
Den kirgiziska hästen, som också kallas Kirgizskaya och Kirgiz Mountain, har fötts upp på stäpperna i norra Centralasien och Sibirien av det kirgiziska folket i över 4 000 år. De här djuren skiljer sig från mongoliska hästar, eftersom de domesticerades före den mongoliska civilisationen.
Ursprung
Rasen har ett uråldrigt ursprung och dess historia är nära sammanflätad med kirgizernas, som länge har varit nomadiserande boskapsuppfödare. Den här hästkulturen har funnits ända sedan 2000 f.Kr., långt innan mongolerna kom till området på sina tåliga små hästar.
Det första statliga stuteriet grundades 1879 och började med att korsa hingstar av rysk travare med lokala kirgiziska djur. Senare, 1950, försökte ryska zoologer återuppliva och förbättra rasen ytterligare genom att korsa in tyngre ryska raser. 1956 erkändes rasen officiellt under namnet Novokyrgyz.
Hästarna hålls utomhus året runt under ofta svåra förhållanden, och betesmarkerna som föder dem ligger i bergsdalar. Det har format en härdig och väl anpassad liten bergshäst som klarar förrädisk terräng. Att det finns så få renrasiga djur beror tyvärr på att man behövde större hästar och på att det saknades formella avelsprogram när man korsade.
Rasen är unik på så sätt att forskning har visat att en sexårig kirgizisk häst som får bättre foder börjar växa igen under en kort tid. Det är en anpassning som bara den här rasen har.
Kännetecken
Genomsnittlig mankhöjd 13.2 – 14.2 hands
Exteriör
Huvudet är kort med lätt konvex profil
Öronen är små och rörliga
Halsen är bred och muskulös
Ryggen är bred, kort och rak
Benen är starka med torra senor
Hovarna är torra och fasta
Traditionella färger
fux | skimmel | brun | konstantskimmel | gulbrun
Användning
Kapplöpning
Köttproduktion
Mjölkproduktion
Översatt från engelska. Läs originalet