
Österrikiskt varmblod kommer från ett område som länge varit känt för sina fina hästar (bland annat den vackra kladrubern och den eteriska lipizzanern). Liksom andra varmblod togs det österrikiska varmblodet fram som en förstklassig rid- och tävlingshäst.
Ursprung
Rasens grund utgörs av nonius, furioso och araber, som bildade den inhemska stobasen i Österrike (de gamla österrikiska hästraserna). I mitten av 1800-talet korsades de sedan med engelskt fullblod och mer blod från araber för att förädla rasen ytterligare.
Som i en typisk varmblodsstambok kommer de österrikiska avelshingstarna från alla möjliga länder och blodslinjer. Stobasen består dock främst av inhemska ston – även om djur som klarar de rigorösa bedömningarna kan tas in i aveln.
Minskande antal
Liksom för många raser i området decimerades antalet kraftigt när andra världskriget tog slut och mekaniseringen tog fart. År 1964 grundades Föreningen för varmblodsavel i Österrike (som i dag hör till Centralförbundet för österrikiska hästuppfödare) för att främja och bevara varmbloden i Österrike. Enligt DAD-IS fanns det 2023 mellan 2 279 och 4 200 djur, och rasen klassas som i riskzonen.
Kännetecken
Genomsnittlig mankhöjd 15.2 – 16.2 hands
Exteriör
Varierar beroende på vilka blodslinjer som använts
Traditionella färger
Användning
Ridhäst
Sporthäst
Utställningshäst
Video
Översatt från engelska. Läs originalet