
Hebridisk ponny, även kallad Western Isles-ponny, är en utdöd ponnyras. Den var en ursprunglig variant av highlandponnyn med äldre drag. Det fanns flera lokala stammar av ponnyn, och den enda som överlevt är eriskayponnyn.
Ursprung
Ponnyerna tros vara av forntida keltiskt och nordiskt ursprung och är släkt med (och liknar till utseendet) andra små nordliga raser, som de på Färöarna eller Island. Det är oklart vilken av dem som utvecklades först, men de har fått lokala särdrag överallt där de finns.
Ponnyerna frodades i sin ömiljö fram till 1800-talet, då korsningarna började öka. Det fanns ungefär fem typer – Barra, Mull, Rhum, Skye och Uist – men de rena blodslinjerna korsades bort tills de dog ut. Lyckligtvis var den avlägsna ön Eriskay svår att nå och hade inte tillräckligt med naturresurser för att föda större typer. Därför fördes inga andra raser in, och öns bestånd kunde förbli rent. På så sätt har en del av den hebridiska genetiken och de hebridiska särdragen levt vidare.
Kännetecken
Genomsnittlig mankhöjd 11.3 – 13 hands
Exteriör
Huvudet är stort, brett och djupt
Halsen är kraftig och väl musklad
Bröstkorgen är djup och välvd
Benen är fina med en tofs hovskägg bakom kotleden
Hovarna är små, prydliga och något branta
Man och svans är yviga och vattentåliga
Traditionella färger
svart | skimmel | brun | skäck
Temperament
Snällt och fogligt temperament
Lätt att utbilda
Användning
Ridponny
Översatt från engelska. Läs originalet