
Den ryska tunga arbetshästen, som också kallas rysk arbetshäst eller rysk ardenner, är en liten, robust och snabb kallblodsras som togs fram i det kejserliga Ryssland. Till skillnad från de flesta kallblodsraser är den ryska inte särskilt stor, men den är mycket musklad.
Ursprung
Den ryska tunga arbetshästen visades upp på världsutställningen i Paris år 1900, och strax därefter höll de två världskrigen på att utrota rasen. Men 1937 hade ett litet bestånd av renrasiga hästar isolerats och satts i säkerhet.
Systematisk avel började i mitten av 1800-talet med korsningar mellan inhemska hästar och ardenner, belgisk kallblodshäst och orlovtravare. Fram till ryska revolutionen kallades de tung arbetshäst, och därefter fick de namnet rysk ardenner. De var en av flera tunga raser som utvecklades i regionen, bland annat litauisk och vladimirsk arbetshäst. Rysk ardenner var den äldsta och minsta av dem, med en exteriör av cobtyp.
Inom rasen finns tre typer, och därtill en grupp som inte är lika enhetlig och i regel består av travartyper.
Novoaleksandrovtypen – Mindre, med massiv kropp.
Uraltypen – Större, med kortare kropp, längre ben och mer hovskägg.
Den massiva typen – Den största av typerna och grövre i exteriören.
Kännetecken
Genomsnittlig mankhöjd 14.1 – 15 hands
Exteriör
Huvudet är medelstort och torrt med rak profil
Halsen är kort, bred och köttig, och hos hingstar mycket kraftigt välvd
Ryggen är lång och bred och kan vara något svag
Bröstet är djupt och brett
Benen är korta
Traditionella färger
I regel fux, brun, svartbrun eller konstantskimmel
Användning
Dragarbete
Jordbruk
Transport
Mjölkproduktion
Video
Översatt från engelska. Läs originalet