inget behov av att teckna in varenda åder eller vartenda hårstrå – varje detalj som skulle kunna kväva verket. Jag vill att min konst ska vara uttrycksfull och full av struktur och låta min personlighet och min humor lysa igenom. Jag vill inte återskapa ett fotografi – jag är ju fotograf, så jag kan ta ett bra foto!

Energy!

Jag är också oändligt fascinerad av ljus och skugga, och det syns i det mesta jag gör. Jag försöker faktiskt välja referensfoton med det i åtanke, för att skapa ett verk som fokuserar på den starka kontrasten mellan ljus och skugga. Jag tror att det också har gett mig en väldigt egen stil som konstnär – utan att det någonsin har varit ett mål. Det har bara vuxit fram och verkar vara ännu ett sätt för mig att utforska min känsliga blick för ljus.

Jag brukar säga att min konst ”andas”: jag låter märken sitta kvar och misstag synas, jag låter materialets egenskaper vara som de är (till exempel ojämnheten hos kolet på det slipade pastellpapperet, och att jag inte gnuggar ut pastellen) och jag låter inte verket bli perfekt – något sådant finns ju ändå inte – utan jag vill att det ska se ut som det skapades: av mina händer.

10. Du arbetar med flera olika tekniker – vilka är de, och har du någon favorit?
De tekniker jag oftast arbetar med är pastell, kol, blyerts, färgpenna och tusch. Jag arbetar också i blandteknik, där jag kombinerar allt det ovannämnda i ett och samma verk. Tidigare har jag målat med olja, akryl och akvarell, men torra tekniker är det jag föredrar och tycker bäst om, och bland dem ligger pastell och kol högst upp på listan.

Shy Girl

11. Vem eller vad är dina främsta influenser och inspirationskällor?
Min käraste vän och konstnärskollega inom arabhästkonsten, Tammy Rattray, är min första och främsta influens. Jag lärde känna Tammy när jag var 14, genom att skriva till henne efter att ha sett hennes insändare i en gammal arabhästtidning som jag hade fått. Vi har skrivit till varandra sedan dess och är nu vänner för livet. Ända från början av vår kontakt har Tammy alltid uppmuntrat och stöttat mig och min konst, från mina första teckningar (som är väldigt amatörmässiga!) till i dag.

Jag är också influerad av många olika konstnärer, både historiska och nutida. Jag tittar ständigt på andra konstnärers verk – inte för att kopiera, utan för att öppna sinnet och ögonen för olika stilar, tekniker och sätt att se på mitt motiv (hästen). Det fascinerar mig hur varje konstnär tolkar sitt motiv … det är därför det inte finns något rätt eller fel i konstvärlden!

Sist men absolut inte minst: musik. Min konst är enormt påverkad av musik, och musiken är en stor del av mitt liv – jag känner mig verkligen tom när den inte spelas: i bilen, på jobbet, när jag tränar – var jag än är (jag lyssnar till och med på iTunes på min laptop medan jag skriver svaren på de här frågorna)! Jag har en enorm samling, och humöret avgör vilken musik jag spelar. Jag älskar allt från opera till modern pop, rock och allt däremellan! Jag tycker också om instrumental musik och meditationsmusik. Musiken ger energi åt min kreativa sida, och jag blir alltid mycket inspirerad och motiverad av den. Jag märker att musiken jag lyssnar på medan jag arbetar på ett verk faktiskt tar sig in i det, eftersom det jag känner hamnar på papperet! Jag spelar musiken högt – för att uppslukas av den och försvinna in i den.

Soft Touch

12. Du är också fotograf – hur och varför började du fotografera vid sidan av din konst?
Som en naturligt kreativ människa letar jag ständigt efter skönhet, efter det intressanta och ovanliga, och jag är fascinerad av ljus och skugga (den tekniska termen för det är ”chiaroscuro”). Jag tror att det är det som har lett mig till fotograferingen. Jag fick min första enkla ”peka och knäpp”-kamera av mina föräldrar när jag var ung, och sedan rullade det på. När jag upptäckte och utvecklade en större passion för fotografering visste jag att det här också var något jag älskade att göra.

För mig är kameran i mina händer en förlängning av mitt öga – men jag får trycka på avtryckaren och frysa ögonblicket! Att kunna uttrycka vad jag ser och hur jag ser saker genom mina konstnärsögon är väldigt spännande och känns som att komma hem.

Att ha en arabhingst som dansar framför en, ett nyfött föls morrhår som fyller hela bilden eller ett landskap i solnedgång framför sig – sådana bilder lyfter det vardagliga till något extraordinärt. Och jag vill leva ett liv som är mindre vardagligt och fånga allt som är själva essensen av livet.

13. Har du nytta av att också vara fotograf i ditt konstnärskap?
Ja, det har jag. Många av oss konstnärer arbetar utifrån referensfoton. Ju bättre kvalitet referensfotot har, desto bättre kan verket självklart bli. Att kunna ta mina egna foton av hög kvalitet är definitivt en fördel.

14. Låter du andra konstnärer använda dina foton också, och i så fall varför?
Ja, men med villkor. Jag ber alltid alla som vill använda mina foton att kontakta mig först – av artighet – och att se till att konstnären anger mig som fotograf till det referensfoto som har använts. Jag tar inte betalt för att man använder ett eller flera foton. Det uppskattas också alltid mycket om man länkar till min fotowebbplats.

Jag tror starkt på att ”ge vidare” och på karma. Det finns fotografer som ger mig förmånen att använda deras foton, så jag låter i min tur konstnärer som vill använda mina göra det.

Stallion of Sylan

15. Har du ett djur som är musan bakom ditt arbete?
Ja, den egyptiska araben. För den som inte känner till det: arabhästen består av olika blodslinjer, och inom varje blodslinje finns olika stammar och familjer. För att hålla det enkelt är de viktigaste blodslinjerna den egyptiska, polska, Crabbet-, spanska och ryska.

Ända sedan jag först fick lära mig om arabhästen har mitt hjärta legat hos den egyptiska … den ursprungliga araben från öknen, dess hemland.

Jag älskar egenskaperna hos de egyptiska blodslinjerna, som är mest kända för de stora, uttrycksfulla ögonen, de stora, elastiska näsborrarna (gjorda för att ta in stora mängder luft), de små, spetsiga öronen, det korta huvudet och den kompakta, jämna kroppen och överlinjen. De har också fin, sidenlen hud (det mörkare pigmentet skyddar mot solens skadliga UV-strålar) och uthållighet, en stark benstomme och den kondition som ökenförhållandena kräver. Det här, tillsammans med deras otroliga, naturliga skönhet, intelligens och kamratskap, sammanfattar för mig den idealiska arabtypen – i mitt huvud och i min konst.

16. Har du några hemliga ritualer som hjälper dig att komma i rätt stämning för att skapa?
Vilken bra fråga! Ja, det har jag, och för mig är det att städa … ja, städa! Jag är en riktig ordningsmänniska av naturen, så för att förbereda mig på att sätta mig vid ritbordet och arbeta med min konst i flera timmar måste jag ha en ren arbetsplats och ateljé. Jag märker att det förbereder mig mentalt, och konstigt nog är det nästan terapeutiskt! Jag tycker också att en lång, skön promenad eller meditation är underbart, för att rensa tankarna och ”nollställa” dem i konstläge.

Play Time!

17. Finns det någon särskild plats som ger dig inspiration?
Ja, min ateljé sedan 15 år tillbaka. Jag kan inte koncentrera mig någon annanstans. Ateljén är min plats; den har en enorm mängd positiv och kreativ energi, och det är vad jag behöver för att skapa min konst. Den är nästan en helig plats för mig, och jag är väldigt noga med vem som får komma in där! Allt får ligga kvar som jag lämnade det, och det är en väldigt lugn plats, mentalt sett, men absolut inte fysiskt … min musik spelar alltid!

Jag blir också djupt inspirerad när jag besöker arabstuterier, utställningar och/eller andra konstnärers ateljéer, gallerier, konstutställningar och så vidare. Jag kommer därifrån påfylld, full av energi och redo att sätta igång!

18. Hur lång tid tar ett konstverk för dig?
Mina verk är ganska detaljrika, och även om de inte är fotorealistiska (vilket helt enkelt inte är min stil eller vad jag vill uppnå i mitt arbete) verkar de ändå ta lång tid att bli klara! Jag arbetar också deltid åt en specialistkirurg, så konsten får stå åt sidan de dagar jag jobbar, och ett verk i storleken 9”x12” kan därför ta ungefär en månad att göra färdigt. Med det sagt gjorde jag en gång ett pastellverk på ungefär 11”x14” på tre dagar (se fråga 24)!

19. Hur ofta tecknar du, och finns det tillfällen då du inte vill?
Jag måste skapa varenda dag och har gjort det de senaste 15 åren!

Det handlar inte om att vakna och tänka att jag kanske gör lite konst i dag; det sitter så djupt i mig att jag vaknar med vetskapen att jag måste teckna! Det betyder inte att jag inte tar pauser. Det har jag gjort och gör fortfarande.

Jag tror att man som konstnär måste inse när man behöver en paus – kliva tillbaka och ge sig själv den tiden för att fylla på energi, bli entusiastisk och redo att fortsätta med konsten igen. Om jag känner mig det minsta negativ till min konst slutar jag och börjar inte igen förrän jag vet att jag är redo, vare sig det handlar om några timmar, dagar, veckor eller till och med månader.

Night Run

20. Vilken effekt tror du att internet har haft på konsten i allmänhet?
Internet har funnits i många år nu, och under all den tiden har miljontals och åter miljontals konstnärer kunnat visa upp sin konst för världen, och fler tillkommer varje dag. Det rena antalet hästkonstnärer på nätet är överväldigande! Om man tänker för mycket på det kan det få en att inte ens försöka, men jag tror bestämt att om man behärskar sitt hantverk, har en egen unik stil och verkligen satsar och arbetar hårt med det, så kan man lyckas och kommer att göra det, oavsett hur många andra konstnärer som finns där ute.

21. Har det påverkat din konst?
Oj, ja! Tack vare nätet har jag blivit en internationell konstnär, så jag kan bara tala gott om det! Tack vare min konst och mina fotografier får jag kommunicera med så många konstnärer från hela världen, nästan dagligen. Jag säljer också verk och får beställningar, och dessutom får jag många förfrågningar från andra konstnärer om att få använda mina fotografier till deras verk och så vidare. Det är spännande, och jag önskar att jag hade haft webbplatser för tio år sedan! Det har bokstavligen öppnat upp mitt konstnärskap för hela världen …

22. Vilket verk är din personliga favorit?
Det finns många, men jag antar att min pastell av arabhingsten ”Gazal Al Shaqab” än så länge är min favorit! Jag gjorde hans porträtt till en artikel som jag skrev för en internationell arabhästtidning. Jag hade mindre än tre dagar på mig, och fotografen bakom referensfotot jag använde, stuteriet som har fött upp och äger hingsten och tidningens redaktör väntade alla med spänning på det färdiga verket! Jag kände mig stark och nervös men överlycklig över att få skapa ett så viktigt verk vid den tidpunkten!

Gazal Al Shaqab

23. Skulle du någonsin sälja det?
Ja. Originalteckningen är till salu på FineArtAmerica.com. Många frågar mig hur jag kan sälja mina verk efter att ha lagt så mycket tid på dem, och visst är det sorgligt att släppa dem, men det ger en inkomst, och att veta att andra uppskattar mitt arbete är väldigt tillfredsställande och uppmuntrande för oss konstnärers sköra ego! Jag önskar också att min konst ska bli samlarobjekt och investeringar för framtiden, och för att det ska bli verklighet måste jag sälja!

24. Vad mer brinner du för?
Jag tycker att frågan borde vara ”Vad brinner jag inte för?”! Jag brinner för nästan allt! Jag älskar Moder Natur – hennes djur, landskap, träd och blommor – allt! Jag älskar att läsa, skriva brev och poesi, att resa, trädgårdsarbete, promenader och träning, och jag finner de enklaste nöjena i saker som att gå ut och äta lunch på ett trevligt kafé, ta en biltur ut på landet och strosa runt i antikaffärer eller antikvariat, stranden och simning, och att helt enkelt ligga i solen med vinden i ansiktet.

Jag arbetar med cancerpatienter, och att vara omgiven av det öppnar verkligen ögonen; okunnighet och arrogans försvinner, och man lär sig uppskatta de små sakerna, som en kram, ett vänligt ord eller att solen skiner – och det får mig att vilja vara den bästa människa jag kan vara.

Det borde vi alla sträva efter varenda dag vi andas.

25. Om du inte var konstnär/fotograf, vad skulle du då vara?
Om jag hade talangen skulle jag vara sångerska och låtskrivare. Jag har alltid älskat musik. Jag kan bara inte sjunga, har ingen aning om hur man skriver eller läser noter och kan bara mycket klumpigt spela gitarr och piano, och då bara om någon visar mig hur först! Men om jag inte kunde vara konstnär och fotograf skulle det få bli musiken …

Jag älskar också att spela teater och gjorde det lite som barn, men jag har ännu inte satsat mer på det som vuxen.

26. Arbetar du på något nytt?
En dam i USA, som älskade den här egyptiska arabhingsten, har bett mig teckna den store *Tuhotmos (avliden). Hon mejlade mig fotot av honom som hon tycker så mycket om, så jag ska snart börja på hans porträtt.

Mig hittar man alltid i ateljén, med musiken på högsta volym, där jag ägnar mig åt det enda jag är menad att göra i det här livet: teckna.

27. Vilket är ditt favoritcitat om konst?
Jag har så många, men jag tror verkligen på det Pablo Picasso sa:

Door Step Blues

”Konsten tvättar bort vardagens damm från själen”

Mer kommer

Tack till Ainslie för att hon ställde upp på intervjun och delade med sig av sina verk. Glöm inte att titta in på hennes konstwebbplats då och då för nyheter om hennes senaste verk.

Håll också utkik efter fler intervjuer med hästkonstnärer och fotografer.

Är du själv hästkonstnär, eller känner du en hästkonstnär som du skulle vilja se här? Skriv ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka ett meddelande till oss för att vara med.

Översatt från engelska. Läs originalet