Intervjuer
Aislinn Brander – intervju med hästkonstnär
Namn
Aislinn Brander
Webbplats och var du hittar mina verk på nätet
Webbplats: crookedchickenstudios.yolasite.com
Etsy: Brander Art – där finns också min originalkonst och mina handskulpterade smycken.
Cafepress: The Exotic Arab – här hittar du min konst och mina grafiska motiv på kläder och heminredning.
Imagekind: Equine Art Treasures
Saatchi Gallery: Aislinn Brander
Fine Art America: Aislinn Brander
Facebook: Aislinn Brander
Var jag bor
Jag bor i Reno i Nevada
Berätta lite om dig själv – vilken bakgrund har du och var kommer du ifrån?
Jag föddes i Reno i Nevada och växte upp i Modesto i Kalifornien innan jag flyttade tillbaka till Reno i tonåren. Mina föräldrar var skilda, så jag tillbringade också många somrar i Redding i Kalifornien och bodde till och med där ett tag.

När började du teckna och måla hästar?
Oj, jag minns att jag har tecknat hästar ända sedan mamma visade mig hur man ritar streckgubbar – jag började ”fylla i dem” nästan direkt. Allteftersom jag utvecklades tecknade jag mest, men när jag var runt tio såg jag Bob Ross måla och bestämde mig för att jag måste prova att måla. Jag köpte en massa akrylfärger, några penslar och ett par dukar. Dukarna var dyra, så jag målade ofta på samma duk om och om igen.
När jag var yngre var det däremot penna och tusch som var mitt huvudsakliga material – det var förstås mycket billigare än färger och dukar. Det lärde mig också värdet av att inte ha lyxen att kunna göra misstag och sedan ”sudda ut” dem eller måla över. Det har jag haft stor nytta av med andra tekniker som kan vara svåra att hantera och kontrollera, som akvarell.
Eftersom jag har arbetat med penna och tusch så länge har jag fått förmågan att planera en bild i huvudet och sedan föra över den till papperet, så jag gör väldigt sällan någon skiss innan jag målar – oftast går jag bara på direkt med penseln. Att lägga tusch över blyerts kan vara knepigt, eftersom jag märkte att tuschen ville pärla sig på blyertsen, vilket gav fläckar och ett kladdigt resultat. Att teckna direkt med tuschen gav därför en renare skiss.

Jag är helt självlärd; jag har tagit ungefär tre konstlektioner i hela mitt liv. Jag önskar att jag hade haft råd att ta fler, men jag tycker ändå om att upptäcka saker på egen hand. Jag har också en teori om att kreativiteten ibland kan utbildas bort ur en!
När folk talar om för en vad som är rätt och hur något ska göras, och att det är det enda sättet, kan det hämma en konstnärs utveckling. Jag behöver ingen konstexamen för att veta att jag kan måla. För mig är konsten en livslång resa, och hela världen är ens lärare.
Vilken är din favoritras, och varför?
Araber är utan tvekan min favoritras. Som liten hade jag ingen favoritras, och alla mina systrar hade quarterhästar och westernraser, så jag kunde lätt ha gått åt det hållet. Men min äldsta syster, som höll på med hästar när jag var väldigt liten, hade araber, och när jag började teckna mer seriöst gav hon mig travar av tidningen Arabian Horse World. Jag tecknade inte bara efter tidningarna, utan läste dem också från pärm till pärm, och innan jag fyllde 13 hade jag ganska god kunskap om stamtavlorna hos hästarna jag tecknade.

När mamma och jag flyttade tillbaka till Reno i mina tonår infriade hon äntligen ett löfte hon hade gett mig hela livet: att köpa en häst åt mig. Min första häst var ett arabsto, ett barnbarn till *Bask, och det underbaraste sto en tjej kunde önska sig. Där var det avgjort – jag var fast för alltid.
Jag har faktiskt en favoritras till – jag brinner nästan lika mycket för American Saddlebred. Av all min erfarenhet av hästar av alla raser är American Saddlebred den som kommer allra närmast araben när det gäller personlighet och önskvärda egenskaper.
De rör sig underbart och har lång hals, jämn kropp, torra ben och högt buren svans, och de är känsliga och milda … jag kunde lika gärna ha beskrivit en araber.
Vilka är dina främsta influenser?
Min främsta influens när jag var yngre, och det som verkligen hjälpte mig att utvecklas som konstnär, var de riktigt gamla klassiska hästmålningarna från förr – målningar av Eclipse, The Godolphin Arabian, målningar av arabhästar och så vidare. Jag tror att det var där jag först blev förtjust i den konstnärliga överdriften med ett litet huvud, stora ögon, en stor kropp och smala ben.
En av mina absoluta favoritkonstnärer är Marcia Baldwin, eller M Baldwin. Hennes verk hittar du lätt på Ebay, och hennes målningar är så ljusa och livfulla. Hon har verkligen inspirerat mig. Andra konstnärer jag älskar är Mary Haggard, Judy Nordquist, Judith och, kanske en av mina största favoriter genom tiderna, Sharlene Lindskog-Osorio.

Har du (eller hade du) ett djur som är musan bakom ditt arbete?
Tja, jag skulle inte säga att jag har en musa.
Jag delar min ateljé hemma med min laxkakadua, som gärna skulle tugga sönder dukarna eller papperen om han fick chansen. Han är rolig att ha omkring sig och ett bra sällskap medan jag målar.
Musor finns överallt om man är öppen för dem; min musa är varje häst som får mitt hjärta att slå lite långsammare och tiden att stå still omkring sig.
Har du några hemliga ritualer som hjälper dig att komma i rätt stämning för att skapa?
*skratt* Jag tar fram papperet och duken, fyller vattenskålen eller burken med lacknafta och sätter bara igång. Ibland tittar jag på hästfoton på internet för att se vilket som inspirerar mig.

Finns det någon särskild plats som ger dig inspiration?
Inte direkt; jag har blivit inspirerad på jobbet, när jag kör bil och till och med i mataffären.
Vilken effekt tror du att internet kommer att ha på konsten i allmänhet?
Jag tror att internet gör konst och konstnärer mer tillgängliga. Det ger också köparen en obegränsad källa till originalkonst till mycket överkomliga priser, eftersom konkurrensen på nätet är stor. Jag tror också att det river gamla föreställningar om att originalkonst bara var något för de superrika och berömda – nu, med internet, är det fullt möjligt för en vanlig människa att bygga upp en mycket sofistikerad och förhoppningsvis mycket värdefull konstsamling.
Det andra internet gör är att ge konstnären kontrollen över marknadsföring och försäljning. Konstnärer behöver inte längre förlita sig på agenter och gallerier och vänta på att något ska säljas – några musklick, så kan deras målning ligga ute på Ebay och vara såld inom några dagar.

Har det påverkat din konst?
Jag är i alla fall väldigt tacksam för att vi har internet. Jag tror att internet öppnar dörrar för konstnärer och ger dem en plattform som de annars inte skulle ha. Att skicka in sin konst till gallerier kan vara nedslående och tungt om ens verk inte är det som är hett på gallerischenen just då. Många gallerier vill ha konstnärer som redan är välkända, så det kan vara svårt att slå sig in i konstvärlden den vägen.
Internet och platser som Ebay och Etsy ger en konstnär någonstans att marknadsföra sin konst, till priser som hon själv bestämmer, och mellanhanden försvinner helt. Tack vare Ebay har jag sålt min konst till människor över hela världen. Något jag inte är säker på att jag hade lyckats med annars.
Nätverkssajter som Facebook och Myspace har gett mig försäljningar som jag förmodligen inte heller hade fått annars. Jag kan ärligt säga att utan internet är jag inte säker på att jag hade haft självförtroendet att tro att folk faktiskt vill betala för mina verk, eller att vända mig till de där gallerierna.

Utan internet hade jag förmodligen gett bort konst till vänner och familj och kanske då och då haft ett försäljningsbord på någon hästutställning.
Den andra fördelen med internet för mig är det oändliga referensmaterialet, alla foton och konstguider, så att jag slipper ha lådor fulla med urklipp och böcker. Det hjälper till att hålla nere röran i ateljén.
Allt som allt tror jag inte att jag hade haft en konstverksamhet som går bra utan internet.
Vilket verk är din personliga favorit?
Min personliga favorit genom tiderna, som jag fortfarande har kvar, är en akvarell som heter ”Cup of Coffee and a Cigarette”. Jag röker inte, men jag såg en bild av en gammal ranchdräng med en tumme som var krokig efter många års hårt arbete, och han höll en kaffekopp – en sådan där gammal aluminiummugg – och en cigarett. Och jag bara var tvungen att måla den. Jag älskade hur den blev, och alla som ser den förflyttas liksom till en tid då livet var enkelt, en tid då hårt arbete var vardag och ranchlivet vanligare.

Skulle du någonsin sälja den?
Självklart! För rätt pris. Den är bara inte en som jag tänker sälja … lika billigt.
Vad mer brinner du för?
Jag brinner för att lära mig; jag läser hela tiden böcker som hjälper mig att lära mig något nytt eller att växa som människa. Jag brinner för historia, teologi och något som kallas ”attraktionslagen” …

Arbetar du på något nytt?
Jag har gjort mer fantasykonst. Älvor är väldigt populära i dag, och de är jätteroliga att måla. Hittills har min fantasykonst tagits emot väl.
Jag arbetar alltid på något nytt. Jag försöker måla varje dag. Vissa dagar tar jag en paus, men dagen efter är jag tillbaka i arbete direkt. Man kan inte vara konstnär på heltid om man inte målar på heltid! Det är i alla fall min teori …
Det andra ”nya” är mina handskulpterade hängen och prydnader. Jag har haft roligt med att forma små hästskulpturer i polymerlera, som blir hård, tålig och extremt lätt när den härdas i ugnen. Det är vackra och roliga små hängen – små skulpturer man kan bära.

Mer kommer
Tack till Aislinn för att hon ställde upp på intervjun och delade med sig av sina verk. Glöm inte att titta in på hennes konstwebbplats då och då för nyheter om hennes senaste verk.
Håll också utkik efter fler intervjuer med hästkonstnärer och fotografer.
Är du själv hästkonstnär, eller känner du en hästkonstnär som du skulle vilja se här? Skriv ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka ett meddelande till oss för att vara med.
Översatt från engelska. Läs originalet