Intervjuer
Intervju med hästfotografen KL Terace
Namn
Jag heter KL Terace.
Webbplats och var du hittar mina verk på nätet
Webbplats: www.cowgirlzenphotography.com
Blogg: cowgirlzenphoto.blogspot.com
Flickr: Cowgirlzen Photo
Shutterfly: CowGirlZenPhoto
Zazzle: www.zazzle.com/cowgirlzen
Fotobok: CowGirlZen Photography Volume I
Var jag bor
Just nu bor vi i Arizona – landet med taggiga växter, brännheta öknar, tumbleweeds, cowboys och cowgirls, vidsträckta öppna vidder, majestätiska berg, öppen himmel, monsunstormar, åskväder och spektakulära solnedgångar.
Arizona har varit mitt hem i nästan 35 år nu, och hon är lika mångsidig och vacker som en välavlad häst och lika kreativ som min Nikonkamera.

Berätta lite om dig själv – vilken bakgrund har du och var kommer du ifrån?
Jag föddes i hjärtat av Hoosier Country, i Indiana, i början av 60-talet. Eftersom min pappa var marinkårssoldat flyttade vi snart tvärs över landet till Kalifornien, där han gjorde klart sin tjänstgöring. Tiden gick och vi flyttade fram och tillbaka några gånger mellan västern och mellanvästern.
Jag växte upp med tre bröder och en syster. Jag var det andra barnet och den första dottern. Vi arbetade alla hårt, och två av oss fem syskon ärvde den kreativa, konstnärliga ådran från vår mamma. Jag ärvde kärleken till hästar och västern och den kreativa sidan från dem båda.
Hela familjen bor fortfarande inom några timmars avstånd från varandra. Mina föräldrar driver en ranch för cuttinghästar nere i Willcox i Arizona. Det har varit min pappas dröm ända sedan han var liten pojke att äga och föda upp hästar.

Min mamma är författare och har gett ut flera tidskrifter och böcker. De uppfostrade oss alla till att vara gudfruktiga och hårt arbetande (jag började arbeta åt min pappa när jag var 11 … han ägde en glassbar … så var det verkligen arbete?).
När jag var 13 hade jag sparat ihop tillräckligt med pengar för att köpa min första häst
Hon var bara ett år gammal och behövde mycket träning. Till slut, eftersom pengarna var så knappa, var jag tvungen att sälja tillbaka henne till mannen jag hade köpt henne av.
Ett par år till gick, och när jag var 16 hade jag åter sparat ihop tillräckligt för att köpa en stilig gulbrun häst. Hon var minst sagt en kraftfull Quarter Horse. Jag fick ha henne inackorderad några miles längre bort längs vägen från där vi bodde. På grund av omständigheterna var jag tvungen att sälja henne när jag var 18, och jag skulle inte äga någon egen häst igen förrän nu.
Alldeles nyligen blev jag stolt ägare till ett skimmelsto. Hon flyttar hit upp snart och kommer att stå på en ranch i närheten där min partner och jag arbetar som volontärer. Min partner och jag hjälper till med att mocka boxar, ansa hästar och allt annat som kan behöva göras på ranchen.
I gengäld lär vi oss mycket om vad som krävs för att driva en ranch, och vi hoppas kunna arbeta nära ägaren med att hjälpa ungdomar med problem som vill vända sina liv.
Dessutom arbetar jag med ungefär fem olika ranchägare och tar hästbilder åt dem för avel, webbplatser, försäljning och rodeo. Just nu sträcker sig mitt område över hela södra Arizona. Mitt mål är att arbeta i hela västra delen av USA under de kommande fem åren.

När tog du din första bild?
Jag var ganska liten när jag tog mitt första ”foto”. Min mamma hade en gammal Kodak och jag brukade tjata på henne om att få låna den. Jag hade inte råd med film, så hon lät mig bara låtsas ta bilder. Jag tog ”kort” på mina syskon, blommor, solnedgångar, djur … i stort sett allt jag kunde se i den lilla fyrkantiga sökaren.
Jag minns ändå att mamma gav mig sin Kodak laddad med film under en resa genom Arizona 1969. Jag tog några bilder på kaktusar och på fågelspindeln som min bror hittade på den resan. Bilderna var tagna på svartvit film.
Vilken sorts kamera använde du?
När jag fortfarande var väldigt grön var det mammas Kodak. När jag gick på high school köpte jag dock en Polaroidkamera. Sedan, när jag fyllde 19, köpte jag min första Nikon-systemkamera … och sedan dess har det varit kärlek till Nikon.
Jag har provat Canon, Pentax, Leica, Olympus och några till, men jag kommer alltid tillbaka till Nikon
De känns helt enkelt rätt i handen. Ärligt talat tog det ett tag innan jag ens vågade prova på de digitala systemkamerornas värld.
Jag älskade filmens rena form och gör det fortfarande. Det finns något speciellt med att passionen fångas på celluloid. Och så doften av film … ja … den är nästan som ett afrodisiakum. Haha!

Vad fick dig att börja fotografera hästar?
Livet ger dig möjligheter när det ser eller känner att du är redo för dem. Mitt seriösa fotograferande började i musikbranschen. Under 80-talet arbetade jag som frilansande fotojournalist. Jag arbetade med 80-talets rockgrupper och artister som Poison, Rod Stewart, Elton John, Adam Ant, Missing Persons, Reo Speedwagon, Survivor, U2, Red Rockers, Tom Petty och många fler.
Efter flera år lämnade jag det yrket och började fotografera övergivna föremål. Det kunde vara ett hus, en lastbil … vad som helst som en gång hade varit älskat och använt … och nu lämnats kvar. Under den tiden gjorde jag också en del porträtt och bröllop.
För några år sedan lade sedan livets resa min passion för hästar i knät på mig igen. Jag har alltid varit så fascinerad av deras beteenden och personligheter. Det har varit ett naturligt kretslopp att hamna där jag hör hemma … jag är hemma med mina kameror, mina hästar och de öppna vidderna.
Din favoritras?
Det verkar ändras hela tiden. Jag vet inte om jag skulle kunna välja en favorit. De är alla så mänskliga till sin natur … hur ska man kunna välja en favorit?
Jag skulle säga att jag uppskattar dem alla djupt, eftersom de fungerar på så unika sätt. Jag beundrar dem alla, men kommer alltid att landa i en bra gammaldags westernhäst för pleasure-ridning … det kanske ligger i min natur att ta resten av livet lite lugnare.
Har du (eller hade du) ett djur som är musan bakom ditt arbete?
Han är inte min häst, men det finns en på ranchen där jag arbetar som är en Tennessee Walker … han fascinerar mig på något sätt. Han har en eterisk personlighet, det är egentligen allt jag kan säga. Det syns på bilderna jag har tagit av honom … och tusan också … det finns inte en enda bild av honom som jag gillar heller! Haha!

Vilken kamera föredrar du?
Nikon … när jag ligger nere i dammet klarar alla mina Nikonkameror väder och vind.
Var blev du som mest inspirerad, men utan kamera?
Vi har alla de där ögonblicken frusna i minnet när vi bevittnar något … för mig var det en snöig dag. En liten grupp av oss hade kört upp på ett berg och parkerat vid vägkanten.
Infarten ner till en sjö var helt igensnöad. Om vi ville komma till sjön och se den frusen fick vi vandra dit. I snö som gick till knäna, ibland till höfterna, vandrade vi i fem miles … och i det ögonblick jag lyfte blicken och såg ut över det frusna vattnet upplevde jag något som jag än i dag kan se, lukta, smaka och känna.
Platsen var orörd och oförstörd, utan ett enda spår av människor. Det var ett ögonblick som lämnade en full av vördnad. Kameran i mitt sinne bevarar fortfarande den bilden från för många år sedan.
Vilken effekt tror du att internet kommer att ha på konst och fotografi i allmänhet?
Allt har sina för- och nackdelar. Det öppnar många dörrar – men det leder också till övermättnad. Vem försvinner i mängden när utbudet blir så enormt? Det undrar jag ibland.

Har det påverkat ditt eget arbete?
Tja … det har det, men inte på det område du kanske tror. Det största internet har gjort för mig är att det har hjälpt mig att lära av andra. Jag har också träffat så många underbara och begåvade människor. Jag har fått några otroliga vänner – vänner som jag har kommit väldigt nära genom åren.
Affärsmässigt är det förstås skönt att ha en webbplats och sådant – men vet du, om du inte är bra på det du gör … ja, då kommer internet inte att rädda dig.
Ingenting kan dölja eller avslöja en stor talang, utom konstnärens verk som talar för sig själva.
Vilken är din personliga favoritbild?
Vart och ett av mina verk är som mina barn. Jag väljer inte ut några favoriter.
Jag uppskattar var och en för vad de är. Sedan ser jag fram emot nästa fotografering med iver att se vad som ska hända. Jag tror att det ofta är omständigheterna och människorna jag träffar kring mina fotograferingar som gör att något blir en personlig favorit för mig.
Under alla mina år som fotograf har jag sannerligen träffat en del mycket intressanta människor.

Vad mer brinner du för?
Fotografi (jag kan inte leva utan kamera – om jag strandar på en öde ö, ge mig en kamera före mat), hästar, skrivande, rodeo, teckning och måleri, livet på landet, vilda djur, att titta på stjärnorna, läsning, musik, trädgårdsarbete, matlagning, att lyssna på en bra skröna, att hjälpa unga människor, att lära mig nya saker, politik, min man som är mitt största fan och mitt livs kärlek, mina barn som är min ständiga källa till glädje och tro, och min Gud, utan vilken … jag inte vore någonting. Allt som allt … helt enkelt livet i allmänhet!
PS: Paige, jag vill tacka dig igen för en så trevlig upplevelse. Jag har många att tacka längs vägen, om jag får. Tack, mamma och pappa, och alla mina bröder och min syster, för att ni alltid finns där. Tack till min man, en källa till kärlek och hängivenhet som låter mig vara mig själv – jag älskar dig som ingen annan, min cowboy. Tack till vart och ett av mina barn – jag älskade er innan jag kände er … ni slutar aldrig att förvåna mig och ni gör mig så stolt. Tack till alla mina vänner som har stått ut med mig, stått vid min sida och fortfarande säger … att ni gillar mig – Debbie, Joan, Heather och Joel, Maricela, Mary, Ron, Martha, Sue, Michelle, Nina, Kim, Kacey, Wendy, Elsa, Frieda, Deanie, Pam, Kayla, Javier, Diane, Juanita, Diana, Lynne, Charlotte, Lou och Eddie och alla andra som alltid har lyft mig och fått mig att kämpa vidare även när jag varit svag.
Tillsammans har ni alla varit en del av min inspiration. Tack.
Mer kommer
Tack till KL för att hon ställde upp på intervjun och delade med sig av sina bilder. Glöm inte att prenumerera på hennes fotoblogg så att du kan hänga med i hennes senaste bilder.
Håll också utkik efter fler intervjuer med hästkonstnärer och fotografer.
Är du själv hästfotograf, eller känner du en hästfotograf som du skulle vilja se här? Skriv ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka ett meddelande till oss för att vara med.
Översatt från engelska. Läs originalet