
Kurdhästen eller den kurdiska hästen föds upp av kurderna på den persiska platån i Iran, och det är efter dem den har fått sitt namn.
Ursprung
Som rasens ursprungsområde antyder förenar kurdhästen drag från arabiska och turkiska hästar. Rasen tros härstamma från den forntida nisaiska hästen. Den är avlad för att klara den karga bergsmiljön i Kurdistan och är en robust typ. Den medfödda härdigheten förenades på ett fint sätt med araberns uthållighet och snabbhet, och resultatet blev ett djur som värderades som stridshäst för sin säkerhet på foten.
För kurderna har hästarna varit en oumbärlig del av livet, väl anpassade till sin miljö och avlade just för att möta lokala behov. De är så viktiga för folket att många av deras traditioner kretsar kring ridning, och hästarna ingår i förhandlingarna om hemgift vid giftermål.
Även om antalet har minskat under 1900- och 2000-talen kommer kurderna sannolikt att bevara den här delen av sin levande historia i många år framöver.
Med åren har flera typer vuxit fram: Afshari, Jaf, Kalhor och Sanjabi. Skillnaderna beror troligen på att man har avlat för särskilda behov i olika geografiska områden.
Kännetecken
Genomsnittlig mankhöjd 13–15.3 hands
Man och svans är tjocka
Exteriör
Huvudet har rak eller lätt konkav profil
Ögonen är stora och ovala
Halsen är kort, muskulös och upprätt ansatt
Bröstet är brett
Ryggen är kort
Bakdelen är sluttande
Svansen är högt ansatt
Benen är långa och torra
Hovarna är ovanligt hårda
Traditionella färger
Oftast brun, svartbrun, fux eller mer sällan svart.
Temperament
Livlig och modig
Användning
Ridning
Lättare jordbruksarbete
Transport
Video
Översatt från engelska. Läs originalet