Intervjuer
Intervju med hästkonstnär – Emily of Texas
Namn
Emily
Webbplats
emilyoftexas.wordpress.com
Följ Emily på Twitter @emilyoftexas
Var jag bor
Jag bor i Alpine, Texas
Berätta lite om dig själv, vad har du för bakgrund och var kommer du ifrån?
Jag föddes i Fort Worth i Texas och växte upp där och i Europa och Asien. Jag har studerat vid University of Arizona och Texas Wesleyan University.
När började du rita hästar?
Ända sedan jag var en liten knatte har jag varit besatt av hästar, och jag fick min första fodervärdshäst när jag var ungefär tolv. Jag mockade boxar och red i utbyte mot lektioner.
Så länge jag kan minnas har jag ritat riktigt usla bilder av hästar och skrivit dålig poesi om åsnor.
Vilken är din favoritras?
Jag är inte så intresserad av hästar nu längre. Jag föredrar verkligen Mammoth Jackstock att rida på. Jag är mycket mer intresserad av en hästs personlighet än av dess ras.

Har du (eller hade du) ett djur som är musan bakom dina verk?
Jag har en liten samling mammutåsnor – en jättestor valack, ”Chewbacca”, en American Spotted Ass (jag älskar att säga det), ”Patty Cake”, och ett stort vitt åsnesto som heter ”Ivory” eller ”Ivy Jean”, beroende på vad jag känner för.
Alla inspirerar de mig – Patty är lika gammal som jag, 39, och klok som få. Hon är en riktig besserwisser, uppkäftig och tjurskallig, och så snäll som det bara går.
Chewy är lite av en tokstolle, rädd för sin egen skugga men samtidigt nyfiken på den. Det tog ungefär sex månader innan jag kunde röra vid honom utan att han darrade i hela kroppen. Jag kan fortfarande inte rida honom, men det gör inget. Han tycker om att leka markarbetslekar, och att vinna hans förtroende är ett pågående och utmanande projekt.
Ivy Jean är den bästa förbaskade åsna som finns. Jag köpte henne bara för att hon stod knädjupt i sin egen gödsel och var täckt av flugor. Jag tänkte att jag skulle göra i ordning henne och sälja henne vidare. Efter ungefär tre veckor insåg jag vilken pärla hon är. Jag red in henne, och hon gör allt jag ber om villigt och så gott hon kan. Hon är passgångare, vilket ibland gör henne lite klumpig och kan göra en ryttare lite sjösjuk i skritt. Nu kan jag sätta upp vem som helst på henne, och hon sköter sig alldeles utmärkt.

Har du några hemliga ritualer som hjälper dig att komma in i rätt stämning för din konst?
Absolut inte. Och om jag hade det skulle de vara hemliga, och då skulle jag inte berätta dem för dig.
Finns det någon särskild plats som inspirerar dig?
Längst västerut i Texas är det enda ställe där jag verkligen har känt mig hemma. Landskapet här ser ibland ut som påhitt. Jag tittar på något och tänker att om jag målade det precis så skulle ingen tro mig.
Det här är en sådan plats som får dig att tvärstanna. Bara för att titta på himlen eller en klippa

I går såg jag tre små moln som såg ut precis som flygande tefat i Hollywoodfilmer från 1950-talet. Jag hittar inte på. Min dotter och jag stannade bilen och tittade på dem länge. Det här är en sådan plats där jag aldrig har haft bråttom – jag kan bara sluta med det jag håller på med och titta på något så länge som det behövs.
Varje morgon i soluppgången utfodrar jag djuren och tackar Gud för att jag får bo här. Visst har vi tur? säger jag till min dotter, och hon säger ja, mamma, det har vi, och så tittar vi bara på bergen och himlen.
Solen går ner och vi utfodrar djuren igen, och stjärnorna börjar lysa, och vi kan se nästan varenda en nästan varje natt, och vi tittar upp mot himlen och säger visst har vi tur som får bo här. Ja, dottern min, det har vi.
Jag kan börja gråta lite när jag tänker på det. Hur skulle man kunna låta bli att inspireras här?
Varje morgon känns som att bli förälskad, varje kväll känns som att komma hem.

Vilken effekt tror du att internet kommer att ha på konsten i allmänhet?
Efter den förra frågan är den här som en örfil från verkligheten. Ärligt talat vet jag inte svaret. Jag vet att det är en märklig känsla att titta på bilder på nätet i mitt eget lilla hus.
När jag var barn fick jag faktiskt bege mig till Rijksmuseum för att se de gamla mästarna, och det är en härlig känsla att ha ett mål och nå det. På college fick jag faktiskt åka till Kalifornien för att se Christos paraplyer.
Jag hoppas att uppdraget att söka upp konst på riktigt, i fysisk form, inte går förlorat
.

Har det påverkat din konst?
Det är underbart att så många människor kan se mina verk så snabbt. Jag lägger upp ett verk på nätet, och 20 personer ser det inom en timme. I min lilla stad är det sällan som så många kommer till galleriet. Särskilt inte så snabbt.
Jag älskar att någon i Japan eller Irland eller Houston bara kan kika in utan att behöva ta sig hela vägen hit.
Jag tror inte att internet har förändrat min konst, men det har verkligen förändrat hur jag tänker på min publik. Eftersom kommunikationen är direkt och sker i rätt tid känns den på något sätt mer personlig. Före internet var chansen stor att jag aldrig träffade de människor som köpte mina verk. Jag kanske hörde talas om det senare – men genom internet, och särskilt Twitter, känner jag att jag kan lära känna min publik lite bättre.
Vilket verk är din personliga favorit?
Jag har inga favoriter. Det finns några verk som jag är stoltare över än andra, men de jag tycker bäst om är de som talar till någon annan.
Skulle du någonsin sälja det?
Självklart. Det är ju hela poängen. Tavlor är lite som ett meddelande i en flaska – jag vill förbaskat gärna att någon hittar det, läser det och hittar en egen mening i det.

Vad mer brinner du för?
Just nu uppfostrar jag en dotter, och det färgar allt jag gör. Jag har ungefär åtta år kvar med henne, och jag tänker ägna varenda minut åt att vara hennes mamma.
Jag är en passionerad människa. Punkt
Arbetar du med något nytt?
Alltid – jag har precis börjat göra små tiominutersteckningar på vykort. De är roliga och helt oförutsägbara. Jag ställer in timern och ritar det jag ser framför mig. De ser till att jag förblir ärlig mot mig själv när det gäller min teckningsförmåga.
Mer på gång
Tack till Emily för att hon ställde upp på intervjun och delade med sig av sin konst. Glöm inte att prenumerera på hennes konstblogg och följa Emily på Twitter för att hänga med i hennes senaste verk.
Håll också utkik efter fler intervjuer med hästkonstnärer och intervjuer med hästfotografer.
Är du hästkonstnär eller känner du någon konstnär som tecknar hästar som du skulle vilja se här? Skriv ditt namn och din webbplats i kommentarerna nedan eller skicka ett meddelande till mig för att vara med.
Översatt från engelska. Läs originalet