Intervjuer
Samantha Jane Elmhurst – intervju med en hästkonstnär
Namn
Samantha Jane Elmhurst BA Hons
Webbplats och ställen där du hittar mina verk på nätet
Webbplats: www.livingart.org.uk
About.com: artikel om veterinärmedicinsk illustration
Anatomibok: The Horse in Motion
Vetcell: Horse Tendon Anatomy (PDF)
Allen and Page: Bringing Him From the Brink
Du kan se mina verk på BSAVA:s webbplats och på andra förlags webbplatser i form av bokomslag, inlagor och så vidare (googla bara mitt namn så hittar du dem!)
Var jag finns
Norfolk, Storbritannien
Berätta lite om dig själv – vilken bakgrund har du och var kommer du ifrån?
Jag är ursprungligen londonbo. Jag har alltid älskat konst och alltid älskat hästar, och jag är säker på att det allra första jag ritade var en häst. Mitt allra första möte med hästar var enligt min mamma när jag såg en häst i en hage över en grind, bjöd den på något slags godbit och blev ordentligt biten i handen. Jag minns faktiskt inte så mycket av det, men det motsäger det gamla talesättet att om en häst gör något sådant mot dig i ditt tidigaste minne av hästar kan det göra dig hästrädd för resten av livet. Inte jag!
Med familjen brukade vi semestra i vackra Devon, hos min gammelmormor. Det var något helt annat än förorterna i norra London, och en välsignad befrielse! Jag tror att jag var ungefär 7 eller 8 när vi alla åkte på picknick i en hage där det gick två hästar, och mamma och jag bjöd hästarna (egentligen ponnyer!) på lite godis. Sedan kom en kvinnlig bonde fram till oss och vi trodde att vi skulle få skäll, men raka motsatsen hände, och det var där allt egentligen började: i en hage i Southleigh i East Devon, runt 1973.

För att mycket kort sammanfatta resten av semestern: efter att vi fått frågan om min syster och jag ville leda tillbaka ponnyerna till stallet på gården, fick vi frågan om vi ville komma tillbaka en annan dag och rida dem. Det gjorde vi förstås. Ponnyn jag red hette Smokey och var svartskäck, och min lillasyster red Spice, en brun ponny. Mina föräldrar ledde oss i ledtyglar längs vägarna, och en gång skenade min ponny med mig – när jag ser tillbaka travade han nog bara! Hur som helst skrek jag och mamma fick också panik, men jag kom inte till skada och kärleken till hästar slocknade inte.
Sedan började jag ta ridlektioner i London när vi kom hem från semestern, och 1977 fick jag en ponny som jag delade med en annan ryttare. 1979 flyttade min familj till Norfolk, och löftet om en egen ponny en dag blev verklighet. I juni 1979 kom min första ponny, en vacker svart ponny som hette Midnight. Sedan Midnight har det i alla fall funnits en hel del hästar i mitt liv.
Min senaste häst, som mycket sorgligt dog alldeles plötsligt, var en vacker frieser, och vi red dressyr på Elementary-nivå tillsammans. Nu letar jag efter en ny frieser att köpa; det pågår just nu medan jag skriver… Så det är min hästhistoria hittills.
När det gäller konsten var jag alltid duktig i bild i skolan, men när det var dags att välja mina tillval inför O Levels (de brittiska examensproven vid 16 års ålder) blev jag avrådd från att välja bild (eftersom det inte ansågs leda till något yrke), så jag fick läsa musik i stället. När jag började i sixth form bestämde jag mig för att läsa bild till O Level och var därför tvungen att klämma in två års konstundervisning på ett år – och jag kuggade provet! Men jag fortsatte med mitt konstnärliga arbete hemma och ville mer än någonsin bli illustratör en dag.

Jag gick en sekreterarutbildning på college och hade ett lördagsjobb på ett väldigt trendigt kafé, där översta våningen var en konstnärsateljé. En dag fick jag en visning av ateljén av de två illustratörer som drev den, och WOW! Hela upplägget var precis vad jag hade drömt om … gröna växter i krukor runt om i ateljén, kaffebryggaren igång, en skiva som spelades tyst på en skivspelare i hörnet, det var ljust och det fanns böcker överallt, och två jättestora ritbord i A0 där de två konstnärerna gjorde väldigt detaljerade illustrationer till någon lärobok.
Det är det livet jag VILL ha, tänkte jag, och därför jobbade jag som en galning på egen hand hemma med att försöka sätta ihop en portfolio, för att se om jag kunde få en intervju på den lokala konstskolan enbart på mina verk, utan några formella betyg i bild från skolan. Och så gick jag till Norwich School of Art senare samma år med min portfolio och erbjöds en plats på den förberedande grundkursen (Foundation Course). Problemet var att jag redan hade flyttat hemifrån, och studiebidraget jag skulle ha fått från utbildningsmyndigheten skulle inte räcka till levnadskostnaderna eftersom jag inte längre bodde hemma … så jag var tvungen att tacka nej.

1987 flyttade jag tillbaka till London – för att söka lyckan! – och fick jobb på Royal College of Surgeons of England, på enheten för djurhälsa hos professor J E Cooper FRCVS, en mycket framstående veterinär inom sitt område.
Han uppmuntrade min dåvarande ”hobby” att bygga upp en portfolio med veterinärillustrationer, och mina verk publicerades, bland annat i några av hans artiklar i Veterinary Record, veterinärernas ”branschtidning”.
Arbetet hos honom gav mig möjlighet att åka till ZSL (Zoological Society of London) och träffa andra veterinärer där, och jag fick teckna djuren som var inne för behandling – från flamingor till tapirer som höll på att återhämta sig!
Så inspirerad av hela kombinationen ”djur och konst” blev jag 1990 antagen till University in London för att läsa en Honours-examen i vetenskaplig illustration, enbart på grund av min portfolio och min uppenbara entusiasm och hängivenhet. Men den här gången gick jag direkt in i första årskursen, som jag fick fullt studiebidrag för, så jag behövde inte gå någon förberedande kurs först. De första 2 åren kämpade jag för att komma ikapp och lära mig allt som de flesta andra studenter redan hade en bra grund i. Det som gjorde det ännu svårare var att jag antogs när den nya terminen redan hade börjat, så alla kände redan varandra, hade börjat skaffa vänner och så vidare, och jag kände mig verkligen lite utanför i början. Under loven tjänade jag extra pengar till mitt studiebidrag genom att lägga all min tid på att auskultera hos lokala veterinärer och hjälpa till med enklare uppgifter tillsammans med djursjukskötarna.

Under utbildningen tillbringade jag en del av tiden på ZSL:s djursjukhus där jag ”observerade” och skissade, och det sista året gjorde jag min praktik på The Durrell Institute of Conservation and Ecology vid University of Kent. 1994 tog jag min Honours-examen, och under de senaste 16 åren har jag byggt upp en mycket framgångsrik frilansverksamhet, främst inom veterinärmedicin (som jag älskar!) och en del humanmedicin.
Jag har illustrerat alla BSAVA:s handböcker under ungefär de senaste 15 åren, från husdjur till exotiska djur och djurparksdjur, och har också gett ut verk hos alla de nationella och internationella förlagen, bland annat Elsevier, Blackwell Science, Dorling Kindersley och Lippincott, Williams & Wilkins (USA).
När började du teckna, och var det hästar?
Mitt första professionella uppdrag 1995 var faktiskt till ett hunduppslagsverk, MEN mitt första tidningsuppdrag – och samma tidning är fortfarande min kund i dag – var för Horse and Rider Magazine.
Din konst är unik eftersom du gör illustrationer för vetenskapliga publikationer. Hur kom du in på det?
Se ovan, men det var helt enkelt min kärlek till djur, och en gång i tiden ville jag faktiskt bli veterinär, men jag hade inte rätt betyg för det …
Det här ger dig en ganska god bild av hur hästen ser ut både på insidan och på utsidan. Tror du att dina avancerade kunskaper i fysiologi ger dig ett konstnärligt försprång när du tecknar dem?
Åh ja, absolut, det kan jag inte nog betona. Särskilt när det gäller hästar, som de flesta konstnärer tycker är ganska svåra att teckna.

Är det bara hästar, eller tecknar du andra medicinska motiv också?
Egentligen alla medicinska motiv, även humanmedicinska, men eftersom jag framför allt älskar djur är jag mer inriktad på veterinärmedicin, och eftersom jag är ”hästtokig” får jag många uppdrag som handlar om hästar, eftersom jag redan ”talar språket”!
Har du några konstnärliga förebilder inom din bransch?
Ja, men det är de ”gamla klassikerna”; det finns ingen på dagens scen som jag direkt idoliserar. Men de stora, som Stubbs, Ruini och Gibson. Med det sagt har jag nyligen upptäckt Jim Powers konst – han finns på ett stuteri i Newmarket och har gjort några underbara verk. Ett av mina favoritverk heter Equine Surgery Through The Ages och är egentligen ett collage av illustrationer som skildrar hur hästkirurgin har utvecklats – en illustration visar en mycket primitiv och rustik operationsscen i en lada, och sedan går det vidare fram till en högteknologisk scen på ett modernt hästsjukhus … den är underbar, och även om jag bara har sett den återgiven i en bok, och dessutom ganska liten, är den väldigt kraftfull. Det är ett av de verk som jag önskar att jag hade gjort själv!!!

Har du några hemliga ritualer som hjälper dig att komma i rätt stämning för ditt arbete?
Det är en väldigt intressant fråga … Jag har aldrig riktigt tänkt på det, men jag antar att jag faktiskt har det, nästan av ren vana. När jag börjar ett nytt projekt – och det gör jag gärna morgonen efter att jag avslutat det förra (även om det innebär en ledig eftermiddag dagen innan, vilket aldrig är fel!) – kommer jag oftast direkt från den tidiga morgonrundan i stallet, så jag är full av frisk luft och hästkänsla!
Så: ny dag, nytt projekt … sedan går jag in i ateljén – som ligger hemma – och sätter på en lugn radiokanal, oftast något i stil med Classic FM (en kanal med klassisk musik). En kopp kaffe bredvid mig, och oftast är en, två eller alla tre av mina katter någonstans i rummet med mig.
Vilken effekt tror du att internet kommer att få på konsten?
Det har verkligen hjälpt mig, varit en riktig välsignelse faktiskt, eftersom jag i början inte var utbildad i digital konst. Allt gjordes för hand – akvarell, etsningar med penna och tusch, punktering, blyerts, allt möjligt, allt för hand och utan felmarginal! Så redan 1995 var det alltid riskabelt att skicka iväg originalen. För det första fick man lita på att de inte blev tilltufsade i posten. Och eftersom verken oftast var akvareller använde jag CS-kartong på den tiden, och den stackars tryckaren hade ansvaret för att dra av det översta ytskiktet så att det kunde lindas runt tryckvalsarna. Vilken mardröm det måste ha varit! Och det kom bara så långt som till tryckningen om det inte fanns några rättelser att göra, och att försöka rätta eller ändra en akvarell är oftast inte möjligt, ibland helt omöjligt.

Puh! Bara att tänka på de gamla dagarna får mig att vrida mig! Men ja, digital konst är fantastisk. Eftersom jag har lärt mig de digitala konstprogrammen på egen hand har inlärningen gått lite långsammare än för andra som lär sig sådant på college, men fördelen är att jag tror att man lättare behåller det man har lärt sig själv. Dessutom är det ofta en välsignelse i förklädnad att göra misstag eller gå den långa vägen när det gäller att kunna ett program utan och innan – jag kan ärligt säga att jag tror att jag vet hur jag får ut det bästa av mina program!
Har det påverkat ditt eget skapande?
Så ja, det har påverkat mitt sätt att arbeta. Till exempel flyter allt mycket smidigare, från den första förfrågan om ett uppdrag via mejl till det slutliga tryckningsskedet.
Jag kan skicka preliminära skisser till författare och redaktörer, och de får dem inom några minuter och återkommer med kommentarer inom några timmar.
Eventuella ändringar kan i de flesta fall också göras enkelt, och det hade helt enkelt inte varit möjligt med de gamla handritade metoderna utan att börja om helt från början. Och sedan är det förstås mycket lättare att göra research om motiven tack vare webben, med informationen nära till hands. Det är verkligen väldigt länge sedan jag gick till ett bibliotek, och även då var de flesta av mina referenser tvungna att specialbeställas, eftersom veterinärmedicin inte är någon stor del av de brittiska biblioteken. Och för att hålla deadlines var det förstås inte så lysande att gå och vänta på att referenserna skulle komma!

Vilket av dina verk är ditt personliga favoritverk?
Åh, jag har massor! De skiljer sig åt på grund av historierna bakom verken, inte bara kvaliteten. En av mina favoriter är till exempel bilden jag gjorde som en del av mitt examensarbete, till examensutställningen. Den är inte särskilt lysande, mina verk är så mycket bättre nu, men då var jag så stolt över den. Den heter The Supersenses of the Domestic Cat och visar hur och varför en katts sinnen fungerar, alltså ögon, öron, morrhår och så vidare. Jag kan ärligt säga att jag minns varenda penseldrag jag gjorde på den bilden. Det var en så nervpirrande tid, med upptakten till slutet av utbildningen som kulminerade i att bli bedömd av examinatorerna och att visas på vår examensutställning … men det var just det här verket som till slut gav mig mitt första uppdrag, från Dorling Kindersley!
Det finns andra verk som jag älskar, och som sagt är det för att de berättar en särskild historia – det handlar mer om vad jag åstadkom än om kvaliteten, och det skulle ta mig flera dagar att skriva ner vartenda ett!
Det räcker att säga att jag tror att de jag älskar mest har ett annat gemensamt tema, och det beror på tekniken jag har använt: att visa utsidan och insidan av en struktur samtidigt, så kallad ”ghosting-teknik”, som var väldigt knepig att göra på akvarelltiden. Nu är det förstås lättare digitalt.
Skulle du någonsin sälja den?
Nej, aldrig! Den symboliserar början på min yrkeskarriär!

Vad mer brinner du för?
Egentligen allt som för djurriket och illustrationen närmare varandra
Arbetar du med något nytt?
Jag har precis avslutat ett humanmedicinskt projekt, och en bok om hästomvårdnad är på gång. Jag väntar bara på bekräftelse av tidplanen och sådant.
Mer på gång
Tack till Samantha för att hon ställde upp på intervjun och berättade mer om sitt unika arbete. Glöm inte att titta in på hennes webbplats Living Art då och då för att se hennes senaste verk.
Håll också utkik efter fler intervjuer med hästkonstnärer, fotografer och författare. Är du själv hästkonstnär, eller känner du en konstnär med hästmotiv som du skulle vilja se presenterad här? Skriv ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka ett meddelande till mig för att vara med.
Översatt från engelska. Läs originalet