
Verkhoyansk-hästen, även kallad Srednekolymskaya eller Middle Kolyma, är en variant av jakuthästen som finns längre norrut än de andra varianterna, i regionen Jakutien. Den här typen tros stå närmast den ursprungliga hästtyp som fördes till området.
Ursprung
Rasen tros ha etablerats i området under 1200-talet, när jakuterna förde dit den. Den tros inte härstamma från de vildhästar som fanns i området under yngre stenåldern. Den liknar de härdiga mongoliska hästarna och przewalskihästarna, men brukar vara större och ha tjockare päls och kraftigare kroppsbyggnad. Verkhoyansk-hästen hör utan tvekan till de tåligaste små hästdjuren på jorden.
Jakuthästen har utvecklats under förhållanden som skulle döda de flesta hästar: bitande kalla vintrar, extrema temperaturer och dåligt foder. Den är känd för sin förmåga att hitta bete under snön och överleva utan skydd i -90 grader Fahrenheit.
Jakuttyper
Det finns flera undertyper av jakutrasen. Alla typerna har drag gemensamma med liknande nordliga raser, bland annat robust kroppsbyggnad, tjock man och kraftig vinterpäls.

Nordlig typ

Liten sydlig typ

Stor sydlig typ
Nordlig typ – Det här är Middle Kolyma- eller Verkhoyansk-hästen, som anses vara den renaste av dem alla. Den genomsnittliga mankhöjden är 13.2-13.3 hands, och det är den typ som oftast visar primitiva kännetecken för blackfaktorn.
Liten sydlig typ – Den näst renaste, men mindre värdefull än Verkhoyansk-hästen. Den genomsnittliga mankhöjden är 13-13.1 hands.
Stor sydlig typ – Den största av typerna; alla är korsningar med andra raser. Den genomsnittliga mankhöjden är 13.2-14 hands.
Egenskaper formade av evolutionen
Renrasiga jakuthästar har utvecklat några anmärkningsvärda anpassningar för att kunna leva i en så extrem miljö. Kroppen är kraftig och benen är korta i förhållande till den, liksom halsen. Ämnesomsättningen kan anpassa sig efter varje årstids ytterligheter. Som många djur i kalla klimat bygger jakuthästen upp fettreserver på hösten och sänker sin ämnesomsättning under vintern för att klara sig på begränsat med foder. På våren hjälper nya grässkott ämnesomsättningen att återgå till det normala.
Det tjocka fettlagret på vintern är viktigt för människorna som föder upp hästarna, eftersom köttet anses vara en fet delikatess. Stona mjölkas också för att göra kumys.
Kännetecken
Genomsnittlig mankhöjd 13.2-13.3 hands
Kraftig vinterpäls
Exteriör
Huvudet är tungt
Halsen är kort och tjock
Kroppen är kompakt
Benen är korta och starka
Hovarna är hårda
Traditionella färger
Traditionellt är de bruna, skimlar eller black, ofta med primitiva tecken. Andra färger eller vita mönster tyder på inslag av annan genetik.
Temperament
Lugn och intelligent
Användning
Ridning
Transport
Packdjur
Köttproduktion
Mjölk
Video
Översatt från engelska. Läs originalet