Följ vår helt nya YouTube-kanal!

HästkunskapHästologi

Hur mycket vikt kan en häst bära? Guide till ryttarvikt per ras

· The Equinest

En frisk, vältränad häst kan bekvämt bära ungefär 15 till 20 procent av sin egen kroppsvikt, och i den siffran ingår sadeln och allt annat på ryggen. För en häst på 1 000 pund (450 kg) innebär det 150 till 200 pund (68 till 90 kg) ryttare och utrustning tillsammans. Tjugo procent är toppen av intervallet, inte målet.

Om du bara vill ha siffran för din egen vikt räknar vår kalkylator för bärförmåga ut den och listar de raser som passar. För att ta reda på vad din häst faktiskt väger, vilket är den andra halvan av ekvationen, använder du viktkalkylatorn och ett måttband. Resten av sidan handlar om var regeln kommer ifrån och när du kan lita på den.

Var 20-procentsregeln kommer ifrån

Siffran brukar spåras till gamla handböcker från det amerikanska kavalleriet, som rådde att en häst inte skulle bära mer än en femtedel av sin vikt i ryttare och utrustning. Kavalleriet hade all anledning att bry sig: dess hästar skulle klara samma sak igen nästa dag. En del brittiska yrkesverksamma arbetar efter en strängare skala, där ungefär 10 procent räknas som idealiskt, 15 procent som godtagbart och 20 procent som gränsen där hästens välfärd börjar bli ett bekymmer.

Den förblev en tumregel tills forskare började testa den.

Vad studierna visade

  • Ohio, 2008. I den oftast citerade studien, av Debra Powell och kollegor, arbetades åtta lätta ridhästar med 15, 20, 25 och 30 procent av sin kroppsvikt på ryggen. Vid 15 och 20 procent klarade de sig bra. Vid 25 procent var puls och andningsfrekvens märkbart högre och musklerna ömma efteråt, och vid 30 procent ännu mer. Hästarna med bredare länd och kraftigare skenben var mindre ömma.
  • Island, 2017. Stefánsdóttir och kollegor red åtta islandshästar i tölt med laster som ökade från 20 till 35 procent. Puls, andning och laktat i blodet steg för varje steg, och i genomsnitt gick hästarna över till anaerobt arbete vid ungefär 23 procent, även om individerna varierade från 17 till 27,5. Hästarna visade inga men en eller två dagar senare. Det som förutsade hur väl en häst klarade sig var ryggens kondition, inte storleken.
  • Japan, 2013–2018. Matsuura och kollegor lastade små inhemska japanska hästar tills deras gång förlorade sin symmetri. Gränserna blev högre: ungefär 29 procent för japanska lantraser i trav och 43 procent för den robusta lilla taishuponnyn över en kort sträcka. Det är tak för kortvarigt arbete, inte rekommendationer för en heldagsritt.
  • Storbritannien, 2020. En pilotstudie ledd av Sue Dyson satte fyra ryttare med olika vikt på sex hästar för ett kort dressyrprogram. Programmen med de två tyngsta ryttarna avbröts i förtid, mest för att hästarna blev tillfälligt halta eller visade tecken på smärta. Författarna var noga med att påpeka att sadlarna inte passade de större ryttarna särskilt bra, och att studien inte fastställer någon viktgräns. Den visar däremot att ryttarens vikt och sadelns passform inte går att skilja åt.

Sammantaget: upp till 20 procent har gott stöd för vanlig ridning på en vältränad häst, ansträngningen ökar brant därefter, och typen av häst spelar stor roll.

En mörk islandshäst som står på en äng med gula blommor

En islandshäst. Liten, och traditionellt riden av vuxna.

Vad som påverkar siffran

  • Byggnad. En kort, bred rygg och bred länd bär vikt bättre än en lång, smal rygg. Därför kan en kompakt cob på 14 hands vara en bättre viktbärare än en långbent häst på 16 hands.
  • Benstomme. Mer ben nedanför knät, mätt som skenbensomfång, hängde ihop med mindre ömhet i Ohiostudien. Hästfolk har bedömt viktbärare på det sättet i århundraden.
  • Kondition och hull. En otränad häst tröttnar fortare under vilken ryttare som helst. Och en fet häst är inte starkare: räkna ut procenten utifrån vad hästen borde väga, eftersom överskottet redan är last. Hullbedömning visar hur du avgör det.
  • Ålder och hälsa. Unga hästar som fortfarande växer, gamla hästar och alla hästar med rygg-, led- eller hovproblem behöver en lättare last. Din veterinär kan ge råd.
  • Utrustning. Allt räknas. En engelsk sadel är det lättare valet; en westernsadel kan lägga till 30 pund (14 kg) eller mer innan ryttaren ens har satt sig upp.
  • Sadelns passform. En sadel som är för liten för ryttaren lägger vikten på sadelns bakre del och på hästens länd. En sadelutprovare är billigare än en veterinär.
  • Ryttaren. En balanserad ryttare som följer hästens rörelser är en lättare last än en lättare ryttare som studsar, kniper eller sitter snett.
  • Arbetet. Fart, backar, hoppning, djupt underlag och timmar i sadeln ökar alla kraven. En last som är okej för en skrittur runt kvarteret är det kanske inte för en dag på jaktritt.

Räkneexempel per ras

Mankhöjderna nedan kommer från våra rassidor. Vikterna är de typiska intervall för vuxna hästar som kalkylatorn för bärförmåga använder, och de två sista kolumnerna är 15 och 20 procent av dem. Använd den lägre siffran om du inte känner den enskilda hästen.

Ras Mankhöjd Typisk vikt 15 % (bekvämt) 20 % (övre gräns)
Shirehäst 17 hands 1 800–2 400 lb 270–360 lb 360–480 lb (165–220 kg)
Clydesdale 17–18 hands 1 800–2 200 lb 270–330 lb 360–440 lb (165–200 kg)
Irish Draft 16–17 hands 1 300–1 700 lb 195–255 lb 260–340 lb (120–155 kg)
American Paint Horse 15–16 hands 1 000–1 300 lb 150–195 lb 200–260 lb (90–120 kg)
Engelskt fullblod 15–17 hands 1 000–1 200 lb 150–180 lb 200–240 lb (90–110 kg)
Morgan 14.1–15.2 hands 900–1 100 lb 135–165 lb 180–220 lb (80–100 kg)
Arabiskt fullblod 14.1–15.1 hands 800–1 000 lb 120–150 lb 160–200 lb (75–90 kg)
Mustang 13.2–15 hands 800–1 000 lb 120–150 lb 160–200 lb (75–90 kg)
Fjordhäst 13–14.1 hands 900–1 200 lb 135–180 lb 180–240 lb (80–110 kg)
Haflinger 13–15 hands 800–1 100 lb 120–165 lb 160–220 lb (75–100 kg)
Islandshäst 13–14 hands 730–930 lb 110–140 lb 145–185 lb (65–85 kg)
Welsh cob (sektion D) 13.2 hands 700–1 000 lb 105–150 lb 140–200 lb (65–90 kg)
Connemaraponny 13–15 hands 640–860 lb 95–130 lb 130–170 lb (60–80 kg)

Tre saker att lägga märke till. Mankhöjden säger väldigt lite: en fjordhäst är en hand eller mer lägre än ett engelskt fullblod och bär ungefär lika mycket. De små, kompakta raserna längst ner är de som forskningen tyder på kan klara lite mer än procentsatserna säger. Och de stora siffrorna högst upp är ren aritmetik, inget löfte: kallblod avlades för att dra, och en last på 480 pund på vilken rygg som helst förtjänar ett samtal med en veterinär först.

Ett räkneexempel: en ryttare på 170 lb med sadel och schabrak på 25 lb ger en last på 195 lb. Vid 20 procent krävs en häst på minst 975 lb; vid 15 procent 1 300 lb.

Tecken på att lasten är för tung

Vad uträkningarna än säger har hästen sista ordet. Be din veterinär eller en erfaren ridlärare att titta på hästen om den:

  • svankar eller sänker ryggen när du sitter upp, eller inte står still vid uppsittning
  • lägger öronen bakåt, slår med svansen eller nafsar när sadelgjorden spänns
  • är öm vid beröring längs ryggen eller länden efter arbetet
  • kortar stegen, snubblar eller är ovillig att gå framåt eller nedför
  • behöver lång tid för att hämta andan efter vanligt arbete

Vår guide till hästens kroppsspråk går igenom signalerna mer ingående.

Om du är en tyngre ryttare

Det finns mycket sannolikt en häst för dig; det handlar om att välja rätt typ, inte om att ge upp tanken. Leta efter en häst med kort rygg och kraftig benstomme i god, vältränad kondition. Låt prova ut sadeln för er båda. Använd en uppsittningspall, varje gång, eftersom den skonar hästens rygg och sadelns bom. Håll passen kortare medan ni båda kommer i form. En bra ridskola talar om sin viktgräns om du frågar, och har en häst i åtanke.

Börja med kalkylatorn för bärförmåga, kontrollera din häst med viktkalkylatorn och bläddra bland raserna för att se vem som är byggd för jobbet.

Översatt från engelska. Läs originalet