Intervjuer
Intervju med hästkonstnär – Sharon Crute
Sharon Crute, dynamisk hästkonstnär
Ocala, Florida
Webbplats och ställen där du hittar mina verk på nätet
Webbplats: www.sharoncrute.com
Bloggen Art of Horse Racing: scrute.blogspot.com
Facebook: Sharon Crute
Följ Sharon på Twitter: @srcrute
Berätta lite om dig själv, vad har du för bakgrund och var kommer du ifrån?
Jag är född och uppvuxen i Rhode Island och började rida när jag var ungefär tolv, på ett stall i närheten som hyrde ut hästar. Strax därefter frågade jag efter jobb och anställdes som turledare på helger, skollov och somrar.
Alldeles i närheten låg galoppbanan Lincoln Downs (i dag ett kasino och en bana för hundkapplöpning), som hade en sorts fascinerande, farlig lockelse för en hästtokig unge som jag. Jag tjatade på min pappa att ta med mig på kapplöpningarna, och det gjorde han motvilligt. Han ljög om min ålder för att få in mig genom entrégrindarna.

Sommaren när jag var femton smög jag mig in på stallområdet bakom banan och fick jobb med att skritta av hästarna efter träningen (hot walker). Det var 1969, och på den tiden måste kvinnor lämna banområdet före solnedgången.
Min chef hjälpte upp mig på en häst i ett ridhus bakom stallarna, och det blev skandal! Du förstår, det var bara en handfull kvinnor som arbetade på banan och ännu färre som red eller arbetade som ledryttare. De kvinnliga jockeyerna drev inte sin sak till USA:s högsta domstol förrän 1973.
När började du måla hästar?
Jag var intresserad av att teckna redan som litet barn, och min pappa försökte styra bort mig från galoppbanan och mot en karriär inom konsten. Jag uppmuntrades med kurser och material, men jag började inte måla hästar på allvar förrän jag tog examen från konstskolan 1978. År 1980 gifte jag mig med en tränare av engelska fullblod, och sedan bar det av till kapplöpningarna!

Vad kom först, kärleken till hästar eller kärleken till konst?
Hästarna, helt klart. Jag hade massor av hästböcker och allt annat som hade med hästar att göra. Jag satt klistrad framför tv:n och tittade på program som My Friend Flicka och Fury. Och förstås kapplöpningsfilmer som National Velvet. Är det någon som minns filmen ”Kentucky”? Min favorit genom tiderna.
Du målar hästar inom många olika grenar, vilken är din personliga favorit?
Jag brinner för galoppsport. Den kommer in i blodet, och sedan är du fast och förlorad för alltid!
Branschen står inför förändringar och problem just nu, så jag har arbetat med en del andra genrer som hoppning och rävjakt. Hur vackra de grenarna än är, är de helt enkelt inte lika dynamiska och kraftfulla som galoppsporten är för mig.

Vilka är dina viktigaste förebilder?
Jag studerar olika mästare för att försöka lista ut hur jag ska ge mina målningar passion och rörelse. Hästarna hos Caravaggio, Rubens, Delacroix och Géricault kan få mig att gråta med sina romantiska och gripande allegorier. Mina föräldrar tog med mig till Metropolitan Museum i New York på min tioårsdag, där jag för första gången såg Rosa Bonheurs ”Hästmarknaden”. Den var så storslagen i både storlek och utförande att jag blev alldeles betagen. Remington är en fantastisk källa till osentimentala men vilt skildrade hästar. Men vi konstnärer arbetar i det nya millenniet inom en helt annan ram och med helt andra influenser. Vi måste måla dem vi är i dag.
Har du (eller hade du) ett djur som är musan bakom ditt arbete?
Ingen särskild individ. Jag har en svaghet för fullblodshästar på grund av deras gnista, intelligens och explosiva natur. Det är just den förmågan till ett hett temperament som lockar mig. Du förstår, jag tillbringade över tjugofem år på galoppbanor runt om i landet och har arbetat i nästan alla roller, från avskrittare till tävlingsfunktionär. Jag har blivit biten, trampad, överrullad, sparkad, hoppad på, klämd och har fått hästar som skenat iväg med mig fler gånger än jag vill erkänna. Det är inte en fråga om om, utan när.
I min konstnärliga värld är det de engelska fullbloden som regerar, och de förblir alltid min dyrbara musa.

Har du några hemliga ritualer som hjälper dig att komma i rätt stämning för ditt skapande?
Inte direkt. Jag är extremt självdisciplinerad och försöker hålla fasta tider i ateljén varje dag, ungefär som på ett vanligt jobb. Om jag inte känner för att arbeta räcker det oftast med doften av färg för att jag ska komma i rätt stämning. Att dyka upp är halva jobbet.
Finns det någon särskild plats som ger dig inspiration?
Galoppbanor förstås, och ibland kan det vara inspirerande att bara titta på kapplöpningskanaler som HRTV och TVG, särskilt när de använder kreativa kameravinklar. Ljusets spel med olika färgeffekter kan också fånga mig. Jag har turen och förmånen att bo i ett spektakulärt vackert hästland.

Vilken effekt tror du att internet kommer att få på konsten i allmänhet?
En enorm effekt. Internet för konsten till människorna och människorna till konsten, särskilt de som aldrig skulle besöka de traditionella platserna som museer och gallerier.
Har det påverkat din konst?
För oss konstnärer är internet ett ständigt växande verktyg för att marknadsföra våra verk billigt och nå obegränsat många. Jag tror att de flesta samlare, förståeligt nog, fortfarande vill se verken på riktigt, men att potentiella kunder kan hitta oss via internet kan vara fantastiskt användbart för att göra verken synliga och få till den eftertraktade första kontakten. Sociala medier är också ett utmärkt sätt att få en marknadsföringskampanj att spridas viralt.

Vilket är ditt personliga favoritverk?
Jag målade en oljemålning som heter ”Steamin’”, där min man badar en häst efter ett träningspass. Änden på det knutna grimskaftet sitter i hans främre jeansficka, och hästen står lugnt medan ångan stiger från den varma pälsen. Det tidiga morgonljuset speglas i de där usla, blöta gummimattorna och lyser genom tvätthinken. Min man menar att en häst står bättre på egen hand, utan någon som håller i huvudet.
Kommer du någonsin att sälja den?
Nej, men jag har lärt mig att aldrig säga aldrig. Allt har sitt pris!
Vad mer brinner du för?
Jag älskar att paddla kanot på de många floderna här i centrala Florida. Naturen ger näring åt själen, och jag har en morbid fascination för alligatorer och för att försöka komma så nära dem som möjligt.
Musik är viktigt för mig, liksom maken, två katter, diverse smådjur och fåglar som jag matar på bakgården och en och annan kväll ute på den lokala biljardhallen!

Arbetar du på något nytt?
Ja! Jag har precis skrivit på ett hyresavtal för en ny ateljé och ett galleri i en butikslokal i centrala Ocala. Det här är ett gigantiskt och spännande projekt för mig, eftersom jag har arbetat hemifrån i flera år. Det är också ett logiskt nästa steg, eftersom mina dukar är stora och det är svårt både för mig och för gallerier att visa dem på rätt sätt.
Jag har tagit in en kompanjon – en mycket välkänd landskapsmålare – för att kunna erbjuda kunderna ett mer varierat konstutbud. Centrala Ocala håller på att rustas upp, och som konstnär är jag glad att få vara en del av det. Historiskt sett har konsten alltid spelat en stor roll när ett eftersatt område förnyas.

Mer kommer
Tack till Sharon för att hon svarade på intervjun och delade med sig av sina verk. Titta gärna in på hennes konstwebbplats då och då för nyheter om hennes senaste verk.
Håll också utkik efter fler intervjuer med hästkonstnärer och fotografer.
Är du hästkonstnär eller känner du en konstnär som du skulle vilja se presenterad här? Skriv ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka oss ett meddelande för att vara med.
Översatt från engelska. Läs originalet